Till yttrandefriheten och Lars Vilks


Jag är en av de få som publicerat rondellhunden ett flertal gånger i flera plattformar och försvarat Lars Vilks. Han var vän med min vän Johan Westerholm och det var nära att jag fick träffa honom. Jag valde att skriva om just Vilks i mitt kapitel om kulturen i min bok om hoten mot yttrandefriheten. 

Min bok “Tyst! Om hoten mot yttrandefriheten” hade världens sämsta tajmning. Den kom ut i mars 2020. Ni vet vad som hände då. 

Så inte nog med att jag lurades på halva crowdfunding-pengarna av Ann Heberlein (totalt 140 000 kr) som vägrade att skriva sin del så förlaget bröt kontraktet, en viktig bok hamnade i total radioskugga. Ännu mer än den normalt sett gjort för ni vet ju att böckerna som skrivs av någon till höger mycket sällan ges någon som helst uppmärksamhet av det medieetablissemang som är vänster och många ledarsidor föredrar att puffa för böcker som skrivs av dem själva och folk de anlitar. Alltså får vi som är fria förlita oss på annat. Tur var tyvärr inte en faktor när min bok kom ut men jag har fortfarande förhoppning att jag ska snart ska kunna hålla föredrag på temat. 

Om jag får bli riksdagsledamot är ett av mina mål vara att vara yttrandefrihetens försvarare och försöka utbilda så många som möjligt i såväl mitt parti som andra om de hot som finns idag.

Allt för att misstaget med den hotande grundlagsändringen som hade inskränkt yttrandefriheten och som Moderaterna nästan tryckte igenom aldrig ska upprepas.

För att Vilks död ska bli mindre meningslös hoppas jag att vi nu kan debattera de reella hot mot yttrandefriheten som finns och då pratar jag inte om att folk får tillfälligt avstängda konton på Facebook utan riktiga hot. 

Jag publicerar nedan stycken från boken för att hedra Lars Vilks. 

Här finns en länk till boken om du vill köpa den:

……………………………………………

Kapitel nio

 

Kulturen har alltid historiskt varit en slags fristad. Även i den mest repressiva diktatur har konstnärer av olika slag kunnat förmedla olika slags protester, antingen via litteraturen, musiken eller konsten. Men hur mår kulturen i Sverige idag? Är den fri?

 

Är kulturen fri?

“Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer avdenna grundlag. Lag (2018:1802).”

Så står det i regeringsformen. Men är det konstnärliga skapandet fritt är frågan. Historiskt har det alltid varit inom just konsten friheten att uttrycka åsikter varit mer fri än andra delar av samhället, även när det fanns censur. Det är också inom kulturen som många av de fri-och rättigheter vi idag befäst som mänskliga rättigheter drivits på.

Många är de författare, konstnärer och andra kulturutövare som stridit för olika slags friheter. Men är kulturen fri idag? Den frågan ska det här kapitlet försöka svara på genom att gå igenom några uppmärksammade exempel och intervjuer med en författare, en fotograf och tre satiriker.

Mohammedkarikatyrerna Jyllandsposten publicerade i september 2005 publicerade 12 stycken satirteckningar föreställande Mohammed. Vissa av bilderna illustrerade terrorism och kvinnoförtryck, bland annat en bild där Mohammeds turban var formad som en bomb och med den muslimska trosbekännelsen shahadah skrivet på den. Syftet med publiceringen var att väcka debatt om yttrandefrihet. Publiceringen ledde till häftiga protester och ambassadörerna från Libyen, Saudiarabien och Iran kallades hem.

flera länder bojkottades danska produkter och den danska flaggan brändes. Efter att ha tagit emot flera mordhot gick två av tecknarna under jorden. Bakgrunden till publiceringen var en bok av Kåre Bluitgen med titeln “Koranen og profeten Muhammeds liv,” där han inte lyckades hitta en enda tecknare som ville åta sig uppdraget. Tre tecknare tackade nej tills han hittade en som krävde anonymitet för att rita. En av tecknarna avstod med hänvisning till mordet på den holländske politikerna Theo van Gogh.

Detta ledde till en debatt om självcensur i Danmark och Jyllandsposten uppmanade därför danska tecknare att teckna Mohammed ”som de såg honom”. Ett 40-tal bidrag skickades in och 12 publicerades. Det finns bara ett sätt att beskriva vad som hände sedan –hell broke loose. Bäst sammanfattning gjorde Sveriges Radio på sin sajt den 2 februari 2006, med rubriken “
Detta har hänt i bråket kring teckningarna”:

  • 30 september 2005 publicerade Jyllands-Posten tolv teckningar av profeten Muhammed. Tidningen ville undersöka om de inbjudna tecknarna skulle censurera sig själva av rädsla för kritik från muslimer eftersom det är tabu att avbilda profeten.
  • Oktober 2005 polisanmäldes tidningen och tvåav tecknarna mordhotades. Förundersökningen mot Jyllands Posten lades senare ned.
  • 29 december kritiserade Arabförbundet publiceringen
  • 7 januari förekom teckningarna i samband med en debattartikel i Expressen, GT och Kvällsposten
  • 10 januari 2006 publicerades några av bilderna i den kristna norska tidningen Magazinet.
  • 18 januari fördömde Islamiska konferensen (OIC) publiceringen i Danmark och Norge. Den 57 nationer starka organisationen uttryckte sig att det rörde sig om ”hädande och kränkande karikatyrer av profeten Muhammed och ”att de djupt sårar en femtedel av mänskligheten”.
  • 20 januari klagade flera muslimska länders ambassadörer hos den danska regeringen.
  • Den 26 januari kallade Saudiarabien hem sin ambassadör från Danmark. Samtidigt började en bojkott av danska produkter som framförallt ställde till problem för dansk-svenska mejerikoncernen Arlas verksamhet på den Arabiska halvön.
  • 29 januari kallade Libyen hem sin ambassadör från Danmark. Samma dag spreds flygblad i palestinska områden med hot riktade mot danskar, norrmän och svenskar i områdena.
  • 30 januari ockuperade beväpnade män EU:s kontor i Gaza. I ett fax med hot till svenska konsulatet krävde al-Aqsa-martyrerna att svenskar, danskar och norrmän skulle lämna palestinska områden inom 48 timmar. EU:s utrikesministrar fördömde både hoten och bojkotten mot danska varor.
  • 31 januari ursäktade sig Jyllands-Posten till dem som ”oavsiktligt kränkts” av bilderna. Samtidigt kritiserade man att tidningen kopplades till andra och betydligt grövre nidbilder som aldrig publicerats i tidningen. Många muslimer uppfattade ursäkten som tvetydig och accepterade den inte.
  • 1 februari publicerade den franska tidningen France Soir Muhammed-bilderna, med syftet att försvara yttrandefriheten. Överskriften var ”Jo, vi har rätt att karikera Gud!”. Chefredaktören fick sparken. Också en rad andra tidningar i Europa publicerade dem, bland annat i Holland, Tyskland, Spanien och Italien. Protesterna växte, med demonstrationer i Indonesien, Malaysia och Jemen.
  • 2 februari ockuperade beväpnade män EU:s kontor i Gaza. Flygblad spreds med hot om angrepp mot danskar, norrmän och fransmän. Samtidigt varnade Iran för allvarliga konsekvenser för förhållandet mellan EU och den muslimska världen.
  • 3 februari trängde protesterande muslimer in i den danska ambassaden i Jarkarta i Indonesien. Det pakistanska parlamentet protesterade officiellt mot de europeiska tidningar som publicerat bilderna. Norska hjälporganisationer stoppade sitt arbete i Sudan sedan norska hjälparbetare attackerats. Den danske statsministern träffade muslimska länders ambassadörer och den danske utrikesminister försökte lugna känslor genom att tala i arabisk TV.
  • 4 februarit tilltog våldet när den danska beskickningen i Syriens huvudstad Damaskus attackerades av demonstranter och byggnaden, där även de svenska och chilenska ambassaderna är inhysta, sattes delvis i brand. Sverige protesterade officiellt hos den syriska regeringen över det bristande skyddet. USA tog avstånd från bilderna, som inte hade publicerats i någon av de större amerikanska medierna.
  • 5 februari gick protesterande till attack och brände ner den danska beskickningen i Beirut i Libanon. Libanons inrikesminister valdeatt avgå efter oroligheterna. Det svenska utrikesministeriet avrådde svenskar från att resa till Syrien och Libanon. FN manade till lugn och besinning.
  • 6 februari.I Afghanistan sköts tre demonstranter ihjäl i samband med protester mot bildpubliceringen. Danmarks ambassad i Teheran angrips. Protesterna fortsatte i Indonesien, Indien, Jordanien, Egypten och Somalia.
  • 7 februari. I Irans huvudstad Teheran kastade upprörda demonstranter sten mot den danska ambassaden. Ett tydligt tecken på att protesterna inte skulle att lägga sig var den tävling som den stora tidningen Hamshahri i Iran utlyste, där de bjöd in sina läsare att tävla om den ”bästa” teckningen om förintelsen. I Afghanistan skadades sex norska och fyra finska FN-soldater när en folkmassa försökte storma FN-basen i Maimana i norra delen av landet. De uppretade demonstranterna var beväpnade med skjutvapen och handgranater. Afghansk polis sköt mot folkmassan och dödade fyra demonstranter.
  • 8 februari. Den internationella observatörsstyrkan Tiph i Hebron på Västbanken, där också svenskar ingår, attackerades av palestinier som var upprörda över karikatyrbilderna på Muhammed.Styrkan måste evakueras.Svenska Afghanistankommitténs kontor väster om Kabul attackerades av demonstranter som slog sönder kontoret. I den södra delen av Afghanistan rapporterades om fyra döda och flera skadade efter ett upplopp nära en amerikansk bas.
  • 9 februari. Nya dödshot riktades mot de danska tecknare som gjort karikatyrerna av profeten Muhammed. En av talibanernas högsta religiösa ledare i Afghanistan lovade 100 kilo guld till den som dödar någon av tecknarna. I Sverige publicerade det invandringskritiska partiet Sverigedemokraterna en av karikatyrerna på sin hemsida, vilket upprörde känslor i Mellanöstern och publiceringen kritiserades av utrikesminister Laila Freivalds. Hemsidan stängdes på kvällen.

10 februari bad chefredaktören för den norska tidning som publicerat bilderna återigen om ursäkt. Svenska imamer kritiserade tidningspubliceringarna, men manade till lugn. I en debatt i Washington svarade kulturredaktören för Jyllandsposten som var den som publicerat teckningarna på frågan om han ångrade sig:

”Nej. Det är som att fråga ett våldtäkts-offer om hon ångrar att hon hade kort kjol på sig.
”Chefredaktören Carsten Juste sa:”Jag är rädd att vi står inför en religionskonflikt av oöverskådliga dimensioner. Det har blivit för mycket religion i vårt samhälle. Det pyser i revor och sprickor och det beror på att vi fått besök av en mycket stark religion, islam. Det är en olycklig utveckling. Religion ska vara en privatsak.”

Han sa i en annan intervju: ”Yttrandefriheten bryter samman mycket snabbare än jag trott. Det ser ut som om vi är på väg att få globala begränsningar av yttrandefriheten, med sär-regler för muslimer. Jag känner mig mycket otrygg i det som just nu pågår. Vi har pekat på självcensuren och den har växt. Det betyder inte att vi inte tänker fortsätta att kämpa för den yttrandefrihet vi har. Självklart gör vi det. Men jag tror att vi har sett den sista Muhammedsatiren som kommer att publiceras i något land.”

Jag la ut själv bilden med Mohammed och bomben på huvudet på Twitter 2015, efter Charlie Hebdo-attacken för att visa mitt ovilkorliga stöd för dem och för yttrandefriheten. Flera år 
senare fick jag ett mail på engelska från någon som påstod att de tänkte inleda en rättsprocess, undertecknat av en advokat. Jag svarade att blasfemi är tillåtet i Sverige så under vilket lands lagar då? Jag hörde aldrig mer från dem. Med detta lilla personliga exempel vill jag bara åskådliggöra kraften i hatet mot yttrandefriheten vissa person besitter.

Lars Vilks

Konstnären Lars Vilks gjorde 2007 en serie teckningar föreställande profeten Mohammeds ansikte på en rondellhund i tuschpenna och i en ”klottrig” stil för en utställning som hette Hunden i konsten i Tällerud. Men Vilks bidrag stoppades. De har hittills bara ställts ut en enda gång –i Kunsthalle Luzern i Schweiz 2008. Vilks verk kom till efter Mohammedkariakatyrerna i Jyllandsposten.

Efter kritik gjorde Vilks en ny serie detaljerade teckningar 2010 på temat Muhammed som rondellhund, i blyerts. En av de ursprungliga teckningarna publicerades i Nerikes Allehanda i augusti 2007 på tidningens ledarsida, till en kolumn om yttrandefrihet. Bakgrunden var att teckningarna nekats ett flertal utställning på grund av rädsla för repressalier.

Publiceringen satte igång en våldsam debatt. Irans dåvarande president Mahmoud Ahmadineejad hävade att ”ickereligiösa sionister” låg bakom teckningen och den 31 augusti förekom protester i Pakistan där den svenska flaggan och en docka föreställande Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Brändes. I Örebro genomfördes två demonstrationer, den 24 augusti och den 31 augusti 2007 då flera hundra personer demonstrerade utanför NAs redaktion med krav på en ursäkt.

2008 satte ledaren för al-Qaida Abu Omar Al-Baghdadi ett pris på Vilks huvud, som utlovade en belöning på 100000 dollar för att döda Vilks eller ”150000 dollar om han slaktas som ett lamm (red.anm få halsen uppskuren)”. Belöningen från islamisterna fick reaktioner. En ung maskerad svensk-somaliser som kallade sig själv ”Abu Zaid” lovade att skära halsen av Vilks i en Youtube-film. I en halvtimmes lång rekryteringsvideo för somaliska jihadisterna al-Shabab säger svensken bland annat:

”Vad du kan vänta dig är bara det här, säger han, och vänder sig, med en svepande rörelse över halsen, direkt till rondellhundens skapare.Vi har inte glömt vad du gjort. Vi kommer att ta dig var du än befinner dig.”

2009 greps en amerikansk kvinna, som på nätet kallade sig Jihad Jane, för att ha planerat att mörda Lars Vilks ihop med två andra på nätet radikaliserade jihadister. Colleen LaRose hade konverterat efter en kort romans med en muslimsk man och ”hittade hem”enligt egen uppgift. Efter ett liv av att ha utnyttjat sexuellt av sin pappa, drogmissbruk och prostitution.

På nätet träffade hon en al-Qaida-sympatisör som kallade sig ”Eagle eye” och som beordrade henne att åka till Sverige och mörda Lars Vilks. 2014 dömdes hon till tio års fängelse. Både i al-Qaidas digitala jihadmagasin ”Inspire” och Islamiska statens ”Dabiq” har Vilks pekats ut som måltalva och självmordsbombaren Taimour Abdulwahab,som försökte spränga sig och massa oskyldiga julshoppare i december 2010,hade Vilks som motiv för brottet.

2010 försökte två bröder från Landskrona elda upp Vilks hus, beväpnade med kniv. De åkte fast för att det enda de lyckades sätta eld på var sina egna jackor som de lämnade kvar, med körkort och kallelse till Folktandvården i. De dömdes i juli 2010 till tre respektive fyra års fängelse för mordbrand.

Den 9 mars 2010 greps sju personer på Irland misstänkta för en mordkomplott på Vilks, samtliga hade sitt ursprung i Marocko och Jemen. Dagen efter, den 10 mars publicerade tidningarna Expressen, Dagens Nyheter och Sydsvenskan teckningen till stör för yttrandefriheten. Nerikes Allehanda gjorde det inte igen.

Samma år, den 11 maj blev Vilks överfallen med en dansk skalle under sin föreläsning om yttrandefrihet på Uppsala universitet av islamister, efter att ha visat en dokumentärfilm där två homosexuella män bar masker av Muhammed respektive Ali. Natten mot den 15 maj 2010 blev Vilks hus utsatt för ett brandattentat men han var tack och lov inte hemma.

Den 14 februari2015 attackerades kulturhuset Kruttunnan i samband med att Lars Vilks deltog i ett panelsamtal med rubriken ”Konst, hädelse och yttrandefrihet” arrangerat av Lars Vilks Komiteen. Gärningsmannen avlossade 30-40 skott med den danska arméns automatvapen raktin i lokalen via en fönsterruta. En privatperson dödades och tre poliser skadades. På natten attackerades även bar mitzva-fest i synagogan i Köpenhamn och tidigt på morgonen sköt polisen gärningsmannen Omar el-Hussein till döds. Mannen var sedan tidigare känd av säkerhetspolisen. Lars Vilks leversedan många år med konstant livvaktsskydd och ett mycket begränsat liv på grund av hotbilden och belöningen som fortfarande gäller på hans huvud.

Verket vars syfte var att just debattera gränsen mellan yttrandefrihet och religionsfrihet berövade Lars Vilks sin frihet. Men han ångrar ingenting. En konstnär som utmanar normer och gör ett verk som vill skapa en debatt om var gränsen går mellan yttrandefrihet och religionsfrihet, om vilken status yttrandefriheten de facto har i dagens samhälle där högljudda minoritetsgrupper gör sitt bästa för att inskränka den.

Man skulle kanske kunnat tro att detta skulle väcka intresse och inte minst försvar från resten av kultursektorn när konstnären efter verket publicerats utsatts för konstanta mordhot och mordförsök. Att den fria konsten måste försvaras mot alla försök att strypa den eller åtminstone rättigheten att kritisera Gud i världens mest sekulära länder skulle rendera bifall men inte, tvärtom. Kulturvärlden vände honomryggen och ställde sig istället på förövarnas sida.

2015 stoppades han från att besöka Anna Odells vernissage på Kulturhuset i Stockholm trots att verksamhetschefen Marianne Lindberg de Geer hade bjudit honom. Vintern 2016 erbjöd han sig att skänka rondellhundarna till Moderna museet men de tackade nej. Med argumentet att eftersom hundarna finns på nätet så behövs inte originalen på museet, en rätt genomskinlig ursäkt för att de av olika anledningar inte ville eller vågade ta emot dem. Gissningsvis politiska. Inte heller journalisterna och mediebranschen har sett någon som helst anledning att försvara principen yttrandefrihet kontra religionsfrihet och därmed Vilks.

På Grävs seminarium 2016 var Vilks hemlig gäst. Debattledare var Janne Josefsson och hanberättade på scenen att flera journalister hade sökt upp honom och var upprörda över inbjudan för att säkerheten hotades. Terrorister kunde ju slå till! Josefsson tyckte påståendena var obegripliga, journalistiken ska ju så för det fria ordet. På scenen fanns även Belinda Olsson och Åsa Linderborg, den senare kallade Vilks ”oerhört modig och oerhört feg” och ifrågasatte hans syfte med konstverket. 

Seminariet och reaktionerna ledde till att fotografen Elisabeth Olson Wallin, som själv utsatts för hot för just konst som kritiserar och utmanar religioner, skrev en debattartikel med rubriken ”Var är stödet för Lars Vilks?” den 11 april 2016. Hon tog hans porträtt elva månader tidigare.

”Många uppfattar konstnärers sätt att prata för mumlande och att våra verk ska ha en förklaring. Det går inte. Även en konstnär får ibland bevittna hur ens verk tar egna vägar och förändras av betraktaren, men också av tiden. Klimatet har verkligen förändrats i Sverige, tänker jag när jag sitter i min bil på en parkeringsplats i Malmö och väntar på polisen som ska ledsaga mig till Sveriges mest hotade konstnär. Jag tänker att något är fel.”

Lars Vilks har inte gett sig. Han har vägrat att backa, medverkar fortfarande ibland i offentliga sammanhang även om de är små och hemliga och målar fortfarande, trots att han tvingas flytta hela tiden.

Ett av hans senare projekt är ett krigsfartyg från 1700-talet i olja, där det vid relingen står tre små hundar målade med fin pensel. Tre rondellhundar.

De planerade att attackera Jyllandsposten

Fyra muslimska män reste den 28 december 2010 från Stockholm till Köpenhamn i en hyrd bil, med bilen full av vapen. Deras plan var att attackera Jyllandsposten, som hämnd för att de publicerat Muhammaedkarikatyrerna. Ett eget konstruerat straff för blasfemi. Männen var under Säpos bevakning, som hade avlyssnat samtalen en tid och som efter noga övervägande valde att låta dem lämna Stockholm för att istället kunna gripas i Danmark.

Tidigt på morgonen den 29 december stormade danska PET lägenheten de befann sig i och grep de tre män som var där, den fjärde gick av oklar anledning av i Sverige och greps senare i sin lägenhet i Järfälla. Den 4 april2013 inleddes rättegångarna mot Munir Awad, Omar Abdalla Aboelazm, Mounhir Dhari och Sabhi Zalouti, de två förstnämnda hade tidigare dömts för flera brott och Awad misstänkts för terrorbrott. Han är även svärson till den kända islamisten och konvertiten Helena Hummasten, fd ordförande för Sveriges muslimska råd.

I en intervju med medarbetare på Jyllandsposten i samband med att rättegången inleddes ställde Svenska Dagbladet frågan om publicering.

”Hade ni publicerat om ni vetat, det ni vet i dag?
–Jag säger som vår chefredaktör: Om vi kunde göra om hela förloppet, hade vi inte publicerat. Jag vet att det finns de på tidningen som säger att alla ska kunna tåla hån och förlöjligande, men så ser inte jag på yttrandefrihet. För mig följer också ett förpliktigande att uppföra sig, så att vi socialt kan stå ut med varandra, säger Mogens Hansen.”

Det är det här som är tragiskt, att de som vill begränsa yttrandefriheten, inte minst de som dessutom vill införa blasfemilagar, vinner när media reagerar så här. Jyllandsposten hade idag valt bort publiceringarna för att de tycker att priset blev för högt.

Med hot och våld har de som vill låsa in det fria ordet och begränsa människor vunnit. De har inte lyckats skapa bokstavliga blasfemilagar men vad är skillnaden om självcensuren som våldet orsakar leder till samma sak?I juni 2010 dömdes de fyra männen till 12 års fängelse för terrorbrott i Danmark, av en dansk domstol.

…..

Nedan är ett utdrag ur ett kapitel om censur och statliga ingripanden.

Laila Freiwalds stängde ner SD:s sajt

Ett annat exempel på när politiken tar sig stora friheter vad gäller intrång på yttrandefrihetens domäner är Laila Frewalds. Efter att Jyllandsposten publicerat Mohammedkarikatyrerna i september 2005 blossade ett enormt globalt drev upp mot Danmark och sedan mot även Norge och Danmark där hot, flaggbränning, påtryckningarna från muslimska organisationer och diplomatiska kriser avlöste varandra.

Trots att Danmark kritiserade Sverige för att inte stötta dem. För i Sverige var det många politiker som kritiserade Danmark och Jyllandspostens publiceringar, även representanter från mediebolagen. Mot bakgrund av detta, och bland annat som kritik mot undfallenheten i Sverige, publicerade Sverigedemokraternas nättidning SDkuriren den 3 februari 2006 februari 2006 Mohammedkarikatyrer med en uppmaning att skicka in nya karikatyrer. Även deras ungdomsförbund publicerade en bild på sin sida.

Efter Sdkurirens publicering hade muslimska terrororganisationen Hizbollahs TV-kanal al-Mana på bästa sändningstid publicerat ett inslag där Sverige påstods häckla profeten Muhammed och det fann på nyheter i Libanon.

Ilskna folkmassor hade angripit Sveriges och Danmarks beskickningar i Damaskus och Beirut och satt byggnaderna i brand och länderna hotade med samma sorts bojkott av svenska varor de redan genomfört med danska. Laila Freivalds, som då var utrikesminister, kallade publiceringen ”hänsynslös och kränkande för andra människors religion” och höll sedan ett möte med Sveriges muslimska råd i Stockholmsmoskén på Södermalm.
Socialdemokraterna hade då sedan länge ett aktivt samarbete med just Sveriges Muslimska råd för att byta röster till partiet mot förtroendeposter för muslimer. 1998 formulerades följande mål:


”2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och på riksdagslistorna i minst 5 län. SAP skall ha 2 000 muslimska medlemmar och 300 skall ha fått en politisk grundutbildning.”

Det samarbetet blev känt för allmänheten först våren 2006. Talesperson för Sveriges Muslimska råd och personen Laila Freiwalds träffade var Mehmet Kaplan. På kvällen den 9 februari stängdes plötsligt Sdkurirens hemsida ner, efter ett möte UD-tjänstemannen Stefan Amér och Säpo haft med webbhotellet Levonline, som hostade hemsidan. Dagen efter var den uppe igen men utan Mohammedkarikatyrerna.

Till saken hör att karikatyrerna redan prövats av Justitiekansler Göran Lambertz om de var hets mot folkgrupp och hans slutsats var de inte var det, de utgjorde alltså inget brott i Sverige. Stängningen fick direkt kritik.

Publicistklubbens ordförande Stig Fredriksson sa:”Jag tycker att det är oerhört anmärkningsvärt. Det verkar som om yttrandefriheten får ge vika för utrikespolitiken och nu handlar det om att skydda svenska intressen i Mellanöstern.”

Men utrikesminister Freivalds hade en annan uppfattning. Hon hade redan under det infekterade bråket mellan Danmark och Mellanöstern lovat 18 muslimska ambassadörer att om någon svensk tidning publicerade karikatyrerna skulle hon be om ursäkt. När hon fick veta att SD planerade publiceringar informerade hon ambassadörerna på ett nytt möte och hade dessutom ett extrainkallat möte med landets partiledare.

Då lyckades Socialdemokraterna avstyra Lars Leijonborgs fortsatta krav på att stötta Danmark och han bytte snabbt fot till ”vi vill ha bästa möjliga relation med den muslimska världen”. Löftet om ursäkt höll Freivalds för den 7 februari, fyra dagar efter SD publicerat, sa hon på ett möte med samtliga ambassadörer:

”Jag ber om ursäkt att vi i Sverige har enstaka personer som är så hänsynslösa och medvetet kränker andra människors religion.”
Freivalds nekade konsekvent till anklagelserna att hon skulle känt till att UD kontaktat webbhotellet men den 20 mars avslöjas att hon diskuterat med tjänstemannen Stefan Amér om att stänga Sverigedemokraternas hemsida.

Dagen efter avgick hon. Den 12 februari anmälde folkpartiets partiledare Lars Leijonborg Freivalds till Konstitutionsutskottet för att granska om Freivalds i sin roll som utrikesminister utövat påtryckningar på webbhotellet för att de skulle stänga ner sidorna.

Hon kritiserades av KU den 3 juni 2006, som ansåg att det var ”olämpligt” att UD hade kontakt med webbhotellet.
……..

Vill du se mig i riksdagen? Kryssa mig i provvalet 11-17 oktober för medlemmarna i Moderaterna i Stockholms stad. 

Vill du visa uppskattning? Bli en Patreon

Swish: 123 444 5847

Sajten är öppen, inte kommersiell och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap