Barn som redskap


I ett desperat försök att få även nästa valrörelse att handla om vinst i välfärden tillsatte Löfven-regeringen ytterligare utredningar, bland annat den om likvärdighet i skolan. 

Och precis som alla utredningar sedan 2014 ska utredningen inte utreda utan komma fram till vad regeringen i sina direktiv vill att den ska komma fram till. 

De ska alltså inte ta reda på något utan regeringen undrar om utredningen antingen kan eller inte kan komma fram till att man måste ändra urvalskriterier. Något Fridolin och Ekström själva föreslagit ett otal gånger, innan utredningen. 

Praktiskt ändå, att beställa resultat och kalla det utredning. 

Vad är då denna likvärdighet och vad beror den på? 2012 skrev Skolverket en egen rapport jag läste och har skrivit om flera gånger. 

Den visar klart och tydligt att problemet handlar om utlandsfödda elever. Det är deras resultat som sjunker och drar ner snittet medan svenska och elever födda i Sverige av utländska föräldrar i princip har jämställda resultat med varandra. 

Ni kan läsa dessa inlägg här och här, samt en krönika i Dagens Samhälle.

Vi har sedan dess tagit emot flera hundra tusen asylsökande plus deras anhöriga där många varit barn och fyllt på våra skolor med ännu fler av de som presterar allra sämst (2012-2020 inklusive migrationskrisen). 

Jag har skrivit om detta sedan 2014 som ni kan se. Att helt ignorera den faktor Skolverket själva konstaterat är den viktigaste faktorn till att likvärdigheten minskat är en slags verklighetsflykt nästan. Och inkompetent faktiskt. 

Men utredaren gjorde alltså som chefen sagt åt dem och kom fram till att vi ska avskaffa det fria skolvalet. Istället ska det ersättas med kvotering och syskonförtur. Köer blir förbjudna i Socialdemokraterns våta dröm. 

Kvoteringen, den ska baseras på en identitetspolitisk dröm av hudfärg/bakgrund, inkomst, bostadsområde, inkomst eller allihop. Ingen vet riktigt. 

För det är ju så med politiken att man ogärna definierar vad man menar så man i efterhand kan fylla det med vad som passar ens egna syften. 

Mästare i social ingenjörskonst Anna Ekström är inget undantag. Hon pratar fint om alla barn ska blandas bara. För fint, det låter det. 

Problemet är att det döljer skit. Och en spade är en spade, även om den doppas i glitter. 

Talen om likvärdighet döljer ett antagande att vissa barn, de av Anna Ekström och hennes ingenjörsgelikar utvalda gyllene biljetterna till utopin om samma resultat för alla, med sin blotta närvaro magiskt kan fixa skolan. 

Det är barn vi talar om nämligen. 

Bakom orden “blandning” och “likvärdighet” kokar det nämligen ner till att vissa föräldrars verkliga små barn ska ges ansvaret att ordna andra barns resultat. 

En rätt vidrig människosyn. 

Vi som bara ser barn som barn tycker istället att det är vuxnas ansvar att ordna så att fler skolor startas i dåliga områden, att fler duktiga lärare söker sig till dem, helt enkelt att det blir FLER bra skolor. 

Vi tycker inte att lösningen är att ge upp om det och istället kvotera in olika slags barn som av byråkrater bedöms ha dessa magiska egenskaper. Baserat på…..ja vad då?

Hur ska man kunna välja ut barnen?

Ska Skolverket ta ut våra senaste deklarationer och helt sonika sätta ett streck där alla över är HÖGA INKOMSTER och resten inte är det, och blanda utifrån det? Eller postnumret? Om folk sedan bor i en tvåa med två barn i ett fint område, och i hyresrätt för att man till exempel är ensamstående eller har låg inkomst eller båda två är irrelevant. Fint område = fina människor med fina barn. 

Ni ser hur idiotiskt förslaget är. 

Nu väntar jag på vad Centerpartiet och Folkpartiet säger om den här utredningen. Sedan de gav sin själ till Tengil har man nämligen inte hört pipet från dem. 

Hallå?

Ska vi kasta det här vedervärdiga förslaget i papperskorgen eller tänker ni rösta för när vi avvecklar det enda sättet barn från dåliga områden har att gå i bra skolor idag?

…………………………..

Vill du visa uppskattning? 

Köp min nya bok om hoten mot yttrandefriheten!

Klicka här!

Sajten är öppen, inte kommersiell och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

1 kommentar till Barn som redskap

  1. Jag verkligen HATAR när det sätter lugna barn som “krockkuddar” mellan stökiga i klassrummen. Ofta får de tysta, duktiga flickorna rollen som hjälpfröken och extramamma, de lär inte få det bättre med det här förslaget. Nu ska man tydligen även sortera efter ras á la rasbiologiska institutet för att få “rätt” sammansättning i klassrummen. Hur värderas en pojke adopterad från Vietnam? En flicka med franskspråkig mamma (från Algeriet)?
    Hur har de tänkt sig att transporterna ska gå till? Specialbussar från Tensta till Täby kanske funkar, men de Täbybarn som ska sättas på bussen till Tensta kommer nog hitta kreativa lösningar på att slippa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap