Historiens dyraste rättsfall?

I tider av kris börjar folk undra vad man får för alla de skattepengar man betalar in. Äntligen börjar fler ifrågasätta det, tyvärr har inte mycket hänt i den debatten sedan Leif Östling myntade ”vad fan får jag för pengarna?”, ett genialiskt uttryck i all sin enkelhet som väl sammanfattar hela min egen politiska gärning i princip .

En sak vi fått för våra pengar är Sveriges förmodligen dyraste rättsfall någonsin. Fast vi får gissa det eftersom varken Åklagarmyndigheten eller Polismyndigheten har lust att ens ge ut den minst offentliga handling som handlar om Lundin-fallet. De gömmer sig bakom svepskäl som att handlingen inte finns eller att den inte kan tas fram med rutinbetonade åtgärder. 

Jag har försökt. Jag har till och med överklagat till Kammarrätten. Där förlorade jag precis mot Åklagarmyndigheten. Nu är det kanske egentligen inte överraskande att landets mest slipade statligt anställda jurister vinner över en person med visserligen en ekonomie magister i bagaget (dock bara 10 poäng juridik) men jag försökte. Ni kan läsa det här. 

För åklagarmyndigheten kan alltså tydligen inte bokföra antal timmar som deras åklagare lägger per mål så hur de använder våra pengar är något de försöker sopa under mattan. 

Advokatfirmor däremot debiterar ju per timme exakt och där är det mycket lätt att hålla ordning på timmar. Tänk så olika det kan vara? Samma person på en byrå vet alltså varje minut de lagt på ett fall men om han eller hon börjar jobba på Åklagarmyndigheten är det alltså noll koll på det. Det är nämligen det myndigheten hävdar, att de inte vet hur mycket timmar deras personal lagt på Lundin-fallet. 

Jag har även försökt få ut kostnaden för polisens resor till Sudan under förundersökningen och fått nej på det. Detta är också överklagat. 

 

Så vi får helt enkelt gissa och lägga pussel istället. 

Den dyraste rättegången hittills höll på i 6 månader och kostade 200 miljoner kronor. Men den fick tas om så egentligen ett år (134 dagar totalt). Det målet rörde Södertäljenätverket och inleddes 2011. 

Lundin-målet beräknas ta 300 dagar. Så om 134 dagar kostade 200 miljoner kommer 300 dagar givet samma kostnadsläge kosta i runda slängar 450 miljoner kronor. 

120 rättegångsdagar hinns med per kalenderår så denna rättegång beräknas hålla på konstant i 2,5 år med andra ord. 

Svenska Dagbladet skrev lite om målet i höstas. 23 personer träffades i ett konferensrum, innan åtal ens fanns. 

Åtalet vet vi ju nu fattades beslut av regeringen, en regering som så gärna vill kleta ner Moderater med folkmord att de slänger bort historiska pengar på att leta folkmördare bland helt vanliga företagare. För det absurda är givetvis att ens åtala ett företag för vad en diktator gör mot sin befolkning. 

Förundersökningen är 50 000 sidor lång och har tagit Magnus Elving med team tio år. Hur mycket pengar som pumpats ner i den vill Åklagarmyndigheten inte berätta trots att det alltså är skattepengar som betalat varje sida. 

Är det inte intressant att Birgitta Olssons make intervjuas i artikeln? Hon satt ju nyss som ledande företrädare för samma parti som nu alltså stödjer samma regering som bedriver den här juridiska farsen. Och han passar också på att jämföra med det vidrigaste han kunde hitta – tribunaler. Antar att syftet att kleta ner Lundin Petroleum ännu lite mer med associationer till mord bara gagnar syftet som de som tycker målet är försvarligt. Eller så tycker han bara så.

Vad bygger då hela denna snart rättegång på?

En rapport. Som en förening gjort och som inte är öppen med vilka som finansierar organisationen. 

De kallar sig ECOS – European Coalition on Oil in Sudan. Och en av medlemsföreningarna är Naturskyddsföreningen. 

Rapporten kan ni läsa här och heter ”Unpaid debt”. Det ser mer och mer ut som ett rent beställningsjobb av opinionsbildande vänsterorganisationer faktiskt som av ideologiska skäl avskyr oljebolag generellt. 

Deras rapport bygger på påstådda muntliga vittnesmål från okända personer och gissningar. 

Vi har alltså Sveriges dyraste rättsfall med siffror på exakt kostnad som våra myndigheter Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten medvetet mörkar dessutom, som bygger på en rapport som bland annat Naturskyddsföreningen sponsrat och som bara innehåller muntliga anonyma ”vittnesmål” och gissningar. 

Sverige i ett nötskal. 

……………………..

Vill du visa uppskattning? 

Köp min nya bok om hoten mot yttrandefriheten!

Klicka här!

Sajten är öppen, inte kommersiell och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!