Känslomässigt beslutsfattande

Politik ska styras av fakta, inte känslor. Detta innebär inte att politiker också ska ha empati. Men till syvende och sist, när politiska beslut ska fattas, måste dessa vara rationella och väl underbyggda. 

Då kan inte känslosåsen rinna till. Ändå är det tyvärr så alla partier till vänster inklusive Centerpartiet agerar. Man låter förslag och politik bygga på känslor. 

Nu försöker en Mattias Beijmo på Aftonbladet att skåpa ut högern generellt och vissa namnkunniga specifikt som oempatiska och nära stöveltrampet (igen). 

De och ”namnkunniga borgerliga opinionsbildare” bedriver tydligen en medveten svartmålningskampanj. 

I själva verket är det vänstern som bedriver en kampanj som vi nu svarar på men så lätt att inte se träden för alla skogen när ens huvud är full av högerhat. 

Att Beijmo själv tjänar pengar på sin flyktingaktivism låter han vara osagt men han har skrivit en bok han säljer om just båtflyktingar och reser runt på skattebetalarnas kostnad för att föreläsa om det för våra barn. 

Nej, Beijmo. Vi i Moderaterna bedriver ingen kampanj.

Bara en psykopat kan se bilderna från vilken krigszon som helst och inte reagera känslomässigt. Givetvis är det fruktansvärt det som händer i Afghanistan, liksom det som händer i Yemen eller i Venezuela men därifrån ser vi tyvärr nästan inga bilder i svensk media. Och här kommer den andra sidan av det känslomässiga beslutsfattandet in – det kalkylerande. 

Och tyvärr handlar det mesta av vad vänsterpartierna gör snarare om detta än om privata hjärtan som blöder. 

Afghanistan har varit ett skitland otroligt länge. Det är inget nytt. Men det nya är att de sökte sig till Sverige och det är en företeelse som började i början av 2000-talet när de första så kallade ensamkommande barnen kom hit. Som varken var ensamma eller i många fall barn. 70 % av landets invånare har en mobiltelefon, internet finns hör och häpna även i utvecklingsländer som på andra plan befinner sig på Medeltiden och utan någon särskild anledning ökade antalet afghaner som sökte lyckan i Sverige. Exponentiellt. 

Här ser ni antalet afghaner som sökt asyl i Sverige. 

2000: 374
2001: 593
2002: 527
2002: 811
2003: 903
2004: 435
2005: 594
2006: 609
2007: 784
2008: 1694
2009: 2393
2010: 4122
2011: 4725
2012: 3011
2013: 3104
2014: 3104
2015: 41 563
2016: 2969
2017: 1682
2018: 806
2019: 825
2020: 593
Totalt: 73 127 personer (10 % av totala ansökningar).

Lite olika frågor uppstår.

Som varför antalet ansökningar ökade från just Afghanistan 2008 och plötsligt blev flera gånger högre.

En annan fråga är varför det 2015 var över 40 000 just afghaner som sökte sig till Sverige när kriget som blossade upp alltså låg i Syrien. 

Som ni kan se på UNHCR:s diagram var det marginellt fler afghanska flyktingar 2015 som 2014. Ändå sökte sig 10 gånger fler just afghaner till Sverige 2015. Varför då?

 

I slutet av 2020 var 2,6 miljoner afghaner på flykt i världen. 

Men 2020 hördes inga röster alls att ta hit afghanska flyktingar. Faktum kvarstår att Afghanistan länge varit ett land folk flyr ifrån. De som flydde innan kriget bröt ut hade väldigt få asylskäl, de sökte sig ett bättre liv eftersom livet i Afghanistan som på andra otroligt fattiga ställen i världen suger. 

Om 73 000 asylsökande till Sverige inte är tillräckligt plus alla deras anhöriga, vilket gjort att vi idag har 60 000 afghaner boende här – när ska Sverige anses ha hjälp Afghanistan? 14 miljarder bistånd har vi också gett bort, till synes liten nytta. 

Under samma tid har 3 100 personer från Jemen sökt asyl, ett land som bedöms vara kanske den värsta konfliktzonen i världen just nu med ofattbart stort lidande. Men de kommer inte hit för att det kostar pengar att ta sig hela vägen till Sverige. Pengar jemeniter inte har i den utsträckningen afghaner har. 

För den frågan har inte heller någon ställt sig. Hur har dessa fattiga afghaner råd att ta sig hela vägen till Sverige? De har betalat smugglare, givetvis. 

Vi har ett kvotflyktingsystem. 

Dags att svenska folket får erkännande för allt de redan gjort för just Afghanistan. 

Det vi kan erbjuda just nu är att i befintligt kvotflyktingsystem prioritera kvinnor och barn från Afghanistan framför andra länder, i ett akut skede och inom ramen för kvotflyktingssystemet. Sedan ska insatserna riktas på att se till att de afghaner som redan bor här lär sig svenska, och börjar jobba och bidra till sina nya länder. Insatser som tyvärr kommer kräva otroligt mycket eftersom analfabetismen är stor.

……………………

Vill du visa uppskattning? Bli en Patreon

Swish: 123 444 5847

Sajten är öppen, inte kommersiell och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!