Fastighetsskattens dystra historia


Sossarna har återigen börjat kräva att historiens kanske mest impopulära skatt – fastighetsskatten – som tack och lov togs bort 2007 ska återinföras. En av de första sakerna Alliansregeringen gjorde. 

Ett rent beställningsjobb från Hyresgästföreningen för övrigt, och ett sätt att få vänsterfalangen att mjukna. 

För bara de som äger sin bostad skulle såklart tvingas betala. 

Nu är det ju lätt att yra om fastighetsskatt, och gåvo- och arvsskatt, när man vet att man inte har politisk majoritet i riksdagen för förslagen i och för sig. Det ska snarare ses som PR att mata vänster-sossar med men det är ändå skäl att påminna om en del saker vad gäller den. 

För att Centern och Folkpartiet skulle gå med på att återinföra den skatt de själva tog bort ser jag som tämligen osannolikt. Det skulle dessutom drabba deras väljare hårt, Centern på landsbygd och Folkpartiets akademikerväljares sommarställen. 

Även om man får vara vaksam när Centerpartister som Emil Källström numera låter som socialdemokrater.

Varför skulle det vara orättvist att en lantbrukare med en stor gård betalar samma fastighetsavgift som en villa i Danderyd när intäkterna till staten ändå är högre totalt än när vi hade fastighetsskatt?

Fastighetsskatten inbringade nämligen 28 miljarder kronor till statskassan 2006, året innan den avskaffades. 

2020 är budgeten för fastighetsskatten 32 miljarder.

Det finns inga ekonomiska skäl i befintlig budget att återinföra en så orättvis skatt som fastighetsskatten. Med enda argumentet att det är orättvist att husägare inte betalar mer än en annan, som socialister alltid tycker. Det nya förslaget till fastighetsskatt inkluderar dessutom bostadsrätten. 

2005 demonstrerade 15 000 personer mot fastighetsskatten. 

Skäl?

Den drev folk från hus och hem. Bland annat änkor, som då skatten fanns kunde tvingas även från sitt hem för att skatten inte tog hänsyn till något alls faktiskt mer än taxeringsvärdet, som i sin tur bygger på storlek och läge etc. Och taxeringsvärdena ökar, så fastighetsskatten ökade med dem. Taxeringsvärden struntar till exempel i skick på fastigheten. 

Ett av otaliga exempel på hur vidrig fastighetsskatten var är pensionären Alf.

Han bodde i ett hus vid havet. Som inte renoverats sedan 1953. 

Mellan 2000 och 2003 steg taxeringsvärdet på hans skruttiga hus med fint läge, som byggdes 1937, med 349 %. Så pensionären Alf fick krav att betala ca 40 000 kronor i fastighetsavgift. Med en årsinkomst på 150 000 kronor. 

Och fastighetsskatten steg med den. När Alf undrade hur han skulle kunna betala den enorma fastighetsskatten blev svaret från myndigheterna – du kan väl ta ett lån. 

Låna för att ha råd med skatten. Ni hör ju hur det låter men det var långt ifrån bara Alf som fick det “rådet”. 

2001 infördes visserligen en begränsningsregel. Som innebar att ingen skulle tvingas betala mer än 5 % av hushållets årsinkomst. Så Alfs skatt sänktes till 21 000 kronor, eller 2000 kronor per månad för en pensionär som redan levde på existensminimum med 11 000 kronor per månad före skatt. 

Givetvis kunde inte folk med högre inkomster räkna med någon lättnad av fastighetsskatten enligt begränsningen som infördes 2001. Eller de med hus som var dyrare än Alfs. 

En person med en fastighet som hade taxeringsvärde 4 miljoner kronor fick betala 48 000 kronor per år i skatt, dvs 4 000 kronor per månad. På en tillgång som genererar exakt noll kronor i intäkt. 

Som inte det var nog räknades dessutom fastighet in i förmögenhet när Skatteverket skulle räkna ut om du skulle betala förmögenhetsskatt. För en sådan hade vi också. 

Notera hur lite den genererade 2004 innan den avskaffades. Blott 4 miljarder per år. Det är inte ens felräkningspengar i en statsbudget. Arvs- och gåvoskatten drog in hälften av det. 

6,7 miljarder per år vad det enda dessa otroligt skadliga skatter drog in och det var också skälet varför Göran Perssson avskaffade dem. För att kostnaden att kapital och entreprenörer lämnade landet för gott och därmed genererade noll kronor i skatt var oändligt mycket högre. 

Fastighetsskatten var hatad och det rättmätigt. 

Det spelade ingen roll vad du tjänade, hade du ett hus med taxeringsvärde över 3 Mkr struntade myndigheterna om inte hade höga inkomster. Eller om skatten därför blev över 5 % av dina inkomster, betalade du inte tvingade man fram en försäljning av huset din släkt kanske ägt i flera generationer och som marknaden nyligen bestämt var värt massa miljoner oavsett om det ens hade rinnande vatten indraget. 

Fastighetsskatten gick fram som en ångvält och tvingade fram tragiska försäljningar av hem som gått i släkten arv till arv.

Den var djupt orättvis. 

Det är bara populism att nu veva om att återinföra den. Jag fattar att Andersson och Löfven måste göra Daniel Suhonen glad men till vilket pris?

Sådana som Alf.

Som makthungriga sossar alltid glatt gått rakt över med stövlarna. 

 

………………………………..

Sajten är gratis utan annonser och går inte att prenumera på. Vill man trots detta stödja sajten:

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Köp min bok om hoten mot yttrandefriheten

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap