Johan Lindeberg och Marie Antoinette

Den debattartikel som modedesignern Johan Lindeberg publicerade på Expressen för två dagar sedan har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. 

Som så ofta när opolitiska personer kända för något helt annat ska ge sig in i debatten blir resultatet oavsiktligt underhållande. Tills man kommer till det här stycket och sätter något i halsen. 

Läs det igen. 

Om vi inte ”skapar en ny inkluderande energi hamnar vi till slut i inbördeskrig. Det har ju redan börjat” skriver han. 

Och han menar allvar, det är inte en metafor. Han syftar på gängkrigen och stenkastningen mot polisen. Jag har inte hört någon enda person kritisera honom för den här krigsretoriken. Seger eller död, till exempel. Det känner ni säkert igen, SD:s Mattias Karlssons bevingade ord som trots att det var 7 år sedan fortfarande citeras.

Men en fashionmans text att vi redan har inbördeskrig passerar obemärkt förbi trots att det är en otroligt allvarlig anklagelse för att det dels inte är sant, dels bekräftar kriminellas världsbild att de har rätt att försöka döda poliser i Sverige 2022. De har rätt att kräva att äga områden och människorna i dem, rätt att vägra vara den del av Sverige. 

Ansvarslöst är det också eftersom han som en kändis och förebild på riktigt kan inbilla folk att det har skriver är sant eller åtminstone är en bra idé. Han spelar de mörka krafter som vill fortsätta bygga parallella samhällen i Sverige i händerna. 

Johan Lindeberg kräver för att komma bort från det stundande kriget att vi ska ”repositionerna svenska flaggan för att representera den nya rösten”. Menar han designas om?

Texten är medvetet flummigt skriven utan konkreta förslag eftersom sådana måste man ta ansvar för och som den kulturman han är vill han hellre tänka högt abstrakt och visionärt snarare än skriva futtigt realpolitiskt. Johan Lindeberg, mannen som fusionerade mode med golfen och förändrade världen. Enligt honom själv. Han vill nu osjälviskt hjälpa hela Sverige på fötter igen och det ska ske genom att svenskar och svensk kultur via ”ny energi” skapar ett nytt Sverige eftersom det gamla inte ”inkluderar”.

Vi måste göra ”varumärket Sverige relevant igen” och jag letar efter Powerpointbilderna signerat Per Schlingman någonstans. 

Givetvis är slutklämmen Olof Palme men det tackar jag ändå för eftersom det då inte råder någon som helst tvekan om politisk hemvist, något dessa visionära kulturmänstexter annars lätt kan slå ifrån sig som ”att texten är opolitisk och ska se som som ett inlägg i kulturdebatten”. 

Vem är då mannen som så generöst nu plötsligt stiger ner från modetronen för att hjälpa moderlandet Sverige från inbördeskrig?

Sammanfattningsvis framstår textens författare efter lite research som Marie Antoinette 2022. Vi lär känna honom väl i en djuplodande intervju i King Magazine från 2019. 

Vi får veta att Lindeberg är en global nomad utan hem. Istället är hela världen är hans hem, han flyger mellan Los Angeles, New York (där han fram till 2015 ägde ett Townhouse i Brooklyn), Paris, Stockholm och Torekov. Rikemansbyn på Skånes västra kust i Båstad kommun dit societeten flockas på somrarna, där har han såklart sin svenska bas i en lada han byggt om. Men vi får veta att han inte springer runt i badrock på sommarmorgnar som badgästerna från Stockholm gör. 

Johan Lindeberg verkar ha valt ett av de ställen i Sverige där det är allra minst flyktingar och lägst andel sociala problem som sin hemvist.

Han lider inte av det därför men däremot är jetlagen ett stort problem in Lindebergs liv. Det kan man förstå.

Märkligt ändå eftersom han har så starka åsikter om just integration och anpassning. I artikeln får vi veta att den globala nomaden ”har så stort internationellt engagemang mot klimatpåverkan” att det väger upp att han flyger så mycket. Så pass. 

Som den skåning han är gillar han och ogillar han Stockholm på samma gång så han försöker att inte vara i huvudstaden för länge. Eftersom basen är överklass-Torekov bor han på hotell eller Air BnB när han är i alla sina andra städer. En billig och hållbar livstil generellt alltså. 

Palme-citatet blir satt i sin rätta kontext när han låter läsaren förstå att han inspirerats av 68-vänstern. Idag heter inspirationen snarare woke med tanke på hur han själv formulerar sina ambitioner med kläderna, som han vill ska signalera just det. 

Globetrotter Lindeberg har också ett fantastiskt kontaktnät och jobbar med saker som att hålla tal för en handfull kändisar på små små exklusiva event åt spritföretag får vi veta. 

Det är väl det här han menar med att hela Sverige måste bli som han tänker jag. Om alla bara förstod hur härligt det är att umgås med folk från andra kulturer över lyxig mat och sprit i New York på ett loft kan vi återuppfinna svenskheten. 

Hade någon annan person än en creddig modeskapare som lever ett SvD Perfect Guide-liv och inte har några problem att skryta om det påstått att vi har inbördeskrig och att om vi vill slippa krig mellan svenskar och invandrare måste vi ändra på Sverige och allt svenskt hade den personen köl-halats i veckor. 

Tänk om Ebba Busch skrivit det?

Kanske är det för att ingen på riktigt bryr sig om vad lyxliraren har att säga. Kanske är det för absurt. Men att mot bakgrund av det vi vet är Lindebergs vardagliga liv konstatera att mer Marie Antoinette kan det inte bli är som att sparka in en öppen dörr. 

 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!