Jag skäms som vuxen


Jag kan inte sluta tänka på det. 

Att två svenska tonårskillar inte ens särskilt sent på kvällen som det var klockan 23, våldtogs och torterades en hel natt på en kyrkogård inte särskilt långt från där jag bor, på Norra Kyrkogården. Av två något äldre killar, invandrare. 

Ett fruktansvärt grovt övergrepp. Går det någonsin att hämta sig från det, eller kommer de sår dessa två pojkar nu för evigt ha vara för stora hinder för att ändå kunna leva ett bra liv, tänker jag ofta på. 

Det är ett sådant svek. Jag skäms som vuxen att de drabbades av det. Skäms. 

Sverige har gått sönder, skrev Karin Pettersson när Alliansen hade vunnit valet och hon var bitter för att hon inte fick göra karriär i Rosenbad. Be careful what you wish for. 

Något är definitivt väldigt trasigt 2020. 

Jag tänker på offren nästan varje dag en stund. Inte sällan får jag tårar i ögonen. 

Kanske är det för att jag är mamma till två nioåriga killar själv, kanske är det för att jag jobbar med det jag gör men jag blev så drabbad av den nyheten. Vet ni hur liten man ändå är när man är 16 år? 

Hur kan vi har ett samhälle som inte kunde skydda dem från det? Det skäms jag för. 

 Och sedan blir jag arg genom tårarna. Arg för att politiken ägnat sig åt så sjukt irrelevanta saker under 2000-talet att detta har kunnat ske. Framför allt från 2010 och framåt. 

Arg på att vissa fått dominera den offentliga debatten till den grad att de fått makt att ta heder, ära och jobb av folk om de dömt dem offentligt till rasist. Bara för att de velat prata om vissa saker. Prata om problem. 

Arg för att alla medlöpare hjälpt till att upprätthålla förtrycket av åsikter i korridoren, utan deras medgivande hade ett gäng utvalda i debatten inte fått den sortens makt över människor som de fått. 

Svensk politik har låtit sig dränkas in av känslosås alldeles för länge. När politik borde handla om fakta och att vara rationell. Förnuft istället för känsla. 

Vi Moderater har vår skuld i utvecklingen. Vi vägrade också hålla emot och gå vår egen väg 2010, istället valde vi Miljöpartiets verklighetsbeskrivning. Som bygger på en tonårings fria fantasier om ont och gott. I en tonåringsliv finns oändliga resurser tillgängliga och man kan bygga vilken värld man vill. 

När man är vuxen ser man hur det är. Pengar är en ändlig resurs, politik bygger på andra människors pengar och är inte staten stark och upprätthålls ledande av byråkrater faller systemet långsamt ihop. 

Men en stark stat förutsätter också att den starka staten med andra människors pengar gör rätt saker. Inte saker på en tonårings önskelista. 

Det är tråkigt att prata om problem, det är ännu tråkigare att lösa dem och ta en konflikt. Få skit. Ta ställning. Vända en opinion och vända en verklighet. 

Det har varit för jobbigt för de flesta att orka. 

Men att vuxna valde den enkla vägen hela tiden, den roliga vägen, i politiken och hellre pratade om sådant som känns fint och kul personligen, alla de gånger politiker och debattörer valde det, varje gång tog vi ett steg mot att två tonårspojkar år 2020 blev våldtagna och torterade på en kyrkogård en hel natt av två migranter. 

Det räcker nu. 

Så tror jag många väljare känner. 

Det räcker med att vi haft ett gäng klassiska skolgårdsmobbare som fått dominera debatten och skrämt folk till tystnad genom brunsmetning och öppna personangrepp. 

Och det räcker med att jamsa runt med känslostyrda politiker. Där egna privata drömmar och känslosås fått dominera politiken och inte verkligheten. 

Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är de enda som har modet, kapaciteten och lösningarna för det här. De två förstnämnda partierna var också en del av problemet tidigare. Men inte längre. 

Som moderat har jag inga problem att medge att utan Sverigedemokraternas envishet och många gånger mod i debatten hade vi kanske politiskt inte sett en tillnyktring i många politikområden ens nu. De om några är de flesta skyldiga en ursäkt. 

Utan det yttre tryck de utsatt den kvävande konsensus som fanns 2010 om Sveriges problem, där många verkligen har grund i migrationen även om problemen inte är enkla och därför inte heller har enkla lösningar eller svar, hade vi rent krasst förmodligen varit kvar i det rosa fluffiga moln av drömmar om en liberalism som vann i hela världen och inte ett enda stort problem egentligen fanns. Inga hot. Allt var fina fisken.  

Men kissar man i sängen blir det först varmt och mysigt, sedan kallt och obehagligt. 

Många har vaknat. 

Inte en enda tonåring ska behöva gå igenom det de två unga killarna gick igenom för några veckor sedan. 

Om det som gick sönder den natten kommer gå att laga får tiden utvisa. Men det som är trasigt i Sverige går definitivt att laga. 

För jag vill inte ha det pajasland Sverige förvandlats till, jag vill ha ett land för vuxna. 

Känslosåsen måste bort från svensk politik. 

…………………………

Sajten är gratis utan annonser och går inte att prenumera på. Vill man trots detta stödja sajten:

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Köp min bok om hoten mot yttrandefriheten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap