Med barn som redskap

Vår samtid slår sig ofta för bröstet att sätta barnen i centrum. Att de gått från att vara föräldrarnas egendom till egna individer på bara två generationer. Mina föräldrar födda på 40-talet skryter alltid om att de var de första tonåringarna, vilket stämde. Att deras generation var den första som inte gick från barn till vuxen, vid ungefär 14 års ålder.  Min generation 70-talisterna växte upp på förskolor när alla mammor heltidsarbetade och den feministiska revolutionen kommit en bra bit.  Och när vi nu fått barn och är medelålders är vissa kvinnor malliga för att vi nu gjort barnkonventionen till lag (en jättedålig lag av massa skäl jag inte har plats för här) och debatten fylls av hummande instämmande...

Det här inlägget är låst

För att läsa resten av det behöver du prenumerera via Patreon och betala minst 45 kr (plus moms)per månad. Om du ser detta meddelande trots att du stöttar mig via Patreon så beror det på att du inte är inloggad. Logga in och försök på nytt! Genom att prenumerera stöttar du mitt arbete med att granska makten. Du bidrar till att jag kan nå ännu fler läsare och skapa ännu bättre innehåll. Tack!
To view this content, you must be a member of Rebecca's Patreon at %%currency_sign_front%%5%%currency_sign_behind%% or more
Unlock with Patreon