Rapport från lockdown, del 1


Som jag konstaterat kan man inte riktigt lita på media, nu heller. De publicerar glatt rykten, halvsanningar och falsk info så länge det innebär att de tjänar pengar. 

Vi vet att massa människor är fast i limbo utomlands just nu, hindrade av panikslagna länder att åka hem. Flygen går inte, man får inte gå ut och så vidare. 

Vad gör då UD?

Hur ser informationen ut inifrån? Hur känns det att befinna sig i osäkert läge långt hemifrån utan möjlighet att komma hem och på obestämbar tid?

Eftersom mina 70-åriga föräldrar och deras två kompisar är fast på Nya Zeeland just nu och min pappa har ett Instagram-konto tänkte jag – varför inte låta fler få inblick i insidan, bortom rubrikerna?

Jag kommer publicer en kort uppdatering under samma rubrik löpande när det kommer mer info från andra sidan klotet. 

Innan panik-hetsare får kaffet i halsen reste de 1 mars, innan WHO ens konstaterat att det var en pandemi och långt före alla drastiska åtgärder. Det fanns noll restriktioner någonstans just då vad gäller flyg till NZ. 

………………………………………………………………….

22 mars:

QUEENSTOWN DAG 21:
Idag skiner solen igen från klar himmel och 16 grader. Först en båttur med lunch på Lake Wakatipu. Ångbåt till och med. Till glädje för resans två civilingenjörer har båten tillträde till maskinrummet. Halleluja. Lägger till i vik i andra ändan av sjön. Får kolla på när ett får får en ny frisyr. Killen klipper 400 får om dagen. Såg även en demo hur hundar vallar in en fårskock. Duktiga och lydiga vovvar. Börjar bli lite mindre skeptisk till hundar. Fin buffelunch serverad på behörigt avstånd från oss av människor iförda kirurghandskar. Till det en Otago Riesling med aningen sötma. God. Färd i trång lite ranglig hisskorg upp till utsikten från Skyline. Den brantaste linbanan jag sett. Upp 500 m till 750 m på ett kick. Det slår lock för öronen. Ändå OK då banan drivs av en elmotor från ASEA. Och så spelar de ABBA musik i högtalarna. En timmes “promenad” upp säger informationen. Ett par dar för en gammal gubbe säger jag. På toppen finns en tavla föreställande Frodo gjord med färgade ditlimmade Jellybeans. Det är vad jag kallar högklassig konst. I morgon drar vi till Dunedin.

23 mars:

DUNEDIN DAG 22:
Dunedin är den stad i världen som är längst bort från Göteborg (och Stockholm). Längre bort kan man inte åka utan att skjuta ut sig i rymden. Dit skall vi idag. Vi är på väg till ovärldens ände. Rymden får vänta. Stannade på vingård. Rolig vinbonde som bilat i Sverige och varit i Kosta av alla ställen. Kosta är ju ett sällsynt deprimerande ställe. Köpte deras prestige Pinot Noir 2012 (450 kr) för lagring i garderoben hemma. Köpte också en superfin Riesling som vi dricker upp i kväll. Cykelbanor på NZ är typ 20 cm breda och består av lös sand och grus. Går inte att cykla på utan specialcyklar och hårdträning. Antagligen hatar miljöpartisterna här cyklister. Vägarna är fulla av stendöda kaniner. Överkörda. Nu trista nyheter. Alla flygmöjligheter inställda. Inget flyg avgår. Ingen transit på flygplatser tillåts på möjliga resvägar. Alla länder kräver karantän. Vi är definitivt strandade på NZ tills flygtrafiken kommer igång. Vi har kontakt med researrangören och UD i NZ. Tja, vi är ju 70+ och friska. Sämre ställen finns det ju. Tyvärr stänger också alla restauranger och barer. Vårt boende är i små lägenheter med kök och tvättmöjlighet. Planerar att stanna i Christchurch tills vi hittar en lösning. Vi tycks bli kvar i världens ände ett tag. Nu fattas bara en jordbävning så är resan fullständigt lyckad

Fler problem. Tydligen ska de stänga hotellen om 48 h. Vad vet ni? Hur har ni löst det? Mailade UD nyss för att fråga.

Rörig är det. Vi har talat med UD i Canberra. De vet ingenting och tänker inte göra något heller. Vi åker till Christchurch imorgon. Har bokat hotell till den 30. Vi ringde till hotellet och fick bekräftat att de har öppet. Efter den 30 måste vi fixa boende. Vi löser det på plats när vi kommer dit. För tillfället är allt under kontroll. Turister är lite satt i en omöjlig situation när alla har panik. Får snart ringa svetsaren.

24 mars:

DUNEDIN DAG 23:
Vaknar till spöregn och blåst. Ägnade hela förmiddagen åt att ringa, mejla och skaffa information från ambassad, hotell, försäkringsbolag och researrangör. Hotellet är helt öde. Dessutom sa killen vid disken att vi fick stanna våra 2 bokade nätter men vi skulle ut ur landet inom 48 timmar. Blev lite att reda ut. På eftermiddagen har vi gjort en rundtur på Otago Peninsula och letade efter pingviner. Vi hittade inga. I Dunedins stadskärna är allt öde. Alla serveringar, butiker, museer m. m. är stängda. Man börjar känna viss misstänksamhet. Att vi  kommer med pesten. Precis allt är stängt. En död och tom stad. Nu blir vi tvingade att ordna all vår mat själva. Bunkrade på stormarknad. Man kunde se tendenser till panikprepp även här. All vuxenpasta var slut. Men toapapper fanns det. I morgon sticker vi till Christchurch för en oviss och skittråkig tid med stora begränsningar Bara väntan väntar. Men vin finns det gott om.

25 mars:

CHRISTCHURCH DAG 24:
UD berättade igår att Tyskland med EUs hjälp utverkat kort transit i Sydney. Syftet är att få hem Tyska medborgare från Asien. UD erbjuder oss en INTRESSEANMÄLAN för biljett som vi KANSKE får köpa och berättar att antalet är MYCKET BEGRÄNSAT. Inget om pris. Naturligtvis kollar vi upp detta. Priset tycks vara 45 tusen per biljett. För oss fyra alltså 180 tusen. Tja, det var ju hjälpsamt. Men nej tack, aldrig i livet. UDs insatts består nog endast av att per mail vidarebefordra våra namn till Quatar Airways. Det känns som en kuliss av engagemang utan substans.
UD berättar idag hur mycket och hårt EU jobbar och uppmanar oss att FÖRSÖKA köpa en flygbiljett av Qatar. Men också att själva ta reda på alla villkor för transit och visum i alla transitländer. Och hantera det korrekt. Jösses. Inget erbjudande från gårdagen om biljett hos Quatar idag. Intresseanmälan bet inte för Tyskarna sticker hem imorgon. Inte vi.
Idag åkte vi till Christchurch och möttes på hotellet av människor i mask och kirurghandskar. Alla nycklar och handlingar och lämnades över i ett slutet kuvert. Förmodligen desinficerat.
Från ikväll är allt stängt utom bensinstationer och livsmedelshandel. Vi får gå ut men måste alltid hålla 2 m avstånd från andra. Vete fan hur. Anna och jag sover ju i dubbelsäng. Att nöjesåka i bil är förbjudet. Hur som helst sitter vi inte i sjön. Vi har fixat en lägenhet med två sovrum och riktigt kök. Vi kan bo här så länge det behövs. Vi avslutar resan här officiellt den 30 mars. Inget mer bilåkande. Det blir till att fotvandra i stan, brassa käk, dricka vin och roa själva oss ett tag. Återkommer i morgon med rapport från en krigszon.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap