Cervenka – en saga om avundsjuka

Jag har läst de förväntade hyllningarna av Andreas Cervenkas bok om miljardärerna i Sverige. En gång i tiden arbetade han på påstått opolitiska Svenska Dagbladet Näringsliv, arbetsplatsen för alla de journalister som vill ägna sitt liv åt att skriva spekulativa onyanserade granskningar av landets största skattebetalare företagarna. Samtidigt som de låtsas att de är opolitiska. 

Ingen höjde dock på ögonbrynen när Cervenka gick till landets sosse-tidning numero uno Aftonbladet och där har han ju fått blomma ut som den sosse han är. 

Nu efter alla hyllningarna, för det finns knappast något som svenska journalisten älskar med än böcker om giriga äckliga företagare som bara ska roffa åt sig, tänkte jag det är dags att läsa den med glasögon som inte är rödfärgade. 

Jag är civilekonom från Handelshögskolan i Göteborg och skriver som bekant mycket om ekonomi på bloggen så jag har sett fram emot att läsa hans bok faktiskt eftersom jag anar vad jag kommer att hitta. Som medvetna missförstånd och att blanda äpplen och päron. 

Men det första jag hittar, på första sidan, är en avundsjuka som droppar sliskigt från sidorna. Och hittar här hans, och hela vänsterns,  drivkraft. 

För varför annars börja hela boken med att gå igenom hur mycket olika rika företagares hus kostar?

Utan att fråga får läsaren direkt veta att Daniel Eks hus minsann kostade 550 miljoner kronor. Och att fastighetsmagnaten Fredrik Lundbergs hus är på 1000 kvadratmeter, tänka sig. 

Givetvis är det i vänsterns favorit-hat-kommun Danderyd husen ligger, i Djursholm. Denna mytomspunna lilla del av Danderyd som sedan de första husen bebotts av de rika som vill vara privata och ha nära vattnet. 

Redan på sida 14 får läsaren också veta vad Cervenka driver för politiska frågor med boken – införande av arvsskatt, gåvoskatt och högre kapitalbeskattning. Och han slängde även in lite friskolemotstånd som en bonus.

För att göra sin poäng tar Cervenka avstamp i en pedagogisk förklaring av inflation men eftersom vi totalt sett haft en liten inflation länge har han singlat ut de marknadsmässiga ökningarna av bostäder i Stockholm samt aktier som en slags motor i ekonomin. 

Man kan förledas att tro att den låga inflation vi haft inte inkluderat bostäder men det är alltså falskt – inflationsmåttet har redanbostäder inkluderad. 

Att Sverige och alla svenskar i snitt är rikare idag än på 70-talet tack vare stora reallöneökningar som tar hänsyn till inflationen har Cervenka inte med i sin bok. 

Det är alltså inte bara folk som investerat i bostäder vid Karlaplan som blivit rikare, de allra flesta svenskar har blivit det bara på min livstid. Jag är född 1975. 

Cervenska vänder sig medvetet till folk som inte kan något om ekonomi är tydligt då hans språk stundtals är som en mellanstadiebok (jag läser dem ibland eftersom mina söner går i 4:an). Som det här exemplet där han påstår att en snubben i Hägersten har oändlig avkastning på sin etta i Hägersten. 

Men givetvis är avkastningen inte oändlig i någon slags evig mening, utan bara matematiskt eftersom man innan 2010 behövde 0 kr i kontantinsats. 100 % av lägenheternas pris betalades då med lån, och när man sålde kunde man alltså få vinst trots att man inte satt in en krona som insats när man köpte.

Det Cervenka inte talar om för läsarna är att fastigheter inte är riskfritt. Man tar en risk genom att belåna sig högt för att bo för när (inte om) räntorna går upp kan du drabbas av för hög hyra än du har råd med eftersom din hyra utgörs av tre saker: avgiften till föreningen, räntor och amorteringar. 

Kostnaderna för ägda bostäder är otroligt mycket högre än hyrda då hyresmarknaden är hårt reglerad och har bruksvärdespriser, inte marknadspriser. 

Alltså innebär 0 kronor insats finansiellt inte 0 kronor insats eftersom man också måste räkna med en riskpremie som fastighetsägaren tar. Och risken ökar ju mindre kontantinsats du går in med. Eftersom ju högre lån desto högre exponering för den föränderliga räntemarknaden. 

Hans exempel från 2010 borde också följas av informationen att räntan steg just då. Jag råkar veta det eftersom jag själv sålde och köpte bara ett år senare drygt. 

Räntan steg efter finanskraschen 2008-2010 och landade på maxnivån 3,6 % i februari 2012, från mycket låga nivåer. Och den har varit betydligt högre historiskt.

Lätt att glömma nu när räntan varit nära noll i flera år, igen. 

Reporäntan i höger marginal. 

Några som inte glömmer risken med räntorna är just de personer som betalat betydligt högre räntor än Cervenka gör själv. Han bor i en hus i Lund som hade de här slutpriserna nyligen. 

Visst har bostäderna stigit men att inte inkludera höga räntor folk har betalat, plus amorteringar och driftskostnader (för villor, för bostadsrätter avgiften till föreningen) är oseriöst. 

Då ser det ju precis ut som han vill visa – gratis pengar. När folk i själva verket betalat höga månatliga kostnader för att ha ett hem, som sedan idag visar sig stigit massor i värde. Värdeökningen är alltså en önskvärd och förväntat resultat på insatserna risk, ränta, amortering och drift. Men inte som t ex en tavla. Som du köper, äger och sedan säljer och som inte kostat dig något per månad att äga.

Har man då betalat MINDRE i dessa fyra totalt än vad värdeökningen sedan blivit uppstår en vinst men vinsten kan inte likställas med värdeökningen i sig, vilket han och alla andra ekonomi-populister glatt gör med jämna mellanrum i media. 

Jag har smartare läsare än Cervenka tror jag så jag måste inte illustrera detta med en rolig bild eller ett mellanstadieexempel. 

Men vi kan använda hans låneexempel om ettan för en miljon. Han betalade 500 000 kr kontant. Det var länge sedan en etta i Hägersten kostade 1 miljon kronor så jag använder årtalet 2001. 

  • År 1 räntekostnader: 26 000 kronor. 
  • År 2 räntekostnader: 24 000 kronor
  • År 3 räntekostnader: 18 000 kronor

Totalt 68 000 kronor minus ränteavdraget: 47 000 kronor totalt. 

Till detta ska läggas avgift, vi kan utgå från 2000 kr per månad för en etta. Dvs 12 000 kr per år. Så totala kostnader på tre år 36 000 kr plus 47 000 kr = 83 000 kronor. Till detta ska läggas en riskpremie för om räntan istället gått upp eller marknaden kraschat och värdet halverats hade personen som ägt bostaden drabbats av stora förluster. 

Han skriver i sitt exempel att lägenheten fördubblades i pris ”på några år” men kollar man verkligheten tog det 10 år för en fördubbling.   I verkligheten var Hägerstens-lägenheten efter tre år i snitt alltså värd 30 % mer, eller ca 1,3 miljoner kronor. 

Andreas Cervenka orkade alltså inte ens googla hur lång tid det tar att fördubbla en lägenhets värde i Stockholm utan drog bara till med ”några år”. Lite slappt. 

300 000 kronor i värdeökning, minus 22 % i reavinstskatt blir 234 000 kronor. Minus de faktiska finansiella kostnaderna på 83 000 kronor. Den verkliga vinsten är alltså 151 000 kronor. 

Men eftersom detta handlar om folks bostäder och inte spekulation blir alla räkneexempel konstiga eftersom man ju måste bo någonstans. Det kan man inte välja bort. Och någon boendekostnad har man ju. 

Poängen är bara att hans exempel haltar betänkligt eftersom den som vanligt ignorerar massa viktiga faktorer. Som att för att kunna dra nytta av en eventuell värdeökning utsätter man sig för risk och olika slags kostnader, man får inte värdeökningen helt gratis som han och hela vänstern försöker påskina. 

Cervenkas alla kapitel går ut på att försöka förklara nationalekonomi för 10-åringar, vilket i och för sig inte är en dålig ambition då alldeles för få svenskar fattar ekonomi. 

Han går vidare med att ge sig på tech-branschen, som ju är det som gjort många av de bosatta i hans röda skynke rika. 

Enligt Cervenka är det slöseri när bolag försöker ta marknadsandelar och använder nya innovationen el-sparkcyklar som exempel.

Antar att han omvänt tycker att det minsta och därmed önskvärda slöseriet är en enda leverantör, ett monopol. En ny innovation som elsparkcyklar är, som dessutom delas så det är det främsta exemplet på fungerande delningsekonomi, skapar alltid en helt ny bransch. Den vill många slåss om. Så fungerar det alltid, när mobiltelefonen blev billig nog för alla fanns otroligt många märken. Idag finns det i praktiken en handfull som delat marknaden mellan sig. 

Men denna fas som uppstår helt naturligt i alla branscher som är nya är alltså slöseri enligt expert Cervenka. Tillväxten ”måste hållas uppe” trots att varje enskilt bolag ju drivs av enskilda individer som alla vill vinna marknadsdominansen och undvika att slås ut, som andra kommer göra. 

Hans kapitel om räntan har dock poänger. Även om jag som bostadsrättsinnehavare gärna ser att räntorna hålls låga skapar detta en onormal situation för resten av ekonomin, där bolag som borde slagits ut inte gör det ännu. För det kretsloppet måste finnas i en fungerande marknadsekonomi. Vissa bolag måste försvinna antingen via konkurs eller uppköp, andra vinna deras marknadsandel, marknaden konsolideras och så börjar det om i en ny marknad. Pandemin satte delvis stopp för alla planer att höja räntan då världen gick in full panic-mode, tyvärr. 

Johan Norberg citeras i boken:

”Problemet är att vi har försökt skapa en kapitalism som bara accepterar vinster, trots att förluster är minst lika viktiga, då det är signalen om att avsluta misslyckade affärsmodeller och föra över kapital och arbetskraft till de konkurrenskraftiga.”

Att hela boken är en kampskrift för att återinföra gåvoskatt, arvskatt, förmögenhetsskatt och att höja kapitalskatterna är som sagt något man förstår redan i inledningen. 

Hela hans bok handlar i praktiken om de 542 individer som är miljardärer enligt Cervenkas egen uppskattning, av 10,3 miljoner svenskar. 

0.005 % av landets befolkning upprör Cervenka så mycket att han skrev en hel bok. Och den lilla klickens förmögenhet ligger ju på börsen, framför allt. De äger aktier som idag värderas till de värdena, en värdering av bolag som också framför allt de största ägarna av aktier i Sverige drar nytta av – pensionsfonderna. 

Dessa 542 personer betalar givetvis ofattbart stora summor i skatt i kronor men eftersom beloppen är hisnande har Cervenka inte med en enda rad om det. Istället surrar han om skattesatser hela tiden. För om du har tillräckligt höga kapitalinkomster slipper du ju såklart världens högsta skatter på lön genom att du inte tar ut lön. Och vips sjunker din skatt rätt mycket. I gengäld försörjer varje individ på den listan ett mycket stort antal svenskar årligen genom sin skatt i kronor som i sin tur går till bidrag till folk som inte jobbar alls. 

1,3 miljoner är inte självförsörjande. Det är inget problem för sådana som Cervenka. Sverige vore ett bättre land bara vi blev av med 500 riktigt rika. 

På hans lilla bild avslöjas heller inte det uppenbara – Sveriges totala BNP är så otroligt mycket mindre än USA:s och övriga länders. Har man då några framgångsrika entreprenörer, och fler än många andra länder av samma storlek, så är det snarare ett tecken på framgång för lilla Sverige. Bilden ska inte tolkas negativt trots att Cervenka försöker. 

Han påstår i ett stycke att superrika människors pengar visserligen framför allt ligger bundet i bolag MEN alla vet ju att ett bolag kan man ju sälja supersnabbt bara viljan finns. Att det inte alls fungerar så i praktiken vet inte en journalist som sitter i en egen bubbla utan kontakt med riktiga företagare. Det ser ju snabbt ut i media, alltså är det snabbt. Trots att det kan ha tagit åratal av förhandlingar innan man kommit överens. Aktier i noterade bolag kan säljas snabbt men mot kostnaden att även sälja kontrollen. 

Det intressanta i hans bok, förutom de citat jag klistrat in, är egentligen allt som han låter bli att skriva. Som att det givetvis är sant att Sverige under 2000-talet har fått en växande underklass med mycket låga inkomster. Att detta beror på en enormt stor flyktinginvandring av människor i hög grad utan högre utbildning som idag ihop med individer som kommit tidigare idag utgör en etnisk permanent underklass av personer födda i Syrien, Irak, Somalia, Eritrea, Afghanistan framför allt som inte jobbar har givetvis ökat skillnaderna i stort. 

Givetvis citerar han LO:s årliga rapport om inkomster som alltid jämför snittet på arbetares löner utan OB och tjänstepension med ett litet urval av de mest välbetalda börs-VD:arnas löner, pensioner och kapitalinkomster. En veritabel fruktsallad av att jämföra äpplen och päron. 

Han påstår senare i boken att Milton Friedman hittade på att bolag framför allt ska tjäna pengar. När han bara formulerade principen som gällt för företag sedan det första företaget grundades för evigheter evigheter sedan. Med vinsten skapas sedan välstånd inte bara för den som äger företaget. Utan leder även till att lön kan betalas till anställda och stater kan få skatt som går till det gemensamma. 

Det är också därför detta står inskrivet i lagar om aktiebolag – ett aktiebolags syfte måste vara att göra vinst. Det ÄR ett företags enda syfte, inte en idé. 

Han citerar lite senare i boken av sossarna och LO betalda socialist-tankesmedjan Katalys rapport om livslängd. Ett av vänsterns favoritämnen, att jämföra livslängd mellan olika grupper. Det kan vara tunnelbanelinjer, postnummer eller något annat. Som om man skulle få högre livslängd bara av att flytta när det handlar om födelseland, utbildning, yrke etc.

Sedan försöker han påstå att det är för att några blivit rika i Sverige som folk skjuts i sina kök framför sina barn av kriminella unga som rånar dem på klockor. 

Jag baxnar nästan av just det här påståendet för att det är så fräckt. Och helt verklighetsfrånkopplat. 

Han kan bara läsa i Brå-rapporterna men det har han förstås gjort. Han vet också det vi andra vet – att rånen utförs av den växande grupp kriminella unga födda i Sverige som tagit över en rad förorter. De är ett klockrent resultat av en havererad invandringspolitik och har noll och inget att göra med att några blivit rika under samma tid. Utan att normupplösningen i dessa förorter har fått pågå länge i det tysta. Och då får vi resultatet som nyligen där hundratals personer med utländsk bakgrund, mestadels muslimer, ville döda poliser i upploppen i Norrköping, Linköping, Örebro och Malmö. 

Men så ägnar sig inte Cervenka åt att beskriva verkligheten utan att bevisa att de fåtal rika personer i Sverige är orsaken till det mesta som är fel i Sverige. Allt från skolresultat till kriminalitet. 

På slutet av boken listar Cervenka alla de miljardärer han hittat. Det är som en beställningslista till nästa rånargäng så den tänker jag inte återge i någon form.

Bekvämt nog har han inga riktiga slutsater eller förslag själv. Utan hela boken är ett veritabelt frossande i allt som är ”girigt” och hur olika politiker och banker tagit ”fel” beslut. 

Han duckar alla reella analyser om samhället han vill beskriva och de problem som han porträtterar. Slutsatserna får läsaren själva dra – det är dåligt att vara rik. Är sammanfattningen. De är FÖR rika. 

Jag har inte tid att göra Sisyfos-jobbet att sammanställa vad dessa 500 personer betalat in i skatt i kronor i reavinstskatt, kapitalskatt, vinstskatt, löneskatt etc men det handlar om åtskilliga miljarder totalt som den här lilla gruppen betalat, som skapat ofattbart välstånd även åt andra i form av arbetstillfällen, produkter och tjänster som förgyller livet eller gör livet lättare och som finansierar sjukhus, vägar, försvaret, polisen etc. 

Utan deras drivkraft att tjäna pengar hade inte en krona eller ett enda arbetstillfälle skapats av dem.

Välfärdens finansiering bygger på inbetalad skatt och de som skapar jobben och dessutom betalar otroligt höga skatter på annat här, som energiskatter och drivmedelsskatter som inga bolag oavsett karaktär kommer undan bygger i själva verket välstånd för alla. Även för Cervenka och hans barn. Ju mer företagen och företagarna tjänar i Sverige desto högre inbetalad skatt som går till försvaret, polisen, infrastruktur, elproduktion etc. Ju mer folk jobbar och ju högre löner de har desto mer i inbetalade kronor till kommuner i kommunalskatt och staten i statlig löneskatt. 

Vi har enorma fördelningssystem i Sverige, alldeles för många och alldeles för bra eftersom det tyvärr lönar sig att inte jobba alls. 1,3 miljoner personer är inte självförsörjande idag utan lever helt eller delvis på andra människors arbete. 

Bekämpar man rikedom istället för att bekämpa fattigdom kommer alla bli fattiga till slut. Hur många gånger ska man behöva säga det så att alla till slut fattar?

Greed is good. 

 

 

 

 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!