Varför jag aldrig skulle rocka en socka


Flödet fylls av inte minst barnfötter där folk satt på sina barn olika strumpor för att “rocka sockorna” i ett syfte att uppmärksamma personer med Down syndrom men framför allt handlar kampanjen om tolerans om att alla inte är lika och det är helt okej. 

Ändå skulle jag aldrig sätta på mig olika sockor och har aldrig gjort det på barnen och jag ska förklara varför. Framför allt för att kampanjen har förfulats och kidnappats av folk med helt andra intressen än tolerans. Tragiskt nog. 

Att jag sedan aldrig skulle använda mina barn i mitt jobb eller i kampanjer de inte valt själva handlar om ett livslångt beslut att separera deras liv och rätten att ha det i fred från mitt jobb. Det kommer aldrig någonsin figurera som mina jobbaccessoarer. De har inte valt mitt jobb till mamma, eller mig. 

Rocka Sockorna-kampanjen handlar tyvärr inte längre primärt om tolerans gentemot att vi kan vara olika utan har blivit en hävstång in i debatten om abort och fosterdiagnostik. Där man använder ett behjärtansvärt syfte om fokus på att acceptera även folk med olika handikapp i syfte att känga till kvinnors fria val om sina kroppar och rätten till abort. 

Allt ifrån föräldrar till Downs-barn till kristna till vissa i vänstern vill hävda att just aborter på grund av Trisomi 21, ett kromosomfel som leder till medel till svår utvecklingsstörning, synnedsättning, hörselnedsättning, problem med tal pga stor tunga. hjärtfel, förkortat liv och allt annat som ingår, är fel. Medan de inte ser några problem i att försvara all annan slags abort inom de fria veckorna upp till vecka 18. 

En kvinna som inte har tid är helt okej att hon gör abort på ett till synes “friskt” foster men en kvinna som efter NIPT eller KUB sett kromosomavvikelser ska fördömas och anklagas för att ha en tveksam moral som bidrar till ett mindre tolerant samhälle. Man drar det till och så långt att man kallar det för att UTROTA personer med Downs syndrom. 

Det kanske mest orimliga i allt detta är att samma personer inte sällan inte har några som helst problem att gapa om Polen och dra SD-kortet när det handlar om högern och en framtida regering, där just kvinnors rätt till fri abort påstås hotas. 

Jag kommer aldrig att acceptera att aborträtten under en slags bulvan av tolerans, en kidnappad kampanj, ifrågasätts utan att säga ifrån. Att det skulle vara mindre okej att göra abort efter fosterdiagnostik än utan. Att fostret som tas bort är på något sätt mindre värt för att mamman har “icke tveksamma moraliska skäl” till att ta bort som “inte tid”, fel pappa, har redan många barn eller något annat abortskäl som är vanligt. En abort är en abort. Och det handlar alltid om kvinnans val och rätt till sin egen kropp och liv. 

Det foster som tas bort på grund av fosterdiagnostik är lika mycket värt som det foster som tas bort av helt andra skäl. I min värld är intoleransen just där.

Vi har fri abort till vecka 18. Innan vecka 12 helt fri utan krav på ens att man anger skäl. Efter vecka 12 måste man prata om det men vården har inte rätt att neka fram till vecka 18. Just detta system har av alla som debatterar abort i Sverige utropats till ett slags magiskt perfekt abortsystem och alla länder som har andra system hatar kvinnor och abort, vilket i sig visar hur infekterad abortdebatten i sig är. Men det är det system vi valt och ett system jag själv försvarar. 

Och då är det inte rätt ens under täckmantel av någon slags tolerans att ifrågasätta bara en slags skäl till abort tycker jag, om man inte vill kalla sig abortkritiker. Och det kallas ju aldrig alla de som rockar sockor idag och passar på att kritisera aborter, eller hur?

De kan fortfarande påstå sig vara toleranta och helt för aborter men JUST om man aborterar bort ett barn med svåra funktionsnedsättningar, som Trisomi 21 innebär, är man en lite sämre kvinna med lite sämre moral. Hade samma kvinna inte haft tid att få barn hade hon varit godkänd. 

Men alla som tar det svåra beslutet att ta bort fostret efter en diagnos är alltså moraliskt förkastliga som inte bara hatar alla med Downs syndrom som redan lever utan anklagas för att vilja utrota dem från planeten. Att de är en del av skapandet av ett mindre tolerant samhälle. 

Ursäkta men hur blir planeten mindre tolerant om en enda funktionsnedsättning minskar i födsel? Det föds massa personer varje dag runt om i världen med en uppsjö av handikapp, och andra får handikapp av olyckor och sjukdomar. Folk blir hjärnskadade av olyckor eller tvingas amputera lemmar på grund av sjukdomar, som skelettcancer och dylikt. 

En fråga jag ofta ställer i dessa debatter är: blev världen mindre tolerant för att vi utrotade polioskadade?

Idag har nästan alla människor som blev handikappade pga polio nämligen dött eftersom vi utrotade sjukdomen tack vare vaccin. De polioskadade försvann. Utrotade, för att använda samma retorik. Blev världen mindre tolerant för det?

Det enda rimliga är att alla andra ska skita i vilket skäl en person har till sin fria lagstadgade abort. Det är ett svårt beslut ändå, ett beslut som påverkar en kvinna livslångt och som hon aldrig glömmer. Och det är dessutom en jobbig och smärtsam fysisk process. Det är oförskämt rent ut sagt att vissa en dag som denna passar på att kasta moralkakor i huvudet på folk och anklaga dem för att vilja utrota folk. 

Rocka sockorna har i grunden ett jättefint syfte – tolerans. Vi är alla olika. Men vi måste acceptera varandra. Tyvärr har kampanjen idag blivit något annat i framför allt Sverige. 

Ett frikort till att anklaga kvinnor som gör abort för att vilja skapa ett intolerant samhälle. Ett frikort att utan att själva anklagas för att vara abortmoståndare kunna agera och argumentera som just detta. 

Abortkritik är abortkritik även när man har på sig olika sockor. Därför kommer ni inte se mig posera i det vare sig idag eller en annan dag utan jag jobbar hellre för tolerans på andra sätt. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap