Nationalist javisst?

Feministiskt Initiativ är snart ett kommatecken i svensk politisk historia. De fick under 0,5 % i senaste valet och om de får ett resultat under 2,4 % i valet 2022 ryker hela partikassan för då kvalificerar de inte för att få statligt partistöd ens längre. 

Men just nu har de fortfarande ett Twitterkonto som är aktivt i alla fall och en partiledare, den förra hoppade av efter valfiaskot. Farida al-Abani heter den nya. 

Idag skrev hon det här. Hon vill skända den svenska flaggan och ”ta död på dagens nationalism”. 

Hon babblar sedan vidare om kolonialism. Intressant nog nämner al-Abani inte att hennes andra hemland Libyen så sent som 2017 av CNN rapporterades vara slavhandels-centrum i Afrika. De säljs slavar i Libyen IDAG. 

Se CNN-inslaget nedan.

Men det ännu mer intressanta i Farida al-Abanis tweet är att hon 2011 själv öppet deklarerade sig nationalist. 

I Borås Tidning skrev hon följande text:

”Jag har aldrig riktigt varit stolt över mitt land. Jag har tidigare skyllt det på att jag lever i Sverige och att nationalism över lag inte är populärt”. 

Men efter ”den arabiska våren” kände hon alltså sig så nationalistisk att hon till och med ville skriva om det i tidningen. 

Om jag skulle skriva att jag ville skända den libyska flaggan, vad skulle hon som nationalistisk libyer säga då? Bränna den, klippa sönder den, hoppa på den eller vad hon nu tänker med skända flaggan. Torka bajs på den kanske? Jag vet inte, jag har aldrig skändat en flagga. 

Men det är säkert helt okej för henne om jag öppet gör det eftersom länder ju inte är viktiga, inte flaggor och inte gränser. Eller?

Det är den här enastående dubbelmoralen som skaver enormt. Och det är det sanningsenligt inte alls bara al-Abani som ger uttryck för i svensk politisk offentlighet. En rad personer med dubbla kulturella identiteter och kanske även medborgarskap kan på fullt allvar kräkas offentligt åt allt svenskt som i deras tycke ens angränsar till nationalism och samtidigt vara helt ogenerat supernationalistiska när det gäller den andra kulturen de har. 

Özz Nujen är bara en av många som ger uttryck för detta. 

Jag har en fråga till al-Abani. Om jag flyttar till Libyen, är jag libyer då? Hur lång tid skulle det ta och vad skulle det krävas innan jag kan säga att jag är libyer? Och är jag libyer om jag bor i Libyen men säger öppet att jag vill skända den libyska flaggan?

För tydlighetens skull, för det många och trista medvetna missförståndens skull – jag har aldrig betraktat mig själv som nationalist själv. Och jag tycker att människor som är assimilerade i Sverige är svenskar oavsett var de föddes. Jag tror att man kan bli svensk/fransk/amerikan etc om man är tillräckligt integrerad i landets kultur, språk och historia och vill vara det.

Därför tycker jag att lika självklart som att al-Abani är svensk att svaret på den frågan måste vara att jag kan bli libyer, om jag vill.

Kan hon och hennes föräldrar självklart bli svenskar kan jag bli libyer

Men frågan är vad hon tycker?

Det framgår inte. 

Vad skulle Özz Nujen säga om jag sa att jag vill bli kurd?

För en nationalism kan inte vara bra samtidigt som den andra är förkastlig. Antingen eller. Antingen är all nationalism dålig eller all bra. Man kan inte cherry picka som många i svensk debatt idag gör, och som är otroligt irriterande. De får hållas också, media ställer aldrig relevanta frågor.

Det är allmänt okej att hata svensk nationalism, för den är nästan som Hitler och faktiskt syftar till att skada en, men samtidigt svepa in sig i sina föräldrars hemlands flagga när man tar studenten, skriva nationalistiska krönikor i kvällspressen och vilja skända svenska flaggan. Anything goes. 

Hur länge ska det här få hålla på?

……………………..

Vill du stödja mig? Bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244

Sajten är öppen och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!