Dråpslag mot livsmedelshandlare


Eftersom EU inte kan hantera de stora problemen engagerar sig fler och fler i Bryssel i att skapa nya problem. Jag förstår verkligen varför motståndet mot EU växer faktiskt, det är som ett maktslukande monster där fler och fler arbetar för EU:s makt snarare än för sina länder. 

Nu är jag inte för att vi ska gå ur alls men EU måste sluta hålla på med dumheter. 

2018 kom riksdagens Näringsutskott med ett betänkande att utgångspunkten för alla EU-direktiv är att de i Sverige ska implementeras på miniminivå. När det finns anledning att överskrida den nivån ska effekterna för företag redovisas tydligt. 

Men regeringen verkar ju sedan 2014 tro att de är folkvalda och utgör demokratin och inte riksdagen för jag vet inte vilken gång i ordningen struntar regeringen i vad riksdagen bestämt. 

En lagrådsremiss damp ner i veckan som syftar till att införa ytterligare ett av alla EU-direktiv och som handlar om “otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter”. Dvs mat och lagen syftar explicit åt att trycka till livsmedelshandlare. 

I Sverige är det framför allt LRF som varit den stora lobbyisten mot politikerna. För lagförslaget som nu läggs fram går betydligt längre än EU – den gynnar ensidigt alla leverantörer och trycker till samtliga handlare oavsett storlek. 

I EU-direktivet fanns nämligen en trappmodell som hade som syfte att skydda små livsmedelshandlare från att i en förhandling med stora leverantörer missgynnas men se, det vill sossarna helt slopa. Eftersom en sosse alltid ser en företagare som en fiende syftar allt de gör att maximera skadorna för landets företagare i allt de gör. 

Läser man utredarens sammanfattning i den promemoria som ligger till grund för lagrådsremissen ser man tydligt. 

För EU ville i en trappmodell undanta de mindre handlarna från kraven. 

“Fokus skulle med trappmodellen hamna på att beräkna omsättning och bedöma företagsstrukturer istället för på att bedöma och motverka otillbörliga handelsmetoder.”

Med andra, slösa massa tid på att undanta små handlare så att de inte drabbas är ingen mening enligt utredaren eftersom fokus måste vara på att jaga alla handlare.

Därför tänkte utredaren att man ska längre än EU och la därför fram det förslag som nu regeringen tänker klubba som lag. Oavsett konsekvenser. Ett slags beställningsjobb från livsmedelsproducenterna som nu omvänt kan pressa små livsmedelshandlare utan repressalier – lagen är ensidig. Handlaren får ingen makt mot leverantörerna. 

Lagrådsremissen kan ni läsa här. 

Direktivets syfte handlar om att framför allt stora inköpare har mycket makt gentemot leverantörer, i Sverige dominerar Ica, Axfood och Coop och deras regler gentemot leverantörer kan skapa en obalans som EU vill komma till rätta med. 

Med att man slopar all hänsyn till små handlare gör givetvis att regler som att en handlare inte får kräva längre betalningstider än 30 dagar eller avboka en order med kortare varsel än en hel månad att lagen istället skapar en mycket stor fördel för producenter. 

Inte sällan samlas sig producenter i större organisationer, som mjölkproducenternas Arla till exempel. Som nu får massa makt gentemot små butiker. 

Dagens Nyheter har skrivit en hel serie, ur producenternas synvinkel. Jag vet när jag ser vad en PR-byrå bidragit till och det här “tipset” kommer garanterat från lobbyorganisationer. Media älskar också att hänga ut företagare som win win där. 

ICA är de som var i DN:s skottglugg. 

Nyligen skrev de återigen om det, då med syfte att gå igenom förslaget som lagts. 

I lagrådsremissen finns dock en pytteliten trappa – 2 miljoner euro. De handlare som omsätter mindre undantas. 

LRF hade helst inte haft några undantag alls som utredaren ville och skyller på pandemin. Att LRF har stora intressen i det här är solklart, och de har mycket pengar att lägga på lobbyism. 

Hur många handlare handlar det då om som undantas?

Ynka 7 % av den totala omsättningen. 

Samtidigt är alla leverantörer som omsätter 3,5 miljarder inkluderade i det svenska lagförslaget, i direktivet är de undantagna helt enkelt för att de är för stora för att kunna anses vara utsatta av någon slags obalans gentemot handlare. 

Detta innebär i korthet att mega-bolag som Coca Cola, Mondelez, Orkla, Unilver,  etc har samma rättigheter att få 30 dagars betalt av 93 % av landets handlare som små leverantörer har. 

Ironiskt ändå, att en socialistisk regering nu springer Coca Colas ärenden gentemot småföretagare.

Varför regeringen väljer att ignorera Näringsutskottets beslut att EU-direktiv aldrig ska införas striktare om det drabbar företag och då aldrig utan en noggrann utredning kan bara de svara på. Jag har mina gissningar. 

Men eftersom lagrådsresmissen är ute utgår jag nu från att riksdagen försöker stoppa det här. 

Centerpartiets snack om att vara en röst för företag har burit samma löftes bärkraft som det om att de skulle rösta på Ulf Kristersson 2018. Men vill de undvika en svekdebatt i valrörelsen har de lite att städa. 

Eller är de bara intresserade av att gå LRF:s ärenden nu när deras partivän Anna-Karin Hatt är VD där?

Upp till bevis i riksdagen. Vilka partier är på riktigt företagens vän och vilka är det inte?

Det finns inga som helst skäl att inte införa minimi-nivån av direktivet och därigenom skydda de mest utsatta små handlarna. 

………………

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 123 444 5847.

Köp min bok om hoten mot yttrandefriheten

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap