Det var förmodligen det största misstaget någonsin som feministerna gjorde när de av välvilja släppte in transrörelsen. För när före detta män framför allt, fått fäste i den organiserade feminismen så gjorde de som män har för vana att göra – de tog över.
Observera att detta inte är ett sätt att peka ut män, med ta över menar jag helt enkelt att män är mer dominanta och även före detta män är, generellt, mer dominanta än kvinnor. På populationsbasis.
Feministerna började driva transkvinnors rättigheter och då kom feminismen allt mer att bara handla om deras rättigheter. Och nu är vi i ett läge när före detta mäns rättigheter på något sätt ska trumfa kvinnors rättigheter, så bakvänt har det blivit.
En grupps rättighet att få existera och behandlas utan fördomar har blivit en hetsjakt på en annan grupps rätt.
Några få promille av befolkningen är födda i fel kön. Även om betydligt fler sedan 2010 i västvärlden plötsligt börja ifrågasätta sin könsidentitet på olika sätt, inte minst unga flickor som upplever plötsligt att deras problem handlar om att de kanske egentligen är män, och man inte vet varför har det historiskt handlat om ett par promille. Det finns absolut ett inslag i att det blivit mer accepterat och de som idag vågar komma ut som transsexuella men som inte vågade förut är välkommet.
Men det finns också kritiska röster, inte minst från folk som genomgått ett könsbyte och som ångrar sig, som anser att utvecklingen handlar om en okritisk vård, för stark politisk vilja att ändra lagar och ålderskrav och inte minst om en väldigt aggressiv transrörelse. Som först är aggressiv i kärleksbombning när man kommer in i rörelsen men som också är aggressiv politiskt. Och sedan är aggressiv gentemot folk som ångrar sig.
För det är den är rörelsen som har som mål att utlåna allt som har med biologi att göra, allt som har med den enormt stora majoritet av oss kvinnor som är födda som kvinnor.
En transperson kan aldrig bli biologisk kvinna och det är inget transofobiskt med det – det är vetenskap. En transkvinna har inga äggstockar, mens eller livmoder, ingen PMS, klimakteriet eller graviditet. Och hon kan heller inte få den sortens bröstcancer vi riskerar i rätt hög grad. Hon kallas därför inte till mammografi och behöver inte östrogen för att slippa klimakteriebesvär.
Jag har också svårt att fatta att en grupp som ägnar hela sitt liv åt att kritisera normen för att man lever som en minoritet och sedan ägnar sig åt att försöka bli normen själv. När ingenting ska ha något kön.
Livmoderbärare.
Menstruerare.
En de-kvinnofiering håller på att hända när transrörelsen fått genomslag in i politiken att sudda ut allt som har med kvinnor att göra. För att anpassa allt till de några få procent eller promille av kvinnorna som var män förut och därför inte är biologiska kvinnor.
Nu vill vänsterns tillsatta statliga utredning utplåna orden ”mor” och ”far” och ersätta med ”föräldern som fött barnet”.
I lagen ska inte längre vi kvinnor som är mödrar benämnas just det utan ”förälder som fött barnet”, trots att det är omöjligt att ett barn föds av något annat än en biologisk kvinna. Har personen bytt kön men valt att behålla livmoder för att kunna föda barn är personen ändå biologiskt kvinna fortfarande. Även om andra saker ändrats på ytan och själsligt och man juridiskt inte längre är kvinnor.
Hur kan vi ha kommit till ett läge när det offentliga vill förminska kvinnor på det här sättet?
För det är det. Att bära och föda ett barn är det största du kan göra som kvinna, att sätta ett nytt liv på jorden innebär att man bokstavligen GER barnet liv i sin kropp 9 månader. Det vill politiken påhejad av transaktivister ta ifrån mig och alla andra.
Jag är inte en livmoderbärare, jag är en kvinna och jag är dessutom moder, jag har inte bara en livmoder. För det heter ju inte livsäck eller livpåse. Det heter livMODER av en anledning. Men det är väl nästa sak transaktivisterna ska ge sig på och tvinga vården att döpa om. Personer som har en liksäck.
Jag har inga som helst problem med att folk byter kön, det är bara bra att folk är mer öppna och att stigmat försvinner för de som verkligen är födda i fel kön. Det är också jättebra att folk som vill ha båda könen kan hoppa emellan eller välja. Lev som du vill, frihet för individen är mitt måtto.
Jag har heller inga som helst problem med att förstå att gruppen transsexuella vill ha en röst i offentligheten för olika slags problem de som grupp stöter på, som fördomar och hat till exempel.
Men det är något annat som händer nu. När samma rörelse ger sig på kvinnor som grupp och på olika sätt vill förinta skillnaden mellan oss och det andra biologiska könet – män.
Transsexuella är juridiskt kvinnor, ser till viss eller mycket stor del ut som kvinnor, har de opererat sig har de dessutom utvändigt en kvinnokropp och ska kallas kvinnor. Alla har rätt att leva och se ut som de vill.
Men det är något annat att de som grupp kräver att vi som är födda kvinnor och som trivs utmärkt med det inte ska få kallas kvinnor längre. Och bli förbannade när man pratar biologi.
Transrörelsen håller också på att avskaffa all damidrott. Långsamt en gren i taget, ett rekord i taget, tar transsexuella före detta män över.
Om inte idrotts-världen gör något åt det här kommer snart inte ett enda världsrekord innehas av en kvinna utan en transkvinna eftersom en man som genomgår könsbyte på en massa sätt ändå är en man. En person som gått igenom en manlig pubertet att byggt upp manliga muskler och hormoner kan inte ta bort det. De kommer alltid vara snabbare och starkare än en kvinna som är född som kvinna.
En medioker manliga idrottare blir en världsbäst kvinna efter könsbyte. Det har hänt i många idrotter.
Inom politiken ska kvinnor avskaffas, inom sporten likaså. För att en mycket liten men otroligt högljudd grupp först tagit över feminismen och sedan fått gehör hos en massa politiker på jakt efter likes och röster är på jakt efter dominans.
Acceptansen har passerats, det är dominansen gruppen nu är efter.
Jag vet inte riktigt vad det här beror på. En transkvinna kommer hur mycket hon än ger sig på kvinnor aldrig få en livmoder och äggstockar. Så varför kan de inte bara lägga av?
Politiken måste säga stopp här. På fler sätt en ett. Vi ska inte tumma en millimeter på rätten jag och alla andra kvinnor har att benämnas kvinnor och mödrar i officiella dokument. Jag är kommer aldrig i livet acceptera att kallas ”förälder som fött barnet” eller livmoderbärare. Det är kränkande.
Mina barn och alla andra barn har, hur mycket kön än individer får välja, en mamma och en pappa. Så ser mänskligheten ut. Inget barn kan någonsin bli till utan en man och en kvinna. Att ifrågasätta och försöka avskaffa det är som att försöka hävda att jorden är platt.
Biologi är inte kränkande för någon. Det är orimligt. De som hävdar det måste ignoreras. Alla åsikter är faktiskt verkligen inte värda att lyssna på.
Vi lyssnar ju inte på folk som säger att månlandningen spelade in i en TV-studio heller eller de som tror att jorden styrs av gröna ödlor. Så varför ska folk som hävdar att biologiska kön inte finns eller är kränkande mot andra lyssnas på?
Det är en påhittad motsättning att ge transsexuella rättigheter och arbeta mot fördomar å ena sidan och å andra sidan låta mammor få vara mammor och kvinnor få vara kvinnor. Att förneka biologiska kön är lika fel som att förneka människors rätt att definiera sig som man vill och älska vem man vill, varför säger vi inte det högt?
Jag kan inte vara ensam som kvinna att faktiskt bli djupt kränkt över alla försök att nedvärdera min rättighet att kallas och vara kvinna i alla offentliga sammanhang.
Varför är min rätt att definiera mig som kvinna, en biologisk kvinna som fött barn och därför också är moder, mindre värd än en transkvinnas rätt att få kallas kvinna?
Det brukar skojas om att man säger ”det har gått för långt”. Men det har det faktiskt här.
Var är kvinnorörelsens vrål? Jag har sett lite små protester av någon enstaka kvinnoorganisation och sedan utskällda Kajsa Ekis Ekman som dragit ett stort lass ensam i den här debatten på vänsterkanten.
I övrigt – tyst. Och bit för bit får en extremt liten aggressiv grupp av före detta män äta sig in i det som är vetenskap och sanning tills kvinnor på riktigt är utplånade som kön, i både lagar och i offentligheten.
