Ett brev från verkligheten

 

Det är många inte minst av mina politiska fiender som beskyller mig och andra högerdebattörer för att vara främlingsfientliga men inte kunde vara mer fel.

Jag är ointresserad av ytliga saker som varifrån folk är eller vem de ligger med, det är vilka de är, deras värderingar och vad de själva gör som jag är intresserad av och har därför mer gemensamt med en iransk högerman i Skåne än en medelålders kvinna med barn i Stockholms innerstad som är vänsterpartist. 

Mina åsikter som invandring är som bekant att ställa krav är det snällaste man kan göra. Bara så hjälper man folk på riktigt. Mitt senaste sådant inlägg med rubriken ”Det är inte synd om er” resulterade i det här fantastiska mailet från en invandrare från ett av våra stora invandrarländer och jag vill att ni anonymiserat också får ta del av det. 

För det finns många i Sverige med utländsk bakgrund som tycker som jag, som vi på sajten, som vi i högern och som betackar sig för den kravlösa offerkoftan vänstern stickar åt dem i mängder. Invandrare som kämpat och lyckats ge sig själva och sina barn just det fina liv de önskade sig när de lämnade sina hemländer och som är en stor tillgång i Sverige just därför. Invandrare som tycker att de som inte sköter sig och bara lever på bidrag borde åka hem igen. 

Deras röster borde komma fram mycket mer i offentligheten tycker jag, för de tjänar som inspiration och goda exempel för alla andra som kommit hit och inte ens ännu försökt att göra samma resa.

Och de fungerar som motvikt mot vänsterns apologeter och utvalda ”representanter” för olika invandrargrupper som ingen av dem valt men som håller sig framme som allsmäktiga uttolkare av vad ”alla fill in blank” tycker och vill ha. 

Det var till exempel en kvinna från Eritrea som för några år sedan kom fram till mig på ett mingel och sa: ”Du borde kolla upp alla tolkkostnader. Jag kom hit för 20 år sedan och jag blir galen på en massa eritreaner som fortfarande får tolk gratis, av mina skattepengar, när de borde jobba och lärt sig svenska för åratal sedan. Vill de inte lära sig svenska kan de flytta hem.”

Så läs och njut av detta helt autentiska brev jag fick i veckan. Avsändaren är inte anonym för mig. 

……….

Hej,

Jag blev så tagen av att läsa din senaste artikel och bestämde att skriva och berätta om mig. Så att du ska veta att det finns familjer som har lyckats och idag bidrar med bättre utveckla Sverige i framtiden.

”Ni har också helt avgiftsfri skola där man inte ens får be föräldrarna att skicka med mat. Det är vad ni gör av den chansen som är rättvisan, inte var man börjar för välja familj, det gör ingen”

” Det är för invandrarnas eget bästa som vi ska ställa hårda krav. Och för deras barn så att de verkligen har mycket bättre chanser att lyckas. Det börjar med att mamma och pappa pratar svenska, går till jobbet och lär känna Sverige. Att de med glädje tittar på luciatåg och låter barnen vara med i det, att det låter sina nu svenskfödda barn också få rättigheter som svenska barn får. ”

Det är det här som vi diskuterade hemma – att just skolan är det som har gett våra barn chans att gå vidare i livet och bli bättre utbildade och få bättre jobb än föräldrarna.

Jag kom till Sverige som flykting i början av 1990 talet från XXXX och startade mitt nya liv i en by i norra delarna av Sverige.

Och idag  33 år senare – efter studier på XXX högskola och Stockholms universitet, diverse arbete, jobbar jag inom finansbranschen sedan 2001. Köpt radhus du .

Har fått 4 barn, den äldsta flickan studerar att bli högskoleingenjör inom byggteknik på en XXX teknisk högskola. Sonen som fyller 23 år på sommaren pluggar på XXX universitet för att bli elektro civilingenjör om 3 år. Sonen nr tre går på en de bästa kommunala gymnasierna i Stockholms innerstad och sonen nr 4 går klass 8 på XXX skola i innerstaden.

Vi har satsat både pengar och tid för att hjälpa våra barn – med att anlita extra matte hjälp när det behövdes. Flyttade till bättre område, bytt förskolan där de kunde ha bättre utbildade personal.

Du anar inte hur mycket tacksam jag är för att ha hamnat i Sverige och har fått chans att leva mitt liv i frihet och utan att vara rädd för polisen eller andra myndighet.

Fortsätt med det du gör och du har många anhängare.

……………

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!