Snaran dras åt kring det fria ordet


Idag blev boken klar. Om hoten mot yttrandefriheten. Det har varit en lång process och mer jobb än jag trodde då jag fick skriva hela boken för halva pengarna. Istället för halva boken. Men nu är den klar, den kommer så snart den är tryckt. I början av april förhoppningsvis. 

Men det kanske var bra att jag blev sen, för hoten mot yttrandefriheten har blivit ännu mer aktuellt precis nu. Boken ligger helt rätt i tiden och mig veterligen finns ingen svensk bok som tar ett helhetsgrepp på frågan och som är aktuell. 

Här kommer ett färskt exempel. Jag hade önskat att det var påhittat men så här ser det ut. Avsändarna av krav på inskränkningar är många, inte sällan tillhör de samma nätverk. 

Schibsted och Bonnier har i många år drivit en aktiv lobby-kampanj för olika inskränkningar på nätet, de har bland annat betalat tiotals miljoner i lobbyism för att få copyrightdirektivet på plats. Det lyckades de med. En av de mest flitiga har varit Karin Pettersson. 

I november 2019 skrev hon tillsammans med Raoul Grünthal för Schibsteds räkning (han är Sverigechef) en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken: “Facebook, Twitter och Youtube har sluppit ansvar alldeles för länge.”:

Det vanliga om “demokratins försvagning”, det nya standarargumentet sedan något år. De tänker sig att det ska bli mindre genomskinligt att deras syfte är makt och pengar om de förpackar det i demokrati-oro.

I artikeln krävde de något de kallar “medverkanansvar”. 

Som av en slump använde Ygeman ordet “medansvar” när han lanserade förslaget om exakt en sådan lag som Schibsted länge efterfrågat. 

Nästan exakt samma formulering och bara månader efter Schibsted krävt exakt samma lag. Ett rent beställningsjobb. 

Syftet är att ge tillbaka mediebolagen sina gamla privilegier men givetvis tror varken bossarna på Nordens största mediebolag, som har allt att vinna på att inskränka det fria ordet på nätet, och sossen Ygeman, partiet kända för att bry sig mer om att tysta andra än att vinna ärligt, att “lagen kommer inskränka yttrandefriheten”. 

Man kan vända på frågan.

Om de erkände att den gör det, tror ni stödet hade ökat eller minskat för en sådan lag?

Glöm heller inte att alla despoter i alla tider, även de moderna, använt att “skydda medborgarna” som argument varför de måste ta ifrån dem yttrandefrihet. 

Men för att införa en sådan lag måste S ha med sig fler partier. Till exempel Centern. För att förstå hur lobby-insatsen funkat kan man kolla på personerna. 

Det finns nämligen många personkopplingar, mellan såväl Schibsted och sossar som mellan dem och nyckelpersoner inom Centern. Annie Lööf har dessutom profilerat sig högt när det gäller “hat och hot på nätet”. 

Marin Ådahl och Schibsted-bossen Raoul Grünthal (Sverigechef) har nämligen en lång relation. Ådahl är född 1969, Grünthal 1966 och båda gick på internationella skolan i Paris. Ådahl blev bästa kompis med lillebror Joakim och såg upp till Raol, som redan som 16-åring startade tidningen LISA på skolan. 

Ber om ursäkt för kvaliteten på grafiken, jag är som synes ingen formgivare. 

Båda två gick sedan på Handelshögskolan i Stockholm, även om Ådahl började efter Raoul, och som 23-åring blev Grünthal chefredaktör för Finanstidningen, som var nystartad. Där fick även Ådahl jobb. 

Även Karin Pettersson gick på Handelshögskolan, och hon började jobba extra på Finanstidningen under studierna. Där började Martin Ahlquist också jobba. 

2005 startade Pettersson, Ådahl och Ahlquist tidningen Fokus ihop med Lars Grafström. Ahlquist var chefredaktör till 2017 och 2018 blev han digital chef och stf ansvarig utgivare på Schibsted-ägda Svenska Dagbladet. 

Pettersson gick 2009 till Socialdemokraterna där hon ansvarade för den misslyckade kampanjen att få Mona Sahlin till statsminister. Sedan fick hon tröstpris av sossarna och utsågs till politisk redaktör. Efter det har hon blivit påläggskalv till Grünthal och utsågs, efter att ha varit chefslobbyist, till ny kulturchef. 

Tre av fem i nätverket från Finanstidningen arbetar alltså numera för Schibsted.

En av dem har otroligt nära och bra kopplingar in till Rosenbad för att hon varit kommunikationschef för partiet. Nu har samma parti föreslagit exakt samma lag de själva vill ha. 

Slump att Ygeman använder samma ord? I think not. Han har väl läst innantill på det underlag han fått av Karin och Raol under mötet de haft. 

Ådahl, som för övrigt var på Grünthals bröllop och har varit en vän till familjen fortsatt, vet vi är en i bunkergänget bakom Annie Lööf. Som nu alltså ska bestämma sig om de ska stödja Schibsted-lagen eller inte.

Jag gissar vad Martin Ådahl landar i. Vad tror ni?

Yttrandefrihetsfrågor är både aktuella och inte aktuella på samma gång, för samtidigt som media skriker sig hesa om hotet mot demokratin (som möjligheten för alla att kommunicera via sociala medier tydligen orsakar) och politiker vill kunna införa repressiva lagar med hänsyn till samma tugg om “hat och hot” diskuterar vi yttrandefriheten mycket lite på djupet. Vad innebär lagförslagen? Vad är det egentligen de säger? Det låter bra. Det är dock långt ifrån bra. 

Det här är problemet. Mycket av debatten och argumenten som förs av yttrandefrihetsinskränkarna låter verkligen vettigt. Bra förpackat låter det som bra idéer nästan allt. 

Vad svarade mitt eget parti?

“Moderaternas kulturpolitiska talesperson Lotta Finstorp, vill avvakta tills hon läst lagförslaget innan hon uttalar sig om det, men framhåller vikten av att en fråga som den här hamnar på EU-nivå och inte mer regionalt.

– Jag är tveksam till att kunna reglera det på nationell nivå, utifrån att internet inte har några gränser säger Lotta Finstorp, moderaternas kulturpolitiska talesperson.”

När ryggmärgsreflexen borde vara att allt som ens kan misstänka inskränka yttrandefriheten är vi emot. Med den motiveringen. Och EU-nivå? Där vi har ännu mindre att säga till om?

Moderaterna borde tvärtom anstränga sig för att det inte ska hamna i Bryssel, och se till att det där kassa lagförslaget hamnar i samma papperskorg som grundlagsändringen tillfälligt gjorde 2018. 

Säg nej, M. Säg nej tydligt och direkt. Och var vaksamma på allt som kommer ur regeringens munnar när det gäller yttrandefriheten är ni snälla. Var inte naiva och var inte sena, som ni var med grundlagsändringen. 

Jag hoppas att min nya bok blir en väckarklocka för många sömniga som tror att alla som pratar om hat och hot på nätet och ansvaret sociala medier borde ta är något bra.

När det i själva verket är en ulv i fårakläder. 

Annars kommer folk vakna och undra vad som hände med det fria ordet en dag. 

……………………..

Vill du stödja mig? Bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244

Sajten är öppen och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

16 kommentarer till Snaran dras åt kring det fria ordet

  1. Ygeman uppges skriva (se ovan) att “jag vill också att det skall införas ett medansvar för plattformarna för att se till att ta ner (karlen skriver dålig svenska; han menar väl stryka eller ta bort) sånt (det heter sådant) material som strider mot den egna användarvillkoren eller lagen”. — I Sverige har vi tanke- och åpsiktsfrihet liksom yttrande och tryckfrihet. Givetvis finns gränser för vad som kan tolereras. Det kan bli aktuellt att åtala någon för förtal. Men det är då den enskilde skribenten – medbortgren, som skall ställas till ansvar för det. Det borde Ygemasn känna till. Ygeman saknar akademisk utbildning – frånsett en termions kurs i kriminologi – ett ämne en färdig jurist elelr socionom/sociolog kan ha anledning att studera. Ett eventuellt lagförslag måste passera lagrådet och jag utgår från att lagrådet – väl meriterade och erfrna jurister – kommer att underkänna ett sådant lagförslag.

  2. Det är verkligen djupt oroande att M inte kom med en vesslesnabb replik på frågan om partiets position i förhållandet till yttrandefriheten i vårt land, och det helt utan snegling på vad EU eventuellt tycker.

    Om inte det konservativa blocket (M-Kd-Sd) har en enad font är yttrandefrihetens fästning redan från början tillspillogiven. Fram till ett extra val eller det ordinarie valet räcker ju inte mandaten till för att mota det socialistiskt/PK-istiska attentatet mot världens äldsta lagskyddade tryckfrihet. Vad C tänker göra vill man helst inte tänka på, och vad L kan tänkas komma fram till går ju som vanligt inte att gissa. Även om V under Sjöstedt har gått ihop med K-blocket om arbetsrätten m.m., kan vi glömma V i denna vår fråga, som ju inte kommer upp förrän Sjöstedt har landat i Vietnam. Hur V kommer att ställa sig till regeringens lagförslag under sin nya Führerin behöver vi inte ha några illusioner om. Det blir ett hundraprocentigt stöd.

    Före ett val återstår därför bara opinionsbildning som värn för vår yttrandefrihet. På den politiska kartan kommer nog MED och AfS att deltaga men i övrigt blir det nog upp till alla våra fina alternativmedier, som Swebbtv, bloggar, poddar, kanaler, hemsidor, nättidningar, lokalradio, papperstidskrifter och andra aktörer.

  3. Utmärkt analys som vanligt.

    Vad kostar boken och var får man tag på den. Skulle kunna vara något för gruppen “Yttrandefrihetsombudsmannens Vänner” i messenger. Gå själv med som följare eller engagerad!

  4. Det började med Personuppgiftslagen som vår riksdag röstade igenom 24 okt. 1998. Den förbjöd i praktiken alla namnlistor och allt namngivande av t ex en politiker utan dennes medgivande. Undantagna var författare, konstnärer och journalister samt givetvis politiker. Lagen mötte hård kritik och jag läste upp en text i protest i P1. Lagen tillämpades dock inte så strikt som den var skriven, så tillämpningen bröt mot rättssäkerhetskravet på förutsägbarhet. Nästa attack var EU:s arresteringsorder som undanröjde kravet på dubbel straffbarhet och listade 32 brott – bl a rasism och förintelseförnekelse. En svensk kunde alltså utlämnas till annat EU-land där förintelseförnekelse är straffbart. Trots att det är lagligt i Sverige. Sen följde i maj 2007 EU:s ministerråds generalklausul om främlingsfientlighet och rasism. Frågan är om inte även FRA-lagen 2009 kan ses som ett steg mot en polisstat, vilket hävdades på DN:s debattsida, då man avlyssnar brett och vitt utan brottsmisstanke (jfr kameraövervakning). Så varje ny attack mot medborgerliga rättigheter är en små stegens tyranni. Vilka är beredda att hejda marschen mot diktatur? SD? 7-klövern är det uppenbarligen inte.

    1. Ann valde att hoppa av projektet i somras redan så jag fick skriva hennes delar också. Däremot tog hon hälften av pengarna så ni som betalat har ju rätt att få en bok av henne för det men vi har ingen kontakt så tyvärr får du lösa det med henne.

      1. Förlåt men: Har inte Ann hoppat på och hoppat av lite väl många projekt???
        Först stödde hon Fi, Expo etc, sen började hon bli höger och hoppade på M och började skriva på N.Idag
        Nu har hon hoppat av detta också??

        Enligt en tråd på en flash sida så har hon bytt åsikt flera gånger än hon byter underkläder

      2. Hörde Ann på radion här om dagen. Att känna sig kränkt av att de som läser det man skrivit, har skrivit “rasistiska” kommentarer, togs upp som en nyhet. Men alla som blir hotade till livet direkt och personligt av vänstern, ger inga samtal i radion.

  5. “demokrati” är blott, bara och endast vänsterns ordsmink. Ordet demokrati är konnotationspositivt, derför försöker vänstern förknippa sig med det, godhetsposera med det. Både Östtyskland kallade sig demokratiskt och Nordkorea gör det nu. Vänstern är totalitär och vill kontrollera allt; den är aldrig demokratisk. Bonniers och Schibsted balansera båda på randen till afgrundsvänstern, deras två västantiska blaskor Dagens Nyheter och Aftonbladet bekräfta detta; och båda blifva värre med tiden dragande sig allt längre bort från verkligheten och allt längre in i extremvänsterns fantasiverld med “värdegrund” och “tror på”, allt medan fantasiverlden allt mindre rimmar med verkligheten och menniskornas hån mot dem och deras vanföreställningar, lögner och västhat tilltager.

    Vänstern är ond.

  6. intressant läsning. har du några länkar eller dokument vad gäller detta:

    Schibsted och Bonnier har i många år drivit en aktiv lobby-kampanj för olika inskränkningar på nätet, de har bland annat betalat tiotals miljoner i lobbyism för att få copyrightdirektivet på plats. Det lyckades de med. En av de mest flitiga har varit Karin Pettersson.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap