Ensamma samhällsbärare


Livsmedelshandeln, och produktionen av mat, har alltid varit en central funktion i vilket samhälle som helst. 

Ändå har man skitit i det från politiskt håll. Då pratar jag inte om beredskapslager utan om skattehöjning på skattehöjning, inte minst på gödsel, bensin och diesel som drabbar jordbruket direkt, och platspåseskatten, som tar ifrån livsmedelshandlarna viktiga marginaltillskott. 

Och från statens sida har man också många år struntat i alla de livsmedelshandlare som utsätts för brott. Varje dag. 

Det kommer personer med kassar som öser ner fryst kött som de säljer till mindre nogräknade små butiker och restauranger. Ingen polis. Det kommer folk som hotar personalen och snattar. Ingen polis. Tiggare sitter utanför och nästan blockerar entrén. Det är inte ens olagligt. Däremot har handeln nu en skyldighet att avhysa rökare som står på samma ställe. 

Svensk Handel gör varje kvartal en sammanställning på brottsligheten mot handlare. 

För 2020 januari till mars ser det ut så här: 

31 % av handlarna utsattes för stöld senaste veckan (när undersökningen gjordes). Men 2 av 3 valde ändå att inte polisanmäla, för att polisen struntar i att komma och det därför är meningslöst. När de väl kommer döms personerna sällan. 

En av tre handlare utsätts alltså för stölder varje vecka men bara en tredjedel av brotten polisanmäls. 

Nästan en av tio utsätts för hot om våld varje vecka. 

15 % utsätts för hotfullt beteende. 

Varje år kostar alla stölder handeln 22 miljarder, både i form av stöldgodsets värde men även en massa merkostnader i form av administration och inte minst säkerhetsvakter de måste betala själva. 

Men nu verkar politikerna öppna något slags halvt öga. På livsmedelshandels vikt i guld i en kris. 

De har inte lagt två strån i kors för att hjälpa många gånger ensamma handlare att klara sin verksamhet undan den utsatthet de har för brott av olika slag, där de inte kan garantera sin personals säkerhet på jobbet för att det kommer inte individer och regelmässigt hotar dem på sina jobb. 

Nu kallas de samhällsbärare. 

I en artikel på SvD den 29 april är det nämligen så landsbygdsminister Jennie Nilsson, ansvarig för livsmedel, så de benämns. 

En bransch som lämnats i sticket och förlorar 22 miljarder per år för att brott mot butiker inte prioriteras har nu alltså status som vården. 

Dags att uppgradera hur politiken och rättsväsendet behandlar dessa samhällsbärande företagare också kanske?

………………………………….

Vill du visa uppskattning? 

Köp min nya bok om hoten mot yttrandefriheten!

Klicka här!

Sajten är öppen, inte kommersiell och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap