Vildarna i Stadshuset


En del tycker jag i debatten inte riktigt verkar ha koll på skillnaden mellan kommunala företrädare, och nationella. Att kommuner funkar annorlunda än riksdagen är det alla som förstår men inte att politiken partierna driver delvis kan skilja sig. Och hur man driver politik. 

Det är därför kommuner kan ha väldigt oväntade allianser som styr, som aldrig skulle samarbeta om makten i Rosenbad eller riksdagen. 

I Stockholm fick tyvärr inte borgerligheten majoritet. Man hade valet att antingen samarbeta med MP eller lämna över Stadshuset att återigen styras av Fi, V, S och MP. 

“Men SD då?” gapar vissa av er i mitt flöde regelbundet. 

Så här ser mandaten ut 2018-2022 för Stockholm.

Det är simpel matematik. Man behöver 51 mandat för att ha majoritet och därmed få styra. 

M, KD och SD hade bara skramlat ihop 35 mandat. För C och L vägrade, of course, att ens prata med SD. 

Så återstod alltså bara MP. Tyvärr. Men jag väljer hellre 50 % socialism istället för 100 % alla dagar i veckan, även om jag är djupt missnöjd med att Daniel Helldén får förstöra stadens trafik ytterligare fyra år. 

Dessutom, SD i Stockholm är något annat än SD nationellt. Det är ingen Jimmie Åkesson eller Mattias Karlsson som huserar här….

Istället har SD i Stockholm, som på många ställen, först ställt upp med ett gäng. Som sedan valde att hoppa av.

Men inte hoppa av makten, nix. De sitter kvar, som vildar.

Följande personer var det väljarna som valde SD i kommunalvalet röstade på, och trodde de skulle få.

De valda till Stockholms kommunfullmäktige hittar man här. 

Plötsligt är fem personer på listan utan partibeteckning. Det handlar om nr 4, nr 5, nr 6, nr 8 och nr 9. 

Av SD:s 8 mandat i kommunfullmäktige är det alltså bara tre som återstår, resten “företräder sig själva”. Vilket är en mer korrekt beskrivning än vilde. 

Personligen tycker jag att man inte ska få sitta kvar partilös. Om man inte kommer överens med sitt parti ska man lämna sin stol till någon annan. Att protestera genom att sitta kvar med makten är ego. Tyvärr medger våra regler att man får sitta kvar som vilde. 

Men det här sätter fingret på varför det är väldigt långt kvar innan SD i Stockholm är ett parti man ens kan överväga att samarbeta med. 

De kan ju inte ens hålla sams internt och när de bråkar väljer personerna, samtliga faktiskt, det orimliga att behålla makten privat. 

Vad tycker de här personerna om saker som äldrevård, skolor, trafiken och byggnadsfrågor? Kommunalskatten och bidrag? Ingen kan få svar eftersom de alltså inte längre skriver under på ett partis politik utan är fria att göra exakt som de vill i varje fråga. 

Det är oärligt. 

För er som röstar i Stockholm – som ni noterat är det stor skillnad på vad man får i riksdagen och vad man får lokalt. Att ömt vårda våta drömmar om ett slags högersamarbete där SD skulle ingå fungerar inte, och inte bara matematiskt – det finns ju inget SD i Stadshuset att samarbeta med när fyra av 8 mandat gått ur. 

Hade Moderaterna och KD fått de 8 mandaten istället hade vi sluppit Daniel Helldén. 

Vi hade inte sluppit Centern men å andra sidan har inte de Annie Lööf i stadshuset heller. 

……..

Sajten är gratis utan annonser och går inte att prenumera på. Vill man trots detta stödja sajten:

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Köp min bok om hoten mot yttrandefriheten

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap