Med barn som redskap

Vår samtid slår sig ofta för bröstet att sätta barnen i centrum. Att de gått från att vara föräldrarnas egendom till egna individer på bara två generationer. Mina föräldrar födda på 40-talet skryter alltid om att de var de första tonåringarna, vilket stämde. Att deras generation var den första som inte gick från barn till vuxen, vid ungefär 14 års ålder. 

Min generation 70-talisterna växte upp på förskolor när alla mammor heltidsarbetade och den feministiska revolutionen kommit en bra bit. 

Och när vi nu fått barn och är medelålders är vissa kvinnor malliga för att vi nu gjort barnkonventionen till lag (en jättedålig lag av massa skäl jag inte har plats för här) och debatten fylls av hummande instämmande att barn ska få välja kön, byta kön, bestämma i skolan, ha ännu mer rättigheter etc. 

Generationen innan mig curlade sönder sina barn som fyllt psykakuterna för att de för första gången tvingas konfronteras med livets stora problem. Och de aldrig övat på problem och sorg. 

Vi tror helt enkelt att barn är fria idag, så fria de kan vara. Eller hur?

Men de är alltså fortfarande redskap för vuxna inom politiken men också inom media. 

Programmet ”Barns hemliga liv”, som statlig TV med sina 5,5 miljarder i skatteintäkter valt att producera i år istället för kioskvältare som ”Präst söker fru” och ”Sveriges tjockaste hund” visar detta tydligt. 

En hel redaktion på SVT tycker på allvar att tussa ihop 8-9 barn som inte känner varandra på en förskola de inte varit i med personal de aldrig träffat och sedan filma dem med dolda kameror allt medan två stycken psykologer sitter och kolla på skärmen som två sportkommentatorer och realtidsommenterar allt som händer är en jättekul och bra idé.

Föräldrarna har ju sagt ja. Barnen säger ju att det var kul. 

Men media har en oerhört stark position att manipulera, även erfarna personer som jag själv och definitivt helt vanliga personer som aldrig pratat med en journalist. Det ligger i yrkets hantverk att göra det för att få information eller som här, få ett okej. 

Smickrandet att just deras familj är utvald och kommer på TV är oerhört svår för folk att stå emot och jag lägger ingen skuld på familjerna faktiskt. Det är väldigt svårt att inse vad man tackat ja till och svårt att föreställa sig hur man kommer reagera och känna om programmet när det sänts och om några år. Eller hur ens barn kommer tycka. 

All skuld för detta haveri ligger på SVT. 

Barn är källa till underhållning för dem. De är inte små egna individer, vuxna i progress som om bara 12 år kommer vara just vuxna. Utan de är assessorer för barnpsykologer att få sitta och framstå som klok inför och ting man utnyttja för att ”se reaktioner”. 

Ett enormt psykologiskt experiment alltså. 

Barn är inte till för andra, framför allt inte en för en mediekår som verkligen skiter i vilka rester de lämnar efter sig när kalaset är slut. 

Liksom socialister alltid tyckt att barnen ska användas i manipuleringens tjänst av vuxna – de ska idag ”utbildas” i klimat, genus etc reda i förskolan enligt skolplaner – är barnen i SVT inte individer utan redskap. 

Serien borde aldrig ens hamnat längre än i papperskorgen. SVT måste dra in programmet och be om ursäkt för haveriet. 

……..

Sajten är gratis utan annonser och går inte att prenumera på. Vill man trots detta stödja sajten:

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Köp min bok om hoten mot yttrandefriheten

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!