Ursäkta blandningen

Idag har folk till höger framför allt med rätta upprörts över det här som Miljöpartiet i Göteborg gick ut med nyligen:

Rubriken är tvång, texten handlar om frivillighet. Eller snarare en illusion att ens deras egna väljare gärna frivilligt skulle sitta i en slags öppen gruppterapi med främlingar och diskutera något så privat som skolval för deras barn. Det har jag otroligt svårt att tro att någon skulle vilja. 

Men debatten som drog igång är lika välbehövlig som förvånande. För vänstern har i flera år pratat om just det här – när de använt ordet ”blandning”. Vi måste ”blanda” elever från ”olika grupper”. 

Ingen verkar ha reflekterat vad det praktiskt innebär. 

Jag har däremot skrivit om det här länge eftersom det enda blandning betyder är just det Miljöpartiet råkade säga högt – med tvång placera barn på skolor. 

Jag försökte för ett år sedan få Socialdemokraternas utbildningspolitiska talesperson i riksdagen Gunilla Svantorp att förklara vad hon menar. Detta skrev jag om i det här inlägget. 

Hon ville inte på några villkor medge hur man ska ta reda på vilket barn som har vilka av de önskvärda sociala faktorerna i den här perfekta blandningen de sociala ingenjörerna letar efter, som ni noterar. 

Hon ville heller inte medge att om detta ska kunna uppnås krävs tvång. Simple as that.

Folk har alltid sökt bostad i områden där de känner sig hemma, bland folk med liknande värderingar, bakgrund, klass etc. När jag gick i skolan innan friskolesystemet så gick därför barnen från rätt sida järnvägen i en skola och barnen från fel sida järnvägen i den andra, sämre skolan. Nu generaliserar jag och var orten liten och hyfsat homogen var givetvis skillnaderna mindre men generellt fungerar det så här än idag. 

Alla barn som INTE går i en friskola – de flesta – går i den skola som ligger närmast. Barn bor i ett område deras föräldrar valt. Och de har valt ett område som är homogent. Med boende som de är mestadels som de själva. Medelklassen och övre hamnar i ett område, övriga i andra.

Varför ställs inga vidare frågor när vänstern i åratal ostört fått prata om ”blandade klasser” är en gåta. 

Är det för att ingen i media vill sätta vänstern på pottan, eller är det för att politiker till höger faktiskt inte tänkt ett varv själva och insett vad detta i praktiken innebär?

Givetvis handlar det om tvång och det handlar om att barn ska reducerar till verktyg för integration. Det är våra barns ansvar att lyckas där staten misslyckats – att integrera hundratusentals barn i förorterna med utländsk bakgrund, låg ekonomiskt standard och mycket ofta med föräldrar som knappt har någon utbildning att tala om, än mindre en högre. 

Varför har ni inte vrålat tidigare?

Detta är vad hela hetsen mot Engelska skolan i synnerhet och mot friskolor generellt handlar om. Att minska stödet för valfrihet, sedan vackert kunna stänga systemet bit för bit för att ostört sätta klorna i våra barn att först väljas ut på statistiska parametrar staten redan samlar in och obegripligt nog tycker ska vara offentliga: inkomst, tillgångar, fastigheter, bilar, utbildningsnivå, deklarerad inkomst, förmögenhet. Sedan ska alla de gyllene barnen, de som klickar alla boxar inklusive barn till svenskfödda föräldrar, dras från sina hemmiljöer till utvalda skolor, kanske inte ens i området, för att ”blanda upp” klassen med utlandsfödda barn. Allt från nyanlända till första generationens invandrare i utsatta förorter som redan idag är sämst integrerade. 

Staten har gett upp. Man inser att man inte kan tvinga det viktigaste för bra skolor – lärare – att arbeta på de sämsta skolorna. Det går inte. 

Och när staten gett upp ska man bli rädd på riktigt. För de som använder staten, politikerna, kommer då göra allt för att ändra på misslyckandet. De tar inga fångar. 

Att sedan hela premissen med blandning är fel är en till sak att diskutera. 

I en artikel från december är Aftonbladets-skribenten förvånad över det alla vetat i 50 år om skolan – att det är föräldrarnas utbildningsnivå som är avgörande. 

Kommer ni ihåg rektorn i Göteborg som påstod att en kollega från en friskola ringt henne och begärt referenser på en elev (förbjudet) men sedan inte kunde säga vilken skola? Och som numera inte är rektor utan vice? Hon tycker nu att valfrihet är ”stressande” för föräldrar. 

Sanningen är att ingen forskning stödjer den teori som ligger bakom idén med blandade klasser – att blotta närvaron av elever med ”rätt” variabler för att lyckas i skolan (det är ändå individer så även en elev med perfekt CV kan visa sig inte fungera i skolan) ska lyfta sämre elever. 

Det är vad blandningen till syvende och sist, ska uppnå. Oavsett tvång eller frivillighet. 

Helt ovetenskapligt. Kuddflickor har testats i evigheter utan debatt, att de duktigaste flickorna sattes rent fysiskt bland de bråkigare killarna i experimentet att de då mirakulöst skulle blir mer motiverade. 

Det man däremot vet från forskning är att de elever som blir kuddflickor inte sällan presterar sämre medan de mindre duktiga eleverna stannar på samma nivå. Det bästa resultatet är alltså ingen förändring. 

Men detta vill såklart förespråkarna av ”blandade klasser” absolut inte prata om, mycket mindre än om hur den där blandningen ska skapas. För då faller ju även hela syftet. 

Skolans kompensatoriska uppdrag är ingen trollformel.

Lärare förväntas idag fixa helt orimliga saker, som illusionen att elever från föräldrar som saknar akademisk utbildning bara råkar ha föräldrar som inte har det men som EGENTLIGEN skulle kunna haft det. 

Att tillräckligt bra lärare skulle kunna lyckas när förutsättningarna är dåliga eller inte ens finns att skapa högpresterande av lågpresterande. Lärare är inga trollkarlar och det är orättvist av politiker att lägga sådant ansvar på dem. Jag tycker att det kompensatoriska uppdraget måste tonas ner och vi alla erkänna det vi alla vet och forskningen visar gång på gång – barn till föräldrar med låg utbildning lyckas sämre i skolan på grund av gener. Man ärver intelligens och andra talanger. 

Jag råkar vara bra på att plugga, skriva och läsa. Jag är däremot värdelös på teknik. Omvänt är elektrikerna vi anlitat grymma på teknik men har mindre intresse och förmåga för ett intellektuellt arbete. 

Det ligger ingen värdering i det, som vänstern brukar kalla klasshat, utan bara ett krasst konstaterande. Vi föds med olika förutsättningar. Det kompensatoriska uppdraget måste begränsas till att varje elever via vår avgiftsfria skola ska förmås att prestera så bra han eller hon kan givet sina förutsättningar. Inte att detta ska innebära att de simsalabim av lärarna ska förvandlas till en annan person, färdig för ett långt yrkesliv och som framtida Nobelpristagare. Utan istället att elever hittar sin grej, vad de är bra på. 

Då och då kommer detta arbete automatiskt resultera i samma slags klassresa min egen pappa gjorde, från en arbetarsläkt till att vara den första som ens gick ut gymnasiet. Han blev sedermera civilingenjör och inspirerade några av sina yngre kusiner. DET är vad vi borde satsa på. 

……..

Vill du visa uppskattning? Bli en Patreon

Swish: 123 444 5847

Sajten är öppen, inte kommersiell och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!