Jakthatarna och faktaresistensen

I veckan fick två av landets mest säregna vargdebattörer en debattartikel publicerar om vargjakten, Marlen Fuglsang och Mervi Helles. De är arga för att det finns en majoritet i den demokratiskt valda riksdagen att halvera den stora vargstammen som på kort tid har tillåtits nå allt för höga nivåer. Varg finns nu nära städer, den har även synts i villaområden i Stockholm. Om inte detta övertygar varghaverister, vilket det inte gör. 

Tyvärr är faktaresistensen stor hos många anti-jakt-debattörer och de tror att all fakta man försöker lära dem är påhitt och propaganda. Många gånger förstår de inte över huvudtaget hur ekosystem är uppbyggda ens grundläggande, att balansen mellan rov- och bytesdjur på geografiska områden är otrolig central. Har bytesdjur för få rovdjur runt sig och man inte har tillräckligt mycket jägare så förstör de skog och odlingar, och när de dör så svälter de ihjäl långsamt. Har man för mycket rovdjur kommer de för nära människor, med både riskkabla konfrontationer mellan djur och människor och skador på tamdjur. Man måste ha en bra balans. 

Så Helles och Fuglsang, som saknar grundläggande kunskaper om bland annat detta, påstår att vargen kommer utrotas om man halverar stammen. Som om landets politiker medvetet skulle utrota ett av våra stora inhemska rovdjur för att plocka väljare i valet. 

Vargen är inte utrotningshotad, däremot är den fridlyst. Den är heller inte starkt hotad men är man faktaresistens kan man hitta vad som helst och eftersom Aftonbladets debattredaktörer aldrig verkar kräva att man belägger påståenden i debattartiklar som många andra redaktioner gör, de seriösa, publicerar de vilket skräp som helst. 

Inte ens WWF påstår att vargen är utrotningshotad. De bygger dessutom på gamla data från 2019 på sin sida. Vargen är enligt dem ”sårbar” enligt sitt eget klassificeringssystem men WWF är inte någon myndighet utan en lobbyorganisation så det är inte deras siffror som avgör nivåer. 

Kollar man på faktiska aktuella siffror är vargstammen långt över det idag. Enligt Naturvårdsverket som ansvarar för Sveriges officiella siffror för bland annat vargstammen hade vi 2022 nästan 500 vargar. 

Låt er inte luras av staplarna, de är inte antal vargar utan antal ”familjegrupper” det vill säga flockar av olika storlekar.

I texten nedanför konstaterar Naturvårdsverket att Sverige har 540 vargar men eftersom osäkerhetsfaktor är stor så har vi mellan 364 och 598 vargar i Sverige just nu. 

Det är denna siffra vargjakts-hetsarna på Aftonbladet kallar utrotningshotade. Men det är inte bara vargjakt hon hatar, hon hatar all jakt som det verkar. I februari hetsade hon mot skyddsjakten på lodjur. På sin Facebook visade hon siffror hur många som i varje län anmält deltagande för licensjakten och förfärandes över att 6000 jägare ville vara med. 

Hon glömde dock att nämna hur många lodjur som finns i landet och hur många som sköts. Det har jag kollat upp. 

Enligt Naturvårdsverket finns det ca 1500 lodjur (staplarna visar familjegrupper).

Totalt tilldelades 125 lodjur av dessa i licensjakten, fördelat per geografiskt område. Man sköt inte ens alla tilldelades utan landade på 110 fällda, som alltså 6 000 jägare var ute och försökte bli de första som sköt. 

För det här verkar de heller inte veta, att även om du är ute på jakt för att skjuta t ex älg som också tilldelas på geografiska områden trots att den inte fridlyst, får du inte skjuta om folk redan skjutit de ni fått tilldelade. Då begår du jaktbrott. Så trots att du ser jättefina älgar på rätt avstånd efter summan maxat är det bara att packa ihop, plocka lite svamp på vägen till bilen kanske och åka hem. 

Man kan ju tycka att någon som ägnar orimligt mycket tid och energi åt en enda fråga (jakt på rovdjur) borde orka läsa på lite mer men nej. 

Vargarna och lodjurens bästa vänner bor såklart inte ens i närheten av dem. Helles bor i Gråbo och Fuglsang i centrala Karlskrona där de som skrivbordskrigare försöker ”rädda” djur som inte behöver räddas. 

 

Så här det tyvärr när det gäller nästan allt som handlar om jakt eller skytte, båda intressen finns för övrigt i min familj. Debatten domineras av en massa känslo-tomtar som inte kan utan gissar och känner fram olika debattmaterial när en verklig och bra debatt är det enda vi som gillar jakt och skytte vill ha. 

För det är i samtalet man möts. Men de här människorna är så förtjusta i sina roller som Disney-prinsessor som räddar djur att det är omöjligt. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!