Regeringen köpte Preems lojalitet

Det var hela tiden en hund begraven i historien om det där raffinaderiet Preem ville bygga i Lysekil. 

När jag såg Per Bolunds tweet idag började jag fundera, och leta. 

Sedan när har en miljöpartist brytt sig om näringslivet och investeringar?

Han länkade till den här artikeln i Svenska Dagbladet Näringsliv. 

Preems VD kritiserar att andra partier än de som satt i regeringen – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – har andra åsikter än regeringen nu när det varit såväl rekordhöjningar av bensin och diesel och energikris. 

”Debatten om reduktionsplikten skapar stor osäkerhet kring våra investeringar” säger Preem och syftar på fuffens-affären kring utbyggnaden av raffinaderiet, som inte blev av. Eller inte som det var tänkt. 

Petroleumbolaget Preem, som ägs av en saudisk affärsman idag, var tidigare en del av arbetarrörelsen. Delvis, eftersom Preem skapades 1996 av en sammanslagning av Kooperativa Förbundets förlusttyngda mackkedja OK fast bara de stationerna som låg i södra och västra Sverige, och Texaco-stationer. 

I styrelsen sitter två representanter för arbetstagarna, det vill säga IF Metall. Stefan Löfvens gamla förbund som har var ordförande för innan han direkt kunde bli partiledare för S och ett drygt år senare statsminister. Den sämsta vi haft. 

2017 besökte Löfven Preem-raffinanderiet i Lysekil och träffade då Cristian Mattsson, såklart. En fd ordförande för facket träffar alltid allra helst facket. 

Redan 2016 ansökte bolaget om tillstånd för att bygga ut men miljörörelsen, som ju är Miljöpartiets kärnväljare likväl lobbygrupper, protesterade vilt givetvis. Greenpeace och Naturskyddsföreningen i täten, den senare har otroligt nära relationer med Miljöpartiet. 

Preems skäl att bygga ut var  tjockolja En större anläggning som både skulle kunna omvandla t ex bildäck till råolja och som dessutom som en bonus kunde användas för biobränslen. Men huvudsskälet var petroleumprocesser. 

IF Metalls Cristian Mattsson har i sin roll som fackklubbsordförande på raffinaderiet bland annat skrivit debattartiklar, som den här i Göteborgsposten där han försvarade utbyggnaden som Preem ville göra. 

Man ville ”ta tillvara tjockolja på ett mer hållbart sätt”. 

Givetvis var det här besvärligt för regeringspartiet Miljöpartiet som konstant uppvaktas av sina vänner i miljörörelsen om olika saker, det här var den största. Att Miljöpartiet i regeringsställning skulle acceptera stor utbyggnad av fossila bränslen på svensk mark var givetvis oacceptabelt. Frågan är hur de skulle göra. 

Mer problem fick de när Mark- och miljödomstolen godkände ansökan av tillstånd för utbyggnaden den 6 juni 2020. 

Tillståndet hade inte överklagats av någon av de myndigheter som har till uppgift att tillvarata miljöintressen i tillståndsprocesser, står det. Det vill säga Naturskyddsverket missade bollen, MPs kanske närmaste myndighet. 

Men Naturskyddsföreningen överklagade beslutet till Mark – och miljöverdomstolen

Parallellt med detta hade de möten och på andra sätt bedrev lobbyverksamhet mot sina vänner i Miljöpartiet, glöm till exempel inte att Svante Axelsson, deras före detta chef sitter på den statligt finansierade direkt under regeringen underställda Fossilfritt 2030 och Rebecka Le Moine satt i Naturskyddsföreningens styrelse. Hon är dessutom sambo med Carl Schlyter som arbetar för Greenpeace, som också överklagade. 

Syftet med lobbyingen var att förmå regeringen att ta målet från domstolen och politisera det helt. Med klimatet som förevändning. 

I valet 2018 var MP 30 000 röster från att åka ut.

Bara ett år senare i augusti 2019 hade man en lösning på Preem-frågan – regeringen tog helt sonika över prövningen från Mark- och miljöverdomstolen, som bara får ske i unika fall. Miljöminister Lövin skyllde på klimatet. 

Grattis Naturskyddsföreningen. 

Otroligt anmärkningsvärt att regeringen skulle fatta beslut om en investering av ett privat bolags verksamhet via prövningen av mijötillstillstånd. Men är man köpt av miljörörelsen är man. 

Och plötsligt tog fallet en tvärvändning. Från att Preem kämpat på för sin rätt att bygga ut. Till en 180 – de drog tillbaka ansökan helt och hållet i augusti 2020. 

Här började media gräva faktiskt, vilket var välkommet. Eftersom det var så tvära kast. 

Expressen avslöjade att regeringen via miljöminister Isabella Lövins statssekreterare förhandsinformerade Preem om budgetsatsningar redan i augusti 2020, och bad dem heja på (!) för att få extra PR. Regeringen hade alltså haft omfattande direktkontakter med Preem och efter det drogs ansökan tillbaka. 

Det är här man vill veta skälen Preem själva angav för detta och jag hittade en artikel i ATL. 

De insåg helt på egen hand att det där med tjockolja ändå var dåligt. Och istället satsa 100 % på biobränsle.  Ett av skälen man angav var ändrade ekonomiska och tekniska förutsättningar. 

Vilka ekonomiska förutsättningar undrar man ju genast förändrades från att de ansökte om tillståndet 2016 till att 2020 plötsligt ändra sig? Efter kontakter med regeringen. 

Tja, faktum är att regeringen köpte Preem genom löften om flera saker direkt från Rosenbad. 

Som en kraftig ökning av reduktionsplikten vilket i praktiken innebär att det biobränsle Preem tänkt att börja producera plötsligt fick en garanterad försäljning. I realiteten innebär det beslut som regeringen fattade i april 2021 att Preem kunde räkna med garanterade intäkter. 

I april 2021 levererade regeringen ytterligare på löftet till Preem om att ge dem duktigt med ersättning mot att de drog tillbaka ansökan.

200 miljoner kronor i stöd till produktion av biogas till exempel, som Preem givetvis kvalar in för att ansökan om. 

Statliga Energimyndigheten har dragit sitt strå till stacken genom rapporten  ”Styrning av nya biodrivmedel”. Där konstaterar de att det är ett problem att det 2020 bara var 12 % av biodrivmedel som används i Sverige som baserades på svenska råvaror. Med andra ord, vi behöver ett eget raffinaderi. Som Preem samma år annonserade att man tänkte bygga istället. 

Givetvis släppte man inte bara rapporten på eget bevåg, Isabella Lövin beställde den. 

I rapporten konstateras att Sverige 2018 redan ensamt använde 55 % av hela produktionen i EU och 30 % av den globala produktionen av biodrivmedel. 

Vidare konstaterar Energimyndigheten att det som driver efterfrågan på just biodrivmedel är reduktionsplikten. 

En vara där svenskar redan 2018 köpte hälften av hela EUs produktion har fått en bindande via lag enorm efterfrågeökning. Vad händer då med ett bolags framtida intäkter och vad händer med prisutvecklingen?

Preem gavs inte bara garanterade intäkter. Utan också en ohotad position att höja priserna allt eftersom. 

Den 1 juli 2018 infördes det första beslutet om av lag tvingande reduktionsplikt för bensin och diesel. 

Preem förklarade det pedagogiskt på sin hemsida 2018.

Procentsatserna var då 2,6 % på bensin och 19,3 på diesel. 

När regeringen ändrade sig efter löftena till Preem kommer andelen redan om 8 år att vara 30 % för bensin och 66 % för diesel. Och Preem är då den största svenska tillverkaren.

Genom ett raffinaderi som dessutom har kunnat söka pengar från regeringen 200 miljoners-kasse. 

Bingo i kassan. 

Och klassisk näringspolitik sosse-modell, där avskyn mot privata företagare förhindrar generella förbättringar men också driver på uppgörelser med enskilda bolag. 

Nu förstår man verkligen varför både Bolund och Preem är upprörda över att folk, alla andra utanför regeringen som det fungerar i en demokrati, inte tycker att tvångsinblandning av biobränsle är toppen. Eftersom vi har otroligt höga prisökningar. Folk har inte råd att tanka. 

Svårt att tycka synd om Preem. Här lär de sig i realtid att varken lita på sossar och MP eller att slösa uppgörelser på regeringen när det är riksdagen lobbyingen ska läggas på. 

………….

Vill du visa uppskattning? Bli en Patreon

Swish: 123 444 5847

Sajten är öppen, inte kommersiell och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!