Några ord om det gångna året

 

Det är nyårsafton och imorgon är det 2023. Vi lägger nu ett valår, och dessförinnan en pandemi bakom oss helt och kan konstatera att det är mycket som ändrats på kort tid. 

Innan pandemin präglades landet av ett nytt politiskt landskap när Centerpartiet återigen blev ett vänsterparti, efter att ha tillhört den borgerliga familjen ända sedan det nya millenniets början. Och en välkommen slutfas på att behandla Sverigedemokraterna som andra klassens medborgare, både i politik och i verklighet. 

Kartan ritades om, sedan kom pandemin och världen blev fullständigt galen. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppelva den sortens repression och storskalig auktoritär utrullning utan debatt, när till och med högern tävlade om att inskränka våra fri- och rättigheter mest. 

Vi var få som protesterade, tyvärr. 

Därför var årets valrörelse lite skrattretande när samma personer som helst ville att vi skulle låsas in i ett år nu skrek om att demokratin var hotad och stöveltrampet utanför farstun. När stövlarna precis ställts på hyllan.

Pandemin var också exakt vad sossarna, tyvärr, behövde för deras siffror återhämtade sig snabbt från krisnivåer när det enda som krävdes av dem var att hantera detta och vara statsbärande. 

Det är lätt glömma att pandemilagen alltså avskaffades 2022 i mars. För att det hänt så mycket sedan dess. Ryssland gjorde det Ryssland alltid gjort genom historien, de invaderade ett grannland och illusionen om ett helt annat, det demokratiskt Ryssland dog för alltid. Det har aldrig varit annat än en dröm. 

2021 var också året då Miljlöpartiets politik tyvärr rullade ut sina vansinniga konsekvenser, för kombinationen av nerlagd kärnkraft, världens högsta reduktionsplikt och otaliga skattehöjningar som drabbat bönderna kanske värst visade redan då vart det barkade. Elpriserna började stiga rejält hösten 2021, och 2022 har vi det kanske värsta finansiella läget sedan 90-talet i Sverige. 

Liberalismen vann, sa naiva Nya Moderater och byggde hela regeringsinnehavet på att montera ner förvaret, rättsstaten och migrationssystemet.

Visst vann liberalismen många segrar under 90-talet och under 2000-talets första decennium, men något krig vanns aldrig. Slag möjligtvis, som vaggade in hela västvärlden att historien aldrig kommer upprepa sig. 

Jag växte upp under kalla kriget, när Sovjetunionen förslavade hela Östeuropa inklusive Östtyskland. Jag såg långa köer på flimriga inslag på Rapport och frågade vad det var. ”De köar för bröd eller fläsk eller något annat som aldrig finns i Sovjet” sa mamma. Mitt politiska uppvaknande kom under den tiden. 

Nu är vi där igen, mina barn kommer växa upp i ett läge när vi först har krig i Europa och sedan, när kriget väl är över, ett förmodligen nästan helt isolerat Ryssland. Osynliga murar mot omvärlden men ändå murar. Nu stänger resten av världen inne ryssarna, snart kommer regimen låsa dörren inifrån för att hindra folk från att fly och vi är där igen. 

Att folk vill ha en annan politik än flummig önsketänkande liberalism är givet, världen förändrades och den förändrades snabbt. Konservatismen är ankrad i en verklighet som liberalismen tyvärr inte verkar kunna förhålla sig till idag, ännu kanske. Vem vet, de kanske också till slut släpper önskestenen och 2005 och också kan erkänna att liberalismen inte vann och att verkligheten behöver en mer jordnära liberalism. Jag hoppas det. 

Jag har själv alltid varit liberalkonservativ men känner nu mig mer konservativliberal än någonsin. Mest konservatism, med en liberalism när det gäller personlig frihet och liv och grundläggande fri- och rättigheter, där jag nästan är fundamentalistisk liberal. 

Att vi nu har en regering som exklusive 4,6 % folkpartister är till större delen konservativ är därför glädjande, och att det är 4 år kvar till nästa val. Det är lång tid. Det kommer kunna hända minst lika mycket under den här tiden som det hänt mellan 2018 och 2022. 

Det var det bästa som hänt på flera flera år, att landet nu styrs av en högerregering. Jultomten kom tidigt i år. 

Ni som känner er otåliga och sura för att det inte händer någonting – ni vet bättre. Förändring tar tid och att laga ett trasigt Sverige är inget man gör i en handvändning. En mandatperiod är kort i det avseendet och vi är precis i början. 

Några avslutande ord så här på årets sista dag om mitt eget år kan vara på sin plats. 

Pandemin gjorde mig på riktigt jobbmässigt deppig, jag kände ingen lust att skriva och blev bara arg när jag läste media och sociala medier för att världen var galen. Sedan hade jag tänkt att bli politiker, något jag planerat för många år, men det visade sig på ett rätt abrupt sätt att det inte var möjligt, eller rimligt. Ingen ska tro något annat än att jag för länge sedan insett att det jag nu vet gör att idén framstår som ofattbart dålig och jag är glad, mer än glad, jag är tacksam för att jag inte slutade skriva. 

För är man en skrivande person så kan man inte leva utan att skriva.

Det är lika viktigt för mig som att andas och jag måste fått hjärnsläpp som trodde att jag inte skulle vilja jobba med det. När en dörr stängs öppnas en annan och det var meningen att jag skulle hitta ny energi och arbetsglädje i det jag redan byggt upp. 

Jag kan ärligt säga att det sista halvåret har varit roligare än jag haft sedan jag började. För när jag ändrade affärsmodell till prenumeranter, när jag till 100 % skriver för er läsare så har jobbet blivit roligare och kvaliteten ökat. Jag tycker själv att jag aldrig producera så här bra och så frekvent som nu. 

Det är tack vare er, alla ni som är Patreons. 

Det har varit livsomvälvande. Ni är mina bästa uppdragsgivare någonsin. 

Vad gäller antalet Patreons har jag kommit drygt halvvägs vad jag måste vara för att dra in en heltidslön men jag har kommit längre än jag trodde nu när det gamla året blir ett nytt. Jag har idag runt 700 Patreons. 

Jag ser fram emot mitt första hela år som läsarbetald fri mediekanal och jag hoppas att ni fortsätter dela, tipsa andra om mig och på så sätt hjälper mig att nå ut och få fler Patreons. 

2023 kommer bli ett bra år. Skål till er alla.

Själv sitter jag förmodligen i en solstol just nu eftersom jag är i västra Florida sedan 23 december, och vilar upp mig efter ett intensivt valår.

Men bloggen fungerar som vanligt trots det så redan på måndag kommer ett nytt inlägg.

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

För er som vill följa mig mer privat har jag en öppen Instagram, jag heter samma sak där som på Twitter. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!