Toxisk maskulinitet på Bonnier


I oktober skrev PM Nilsson en uppmärksammad ledare där han avslöjade att Investor, som är Wallenbergssfärens maktbolag, nu böjer sig för mångfalds-aktivisterna och anammar samma slags identitetspolitiska babbel som är kärnan i det som i USA kallas ”woke capitalism”.

Dagens Industri ägs liksom Dagens Nyheter och Expressen av mediekoncernen Bonnier och nyligen fick alla män på just Dagens Industri nyheter ett mail om att de måste genomgå en obligatorisk kurs med den ungefärliga titeln” Att vara man på Bonnier News”.

Givetvis hålls kursen av en av media upplyft ”mångfaldsgrupp” som försörjer sig på bidrag men också föredrag. Gruppen fick ett tre-årigt jättebidrag av Arvsfonden för att bygga upp verksamheten och med medias hjälp först trumma in att det finns ett problem som inte finns och sedan erbjuda sig själva som lösning. Smart eftersom det fungerar. Nu tror bolag som Bonnier att de måste köpa sådana här hitte-på-tjänster. 

Om PM Nilsson som jobbar på ledarredaktionen också kommer tvingas gå kursen låter jag vara osagt, den har enligt uppgift bara just nu skickats till manliga medarbetare inom nyheter. 

Det här den här organisationen som anlitats av Bonnier för att med tvång banka in den dagsextremistiska tolkningen av vad manlighet här och hur könsroller fungerar ur en statsfeministiskt sätt att bedöma världen. 

Det som Bonnier-männen under en halv dag ska tvingas lyssna på är givetvis samma sak som alltid idisslas i de där sammanhangen: toxisk maskulinet, typisk manlighet, mansnormen, mångfald, maktrelationer. 

Och som vanligt är det inte nyfiken diskussion man vill ha utan bevisa en tes. Den tes som deltagarna ska förhålla sig till är ett konstruerat scenario:

”Några står och pratar. En av personerna säger någon kommentar eller skämt som uppfattas kränkande av kvinnliga kollegor. Två personer tittar ner i golvet, den ena verkar illa berörd. Personen skrattar som fällde kommentaren. Vad gör du? Diskutera i grupp.”

Generalfel ett här är ju just det att man beskriver inte en situation utan dessutom bestämmer i förväg HUR individer reagerar. Istället för att stanna vid ”en säger något”.

Men det blir ju ingen toxisk manskulitets-diskussion utan att man utgår från att det man vill finnas också finns, varför diskussioner om sådant här som skulle kunna vara en bra grej istället blir en kurs i identitetspolitik teori. 

Jag tror på all slags fortbildning och det är utmärkt om medarbetare då och då diskuterar saker som företagskultur till exempel. 

Men varför är perspektivet aldrig att de kränkta ska lära sig att man kommer ingen vart i livet om man inte själv tar ansvar när man tycker någon gjort fel?

Var är kursen som tar upp deras ansvar att om en kollega har taskig tajmning eller dålig social känsla och därför kläcker ur sig plumpa saker så ska man säga till själv?

Istället utgår alla sådana här kurser från att framför allt kvinnor är några slags mähän som behöver skyddas. Hur trevligt och fördomsfritt är det?

Den där kursen handlar ju inte om att man inte på firmafester får ta sina kollegor på brösten (då har man ett helt annat företagsproblem) utan att män ska lära sig att kvinnor inte tål skämt, inte klarar av att säga ifrån själva och att eftersom det täcka könet är gjorda av glas är enda sättet att få män att censurera sig själva för att inte riskera att utmålas som toxiskt maskulina. 

Det sista den där kursen vill är att ”ge lite tips”. Som att män inte ska prata för mycket på möten. För alla vet att kvinnor är extra dåliga på möten. Vi är svaga och har tysta röster så vi kan helt enkelt inte göra oss hörda på ett möte om inte män förmås att dämpa sig. Kursledarna föreslår att man ska klocka folk på 3 minuter (!). 

Männen som leder kursen tycker också att lika lite som skämt hör hemma på en arbetsplats om de riskerar att missförstås, lika mycket hör känslor hemma där. Folk ska ta med sina känslor till jobbet på arbetsplatsen. Som om det inte vore nog att män inte ska få prata lite avslappnat vid fikapausen eller prata på möten. 

Man ska också enligt kursledarna undvika att använda förkortningar eller referera till ”svenska karaktärer” som inte alla (läs utlandsfödda) känner till. 

Jag vet inte riktigt hur kursledarna tycker att man ska hinna med och faktiskt jobba med så många regler att ha i huvudet men å andra sidan, det spelar ju ingen roll för folk som lever på att leverera vänsterfeminstiska pekpinnar till andra som jobb. 

Efter den här kursen som alla män inom Bonnier News tvingas gå kan man bara gissa vad nästa tvång blir. Något med hudfärg kanske, det är ju modernt. 

Om PM Nilsson får gå kursen kanske han kan rapportera i en ledartext om hur Bonnier nu satt sig i samma woke-båt som Investor. 

Frågan som infinner sig i hur journalister kommer skriva om nyheter i framtiden när deras arbetsgivare tvingar alla att ha samma perspektiv på just det här med feminism och män? Det kan i mitt tycke tyvärr aldrig leda till en mer objektiv och bättre journalistik. Inte när kursen både är tvång och diskussionen dessutom bygger på att man ska bevisa redan uppställda teser och inte alls bygger på fri debatt och egna åsikter för att få fram reflektion. 

Vill man ha verklig förändring ska man istället låta folk komma fram till egna slutsatser men släpper man tanken fri kommer ju inte beställarna få det resultat de på förväg bestämt att de vill ha. Alltså stryper man tanken och debatten och istället skedmatar anställda med andras åsikter. 

 

…..

Vill du visa uppskattning? Bli en Patreon

Swish: 123 444 5847

Sajten är öppen, inte kommersiell och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

 

 

Copy link