En haverist i tigerkostym


Aron Flam, som skrivit förord till min bok “Tyst! Om hoten mot yttrandefriheten”, kom 2019 ut med sin bok “Det här är en svensk tiger”, om myten om den svenska neutralitetspolitiken. 

På framsidan har en formgivare ritat en tiger, som ska dra tankarna till “En svensk tiger”.

Men det är inte samma bild. Det är en parodi på bilden .

Nu har det privata museet Beredskapsmuseet polisanmält Flam för upphovsrättsintrång för att de äger rättigheterna till tigern som illustrerar “En svensk tiger”. Och en åklagare har inlett förundersökning då upphovsrättsbrott faller inom allmänt åtal generellt, men då måste upphovsrättsinnehavaren polisanmäla. 

I en tidigare version stod det att det var en civilrättslig process, vilket hon försökte med först. Nu är det allmänt åtal. 

Vem representerar då Beredskapsmuséet?

Det gör ägaren till museet som också råkar ha en advokatbyrå. Marie Andrée heter hon och hon har en lång historia av rättshaverism, för att gång på gång hamna i konflikter med folk och driva rättsprocesser är definitionen av det. Inte minst mot bakgrund av att tigern inte alls är en kopia av beredskapstigern. 

Men är du advokat har du ju råd att driva långa rättsprocesser för att du kan vara din egen advokat och inte behöver betala den timpenningen andra betalar. Du har visserligen en alternativkostnad i uteblivna intäkter men i övrigt kan du ju lägga tid på vad du vill. 

Hon har inte drivit advokatfirma länge utan representerade väl sig själv tidigare. Den omsätter heller inte särskilt mycket pengar, förmodligen för att den största kunden är hon själv. 

Inte heller museét går så bra, och det går betydligt sämre än tidigare. 

Så i 10 år processade de mot staten för att få behålla bland annat skarpa vapen på muséet. Att vapen som använts i Försvarsmakten de facto är statens egendom även om de råkar vara kasserade från aktiv tjänst verkar inte varit relevant, trots att det alltså är skattepengar som bekostat tillverkning och/eller inköp av dem en gång i tiden.

Eftersom Andrées har “hittat” och “fått” vapen ansåg de att statens äganderätt försvunnit. 

Men även om museet är privat har de såklart händerna i bidragsgrytorna. 2015 beslutade dock Kulturrådet att inte ge dem statsbidrag för att de inte följt domslutet i ett annat rättsfall. Ett i raden Marie Andrée och Johan Andrée drivit genom åren. 

2005 drev de en process mot Försvarsmakten för att de hävdade rätt att använda tigern i sin kommunikation, och förlorade. 

2018 försökte Myndigheten för kulturanalys få ut besökssiffror av museet i en analys de gjorde. Beredskapsmuseets svar var att de inte vet hur många besökare de har per år. 

2016 avgjordes konflikten mot Försvarsmakten i hovrätten då de överraskande vann. 

Marie Andrée kommenterade vinsten med “visst är det kul!” och antydde att enda sättet tigern kan förknippas med andra världskriget och vara ett kulturarv är genom hennes rättshaveristmuseum. 

10 års konflikt mot statens i egenskap av museér och 10 ytterligare års konflikt mot staten i egenskap av Försvarsmakten. 

Enligt en annan tabell jag hittade hade Beredskapsmuséet visst koll på sina besökssiffror, åtminstone 2011, för där anges 21  568 besökare. Intressant kan man också läsa att 37 % av finansieringen utgjordes då av bidrag. 

2016 hämtade staten genom Statens försvarshistoriska muséer tillbaka delar av sin egendom från Beredskapsmuséet. 

I flera tingsrättsdomar fick staten till slut rätt att ta tillbaka vapnen. Det är en av dessa Kulturrådet hänvisar till i sitt beslut att sluta ge dem statsbidrag. 

Marie Andrée har varit i farten fler gånger 2020. För när Region Skåne kvicktänkt formgav en tvättbjörn i pandemin hotade hon, sin vana trogen, med stämning. De orkade inte bråka och gjorde om bilderna. 

Hur mycket pengar har inte Marie Andrée kostat skattebetalarna hittills? Med två stycken decennierlånga konflikter med staten och tvättbjörnen som fick göras om. 

Nu har hon anmält Aron Flam och fått polisen att hämta hela hans lager av boken (!). Skandal. En polis som inte kan utreda våldtäkter ägnar sig åt att med våld konfiskera privat egendom åt en rättshaverist som inte ens vunnit något mål. 

Som av en händelse intresserar sig sittande vänsterregering med Morgan Johansson, efter idogt uppvaktande av den mäktiga upphovsrättsindustrin som vill stänga ner yttrandefriheten online, la fram en proposition om just detta i april, mitt under rådande Corona-kris. 

Morgan Johansson höjer nu straffen för upphovsrättsintrång från böter som minimum till fängelse i 6 år för grova brott. 

Med tanke på vad som står i boken och vilka avslöjanden den bär om sossarnas del i det svenska stödet för nazisterna är det lätt att tro att detta ingalunda är en slump att åklagaren tar upp fallet just mot Aron Flam. 

Man måste kunna skoja med varumärken. Och eftersom bilden, med en hitlerhälsning, en blinkning och en armbindel, är just detta, en parodi, är hela rättsprocessen detsamma. 

Jag hoppas verkligen att rätten anser detta vara vad det är – inte ett varumärkesintrång utan ett skämt. 

Aron skrev förordet till min bok.

Stötta honom genom att köpa hans bok “Det här är en svensk tiger”. Och köp gärna min. 

……………………………………..

Vill du visa uppskattning? 

Köp min nya bok om hoten mot yttrandefriheten!

Klicka här!

Swish; 076209624. Eller bli Patreon

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap