Valrörelsen 2022, hur funkar den?

Nu är det bara dagar kvar innan valet och den här valrörelsen är slut. Som professionell debattör som jobbat över nu tredje valet heltid med att skriva om politik. 

Dags att dra några slutsatser. 

Inför varje val säger man två saker – det kommer bli den smutsigaste och man kommer använda ny teknik mycket mer än tidigare. Blev det så?

Nej, på den första och nja på den andra. 

Retoriskt har det oväntat nog inte varit värre än tidigare. Min slutsats är att det beror på att varje val sedan 2010 har handlat om SD-tourettes, Hitler-paralleller och rasister. Då kunde man inte ens prata med en person från SD öppet på Twitter, än mindre gå och äta middag med någon utan att hängas ut i media en vecka. Så var det så sent som 2016. 

Men äntligen har vi faktiskt haft en valrörelse som handlat om verkliga problem och partier tvingas förhålla sig till dem och inte önsketänkande och smutskastning. Det har inte fungerat att för fjärde valet i rad istället för att presentera egen politik satsa allt på att smutskasta SD och alla som kan tänkas samarbeta med dem. Halleluja. För att väljarna förtjänar bättre. Vi förtjänar partier som inte kommer undan med det enkla tricket. Valet handlar om vem som ska styra landet, då måste man vara bättre än så. Man måste kunna göra det. 

Att Socialdemokraterna skulle försöka göra samma sak igen är dock inte oväntat och i princip varje val de ställt upp i har de varnat för att Sverige inte blir en demokrati om någon annan än de styr. 1976 jämförde Palme en vinst för högern med diktaturen i Chile, 1985 påstod han att kravaller väntade om högern vann och 1989 sa Ingvar Carlsson att fler spädbarn skulle dö om Moderaterna tog makten. 1976 kallade Marita Ulvskog det en statskupp att högern vann och 2010 sa Margot Wallström att det som ett väpnat rån. 2014 var demokratin hotad och folk skulle inte kunna ha råd att skaffa barn, 2018 var demokratin hotad och 2022 är demokratin ännu mer hotad och Ulf Kristersson kommer se till att inga cancersjuka får sjukpenning. Allt är som vanligt med andra ord. 

Tonläget har varit uppskruvat länge, kanske är det därför förväntningar om ännu lägre nivå inte infriades. 

Eller så är det helt enkelt så att ropar man varg för ofta slutar folk att lyssna. Och väljarna må ibland vara lättlurade men tack vare sociala medier betydligt mindre idag, de är dessutom inte riktigt lika dumma som vissa verkar utgå ifrån. De få som på riktigt tror att Sverige inte kommer vara en demokrati om högern vinner och någon från det tredje största partiet får vara med och förhandla budget är högljudda men inte stora i antalet när det kommer till kritan. För idag känner många någon som är Sverigedemokrat. Det är inte svårare än så. 

Partierna använder Instagram mer i den här valrörelsen. Tidigare har Facebook och Twitter dominerat. 

Det är den stora skillnaden från andra val men fortfarande är mycket av kampanjandet traditionellt, med möten, debatter och dörrknackning. Så är det varje val. 

Socialdemokraterna och Miljöpartiet till exempel verkar använda Instagram som huvudkanal numera. Socialdemokraterna stängde sitt offentliga Twitter-konto i våras (de kommer garanterat att väcka det till liv om de hamnar i opposition). Det är på Instagram de pumpar ut budskap om att det om högern vinner inte finns något hopp, att det sliter isär samhället, demokratin är hotad, våra barns framtid och tilliten är hotad och annat de alltid säger. Sociala medier är sedan två val en del av partiernas kampanj men även om de är ytterligare redskap vinner man inga val på sociala medier enbart. 

En sak jag har noterat med förtjusning är det som inte fungerar i just den här valrörelsen – att dra igång drev. 

Ribban verkar ligga mycket högre för media den här valrörelsen än att gå på olika spinn som kablas ut. Som ”nazistfika” i riksdagen som Ygeman och Hultqvist dessutom försökte med begravningsslipsar och presskonferens spinna till ett flera dagar långt drev utan att lyckas. 2022 verkar vara året när media plötsligt väntar med avtryckaren tills de är säkra. Och eftersom mailet visade sig snabbt, timmar efter nyheten kom planterad av sosse-kampanjen, istället handla om att fira en polsk nationell helgdag för veteranerna som dog för att skydda Polen från Hitlers invasion, bidde det ingenting. 

Sossarna måste blivit gruvligt besvikna, och förvånade. Det här hade allt. Nazister och SD och de måste klappat förtjust i händerna av förväntan när de tryckte Send, bara för att konstatera att det hamnade i ett svart hål. Det blev en nyhet att mailet skickats, sedan inget mer. Noll. 

Den gamle maoisten Aschbergs försök att manipulera valet ihop med AFA föll också platt. Ingen brydde som om hans dåliga granskning eftersom av 1100 personer han påstod var högerextrema och 280 politiker var det två som lämnade sina platser skyndsamt. Det tvärdog. 

Inge heller MC-rapporten påverkade opinionen, det blev visserligen media ett par dagar men inget som drabbade ett enskilt parti eftersom rapporten hade med lite olika partier och alla löste det kvickt genom att folk hoppade av. 

Karin Pettersson och Ygeman blev också gruvligt besvikna när Aftonbladet Kulturs beställning av en vänsteraktivist att ”granska M och SD:s Twitter” och påstod att det fanns trollarméer och polska trollfabriker föll platt. Ingen brydde sig. Effekt nolla, trots att Ygeman kämpade med en hel presskonferens utan innehåll. 

Har vi äntligen fått en valrörelse där inte billiga tricks fungerar längre? Där media lyft sig till en mer kritiskt tänkande nivå, där de borde vara en valrörelse?

Jag tror helt enkelt att sociala medier är orsaken. I två val på raken har media fått skämmas när okända och kända twittrare minuter efter TV-inslag eller direkt efter nyheter publicerats avslöjat vem som ligger bakom, att personer egentligen är opinionsbildare (till vänstern oftast) och att media inte är källkritiska. Det här valet verkar därför redaktionerna tvingats fatta beslutet att ingen publicerar något förrän man faktiskt kollat av sådant, först i sociala medier-flöden. För det kommer. Ingen trycker Publish förrän man vet säkert att man inte får på fingrarna och det får man delvis gratis av helt vanliga människa i olika sociala medierflöden. Det är bara att vänta lite grann.  

Det spelar ingen roll att journalister ofta är vänster och säkert själva skulle lägga ut allt som gynnar vänstern, för att upprätthålla en bra journalistik tvingas redaktionerna nu att vara ännu mer källkritiska. Tack vare sociala medier har ribban höjts vare sig media vill eller inte. 

Det här gynnar inte vänstern som länge kommit undan med billiga trick som inte faktakollats och därför blivit mediedrev i kanske dagar. 

Samtidigt vittnar fotfolket i arbetarrörelsen framför allt i LO att den här rasist-kampanjen som Socialdemokraterna återigen kör är pinsam för dem som ska prata med arbetare. Man kan inte svara på vad sossarna vill. Istället får man försvara sig när folk med rätta kallar det barnsligt att skrika rasist. 

Sossarna har det här valet satsat allt på två kort – en Hillary Clinton kampanj och rasistkortet. Magdalena Andersson är den ENDA som syns, hon utmålas som en presidentkandidat. Men utan innehåll. Man ska rösta på henne för att hon är hon. Politiken är inte viktigt, den finns inte ens. Och man ska rösta på henne för att alternativet är nazism och utplånandet av demokratin. 

En skillnad från andra val är också att all slags identitetspolitik är stendöd. 2014 höll Feministisk Initiativ på att komma in i riksdagen på enbart det. En annan sak som är stendöd är Miljöpartiets position som medias älsklingar. Tack vare att de satt i regeringen började media granska dem som andra partier och de avkrävs nu ansvar som andra partier. Chocken har gjort att MP kallar all kritik ”hat och hot” men i själva verket behandlas Miljöpartiet nu som vilket annat parti som helst bara. 

Den sista slutsatsen jag ska dra är att M, KD, SD och L har lyckats göra en bra valkampanj. Ofta blir man besviken på högern, inte minst Moderaterna. 

De har verkligen inte varit bra vare sig 2014 eller 2018. Ulf Kristersson hade ett hästjobb som nyvald partiledare att baxa partiet från 15 % till nästan 20 % men det här valet har man nått ut på ett annat sätt. Högern framstår som enade, och det är man. Man har självförtroende och medvind. Det är ett maktskifte man erbjuder på riktigt. Problemet när oppositionen enar sig efter år av splittring är att sossarnas alternativ framstår än mer risigt, de är nämligen inte överens om någonting mer än att de hatar SD. 

Det här valet har inte minst KD erbjudit drag i kampanjen, mycket tack vare Buschs starka dragningskraft och karisma. Ulf Kristersson har gjort väldigt bra ifrån sig i alla debatter och är helt enkelt inte så lätt att skrämmas med eftersom han framstår som sympatisk. Han är också den första moderata partiledaren som bottnar i sociala frågor på riktigt och trovärdigt kan prata om dem, med värme. 

Eftersom det inte går att skrämma vänstern med Kristersson som högerspöke försöker man som bekant med Åkesson men det har gått för lång tid nu. 

Ett visst mått av tur ska man också ha och det har högern haft. Som att kriget i Ukraina inte dominerar media längre utan istället energikrisen. Och kriminaliteten. 

Jag tror Socialdemokraterna förlorar valet, främst på energifrågan. Det kommer vara den som knäcker dem. 

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att påstå att ”vanligt folk” kommer köras över med en högerregering när vanliga människor just nu dignar under rekordhöga matpriser och elräkningen för augusti kom precis. Med tredubbel faktura från förra året för många. På grund av en politik sittande regering fört. 

Och jag tror också eftervalsanalyserna för Socialdemokraterna kommer, i de få avsnitt man brukar idka någon slags självkritik och inte bara självberöm, konstatera att det inte var en framgångsrik strategi att lägga så stor kraft på att återigen fula ut SD, inte minst för att man blöder så många väljare själv dit. Och att man förlorade på grund av energifrågan och att man surrat sig för hårt vid Miljöpartiet, som gått från medias älsklingar till ett parti som alla andra. Det kletade av sig på sossarna helt enkelt, deras impopularitet. Ett avstånd till Miljöpartiet man redan inlett kommer att fördjupas oavsett om man vinner eller förlorar makten. 

Är valet 2022 valet då färre än 40 % av LO röstar på S? Förmodligen. Är det valet då SD är större än S bland manliga LO? Stor sannolikhet. 

Förlorar vänstern sätter jag mina pengar på att 2023 är året då Annie Lööf annonserar sin avgång, förmodligen i vinter/tidig vår. 

Vet du inte vad du ska rösta på men vill ha ett maktskifte ? Rösta på Kristdemokraterna, som jag gjort i alla tre valen. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!