Svenska barn får minst pengar

Vi vet redan att man konstruerat systemet med skolpeng per elev så men när man ser det svart på vitt hajar man ändå till. Mina barn, och dina om du svensk och dessutom bor i ett bra område, får minst pengar av alla till sin utbildning från 6 års ålder tills de slutar. Trots att skolan ställer samma krav på alla.

I Stockholm får alla barn som börjar skolan F-3:an 87 233 kronor per år. Men eftersom stadens skolor bedrivs i egenägda lokaler drar man av kostnaderna för detta. 

Friskolor får hela beloppet eftersom de betalar sina lokaler. Varje barn får således 62 808 kronor, i mellanstadiet 65 155 och i högstadiet 75 778 kronor per år. 


Jag begärde också ut vilka 10 skolor som får mest respektive minst i socioekonomisk ersättning per elev. De skolor som får mest får ytterligare 55 175 kronor per år och elev. 

Rågsvedsbarnen fick 118 000 kronor per elev och år. Nockeby-barnen i Bromma fick nöja sig med 70 700 kronor per elev och år. 

En skillnad på 70 % för lågstadiebarn. 

Utöver socioekonomisk ersättning betalar alla kommuner dessutom ut extra skolpeng till nyanlända elever. Mest får elever som kommer i högstadiet och som saknar tidigare skolgång. De får 85 000 kronor extra varje år. 

De minsta barnen får 25 000 kronor extra. 


 En elev som går i Rågsvedsskolan som är nyanländ som saknar tidigare skolgång får således 203 000 kronor per år. Jämfört med infödda svenska barn i medelklassområden. 

Ska vi ta Rågsvedsskolan igen får en nyanländ elev där som går i 6:an 203 000 kronor, mot den svenska elever i Bromma som får 73 000 kronor per år i ersättning. Nästan 3 gånger så mycket pengar för samma utbildning. 

De kommunala skolorna med många utlandsfödda, låg socioekonomiskt status och många nyanlända går trots skolpeng på flera hundra procent högre än svenska barns ändå med förlust och resultatet än stundvis usla. 

Hur man kan då hävda att brist på resurser är problemet? Det är verkligen inte brist på pengar. Bristen ligger någon annanstans. Förmodligen i arbetsmiljön på skolorna, där brist på ordning, lugn och ro hör ihop med dåliga eller obefintliga lagliga resurser och stöd för att avlägsna elever som inte sköter sig. Att elever som beter sig illa inte kan stängas av i Sverige. Och att de skolorna rent krasst har mycket sämre lärare, för vilka lärare vill jobba så?

Jag känner en idealist. En vänsterpartist som med liv och lust sökte och fick jobb på ett gymnasium som var stökigt med hög andel utländsk bakgrund och låga resultat. Hon ville göra skillnad. Men när man inte ens KAN undervisa för att det inte är tyst och stökiga elever hotar dem, andra elever och förstör, när rollen inte är lärare längre utan socialarbetare, går det inte. Efter några år kastade även hon in handduken. Idag jobbar hon på Stockholms i särklass mest skötsamma kommunala gymnasium, fullt med högpresterande A-flickor och hon stormtrivs. Det är svinhöga betyg för att komma in och de enda problemen är att försöka få alla högpresterare att ibland vila på helgen. 

Är det då rättvist att mina barn får flera gånger mindre pengar per elev genom sin skolgång? Jag har betalat skatt hela mitt liv. 

Givetvis är det inte det. Samtidigt är det resultat som räknas, inte pengar. Och tänk om debatten hade handlat om det istället? Inte om pengar, ägande eller vinst utan hur det kommer sig att en massa skolor ägda av kommuner år efter år göra stora underskott trots att de har en realistisk budget bestämd av fullmäktige att förhålla sig till. Och hur det kommer sig att vi år efter år luras att tro att det är pengarna som saknas när det i själva verket fullkomlighet öses över pengar över vissa sorts barn. 

Att skolor kan göra vinst OCH prestera goda kunskapsresultat trots betydligt lägre skolpeng är något att lära sig av. Inte fördöma.

Hur gör de?

Det är heller inte sant att friskolor inte har några problem. 

Men jag köper inte att vi ska fortsätta ösa ut pengar på det här sättet. Tvärtom borde ett team av duktiga experter av olika kompetens och sort skickas att undersöka hur det kommer sig att vissa skolor underpresterar gång på gång trots en massa extra finansiella resurser. Och kolla hur det kommer sig att andra skolor lyckas trots olika slags problem. 

Sedan borde Best practise spridas och ersättningarna därefter förhoppningsvis sänkas och optimeras. En bra skola är en bra skola, inte dyras skola vinner. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!