Cykelgiss

 

Det satsas otroligt mycket på cykel sedan decennier och kommuner tävlar vem som kan bygga flest cykelbanor samtidigt som staten strösslar pengar på olika cykelsatsningar. Men bygger allt detta på fakta och vetenskap egentligen? Den frågan ställde jag mig nyligen. 

Jag bor som bekant i den av de styrande kanske mest bilfientliga staden Stockholm, som lidit många år under Daniel Helldéns misskötsel av trafiken och nu har hans yngre lika bilhatande miljöpartistiska kollegor tagit över.

Helldén exporterade vi tack och lov till riksdagen i höstas så han blir nu även ert problem, ni som inte bor i Stockholm. Varsågod. Han vi riktigt tur kommer han vilja ta över efter Bolund. 

Jag ska någon gång fotografera den embarmliga statusen på stadens vägnät, som har standard just nu som valfri misskött gammal Sovjetstat så får ni se själva, potthål och sprickor överallt. Cykelbanorna däremot asfalteras om ofta. 

Naturvårdsverket har beviljat 30 projekt kring cykelbanor pengar i Klimatklivet och jag mailade dem därför för att ställa lite frågor.

 

 

De hävdar på hemsidan att dessa 30 projekt årligen sparar 4700 ton koldioxid. Så jag mailade och frågade – hur vet de det?

Hur kontrollerar Naturvårdsverket att inte pengarna gått till att ge redan cyklande personer ännu mer resurser?

Och om projektet inte får fler att cykla istället för att åka bensinbil (det blir noll besparing om en person går från elbil till cykel eftersom man inte räknar in livscykelanalys på bilen och batteriet) ger det ingen besparing. 

Här kan ni se det långa svaret. Naturvårdsverket har en vägledning till de som söker stöd och där har staten bestämt att man max få gissa att 5 % av de som åker bensinbil väljer cykeln istället. 

Naturvårdsverket rekommenderar såldes alla som söker att också gissa på 5 % max. Man medger att man inte har någon aning och att kommunerna och de andra som söker bidragen alltså inte heller har någon aning. 

Men de intygar att några glädjekalkyler går de inte med på. Max 5 % . Per åtgärd antar jag men det framgår inte. Men 5 + 5 + 5 etc år efter år blir ju till slut 100 som bekant. Vilket åtminstone jag skulle kalla en mycket optimistisk kalkyl.

Så hur har siffran 5 % kommits fram till då? Jo, den kommer från andra ansökningar som Naturvårdsverket fått in för Klimatklivet. 

 

Då blev min följdfråga – hur har ni beräknat det antagandet? Kan jag få se underlaget till det?
 
Och – hur följer ni upp att ansökningarna verkligen lett till att fler cyklar? Dvs kräver ni att kommuner etc redovisar för er hur resvanorna de facto ändrats med investeringen?
 
Här fick jag ett ännu längre svar och som ni kan se så bygger Naturvårdsverket vidare på skattningar (gissningar). När de granskade Kronoberg så använde de siffror som en annan myndighet gissat, Trafikverket.
 

Enligt Trafikverket ökade cyklandet med hela 10 % på grund av investeringar av samma slag. En av tio ställde bilen och valde att cykla till jobbet i ur och skur för att det fanns fler cykelbanor etc. 

Men idag kan man läsa längre ner, uppskattar Trafikverket att antalet cykelresor ökar med dubbelt, med 20 % när man bygger nya cykelställ och cykelbanor i befintligt trafiknät. En av 5 ställer bilen om man får lite snajdiga snygga cykelbanor. Inte illa. Eller det vore imponerande om det byggde på fakta, men de erkänner som sagt att de egentligen inte har en aning. De gissar. 

Glädjekalkyler skulle man kunna kalla det faktiskt. 

Hela Klimatklivet omfattar 4 800 projekt och 12 miljarder har delats ut. Mitt syfte med den här granskningen är att visa hur Naturvårdsverket beräknar besparingar av koldioxid generellt genom att ta cyklingen som exempel. 

”Naturvårdsverket säkerställer alla åtgärder som fått stöd av Klimatklivet genomförs på det sätt som angetts i ansökan, Sedna gör vi enkätundersökning och utvärderingar”. 

 

De 4 700 ton som alla cykelprojekt gett, eller snarare gissat sig till, ingår i siffran 2,5 miljoner ton som Naturvårdsverket hävdar är resultatet av Klimatklivet. 

Hur stor andel av dessa vet man är faktiska besparingar och hur stor andel är som cykelprojekten, ”skattningar” och man har egentligen ingen aning. 

Vad har vi skattebetalare fått för 12 miljarder egentligen?

Trafikverket ansvarar för den årliga resvaneundersökningen, eller om den kanske sker vartannat, och i den kan man läsa för 2021 att cyklandet inte ökar. Det minskar. Både korta och långa resor minskar sedan förra året, ett slags trendbrott kan man säga. 

Som synes gick cyklande ner från 2005 till 2016. Sedan började regeringen ge bort våra pengar till bidrag till el-cyklar och annat, och cyklandet ökade plötsligt, för att minska igen både sommar och vinter.

 

 

Och samtidigt ökar andelen bilar per 1000 invånare för tredje året i rad.

Trots att Sverige satsar så mycket på cyklar och inte minst är det olika kommuners stora projekt på trafikområdet, kolla med er egna kommun så kommer ni se stora leenden och stolta planer hos samtliga kommunpolitiker när de får prata om cyklar. Kommunpolitiken älskar cyklar mer än något annat tror jag. 

Så samtidigt som staten och kommuner ökar investeringar på cyklar för varje år köper svensken fler och fler bilar sedan 2018. 

Trenden är dessutom otvetydig – sedan mätpunkt noll år 2000 i det här diagrammet har svenskarna bara köpt fler och fler bilar per 1000 invånare. 22 år rak kurva rätt uppåt om man drar en rak linje genom staplarna. 

 

Vän av ordning vill därför stilla fråga varför politikerna låtsas som att satsningar på cyklar leder någonstans? 

I själva verket åker svenskar mer och mer bil. Att man sedan ibland tar sin subventionerade elcykel och hämtar barnet på dagis eller då och då tar en cykeltur i staden för att man känner sig sund och stark innebär inte att man cyklar till jobbet varje dag och en massa nya cykelbanor leder givetvis allra mest till att Lycra-männen och miljöpartisterna som redan cyklar till jobbet i flera decennier bara får mer och mer av statens och kommuners resurser. 

Val av transport är som alla vet något annat än skicket på vägen man ska åka på. Om bilister skulle ställa bilen på grund av Stockholms eländiga skick på asfalten hade ingen kört bil. Man väljer transportsätt som passar ens liv och Sverige är ett kallt och mörkt land med stora avstånd.

Hur mycket pengar man än slänger på ännu fler cykelställ, garage och banor vill inte bara de flesta svenskar utan dessutom fler och fler svenskar åka bil. Till jobbet, till träningen, till padelbanan och affären. Till kompisar, till löparspåret och svampskogen. Vi åker bil. 

Är det för mycket begärt att svensk politik och svenska myndigheter ska styras på fakta och vetenskap och inte gissningar?

Eller, det är det tydligen. 

 

 

 

 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!