En förnekad verklighet

Igår skrev Ivar Arpi en otroligt viktig text på SvD. Om livet i offentligheten. Den beskriver livet för en offentlig debattör till höger och skulle kunna vara en text skriven av någon annan med det livet. Så på pricken är den. 

En tillvaro så fylld med hot och verbala spyor att man till slut betraktar det absurda normalt. Säkerhetsåtgärder som byggts in i livet så länge att man inte längre reagerar. 

Tagga aldrig dig själv i sociala medier. Skriv inte var du äter middag. 

Inga bilder på barnen  i några sociala medier så att utomstående inte får veta hur de ser ut. 

Kan vi posta bilder på semestern på Instagram så att folk vet att vi inte är hemma?

Jag vill först tacka Ivar för den viktiga och otroligt väl skrivna texten. Och publicera mitt bidrag på samma tema. Jag bestämde mig igår.

Idag när jag öppnade Facebook stirrade den här kommentaren på mig.

Enligt Merinfo.se är mannen i fråga 47 år och bor i en hyresrätt på 38 kvadratmeter på Södermalm i Stockholm. Och han tycker att skriva så här till en person han aldrig träffat och aldrig haft interaktion med är rimligt. En vuxen man. Medelålders. Med en son. Vi har tydligen gemensamma vänner på Facebook. Kommentaren hamnade aldrig offentligt då jag har förhandsgranskning. 

Men jag är van. Tyvärr. Van att både män och kvinnor förolämpar min vikt och mitt utseende. Av människor som vänsterpartisten och fd HRF-ordföranden för Stockholm Jenny Bengtsson, skribent på ETC bland annat. Ingen sa ifrån. Hon fick skriva så här för att det var mig hon skrev om. 

Kvinnokampen. 

Anonyma hat får jag också min beskärda del av, inte sällan om mitt utseende. Äldsta i boken, att jämföra en kvinna med en gris. Eller Miss Piggy. Personangrepp på mitt utseende fick jag första gången jag satte mitt ansikte i offentligheten under min första kolumn i Aftonbladet. Du ser ut som en gris stod det. 

Men värst hittills i min karriär var det här. Det som Ivar skrev utlöste vågen av hat mot honom. Det var 2015. 

Rebecca Uvell är ansvarig för morden på de här två. 

Det är mig Ivar skriver om i texten. 

Får jag dela?

Frågan ställs av en ledarskribent på Dalademokraten, en av vänsterns omhuldade. Edda Magna är forskare och gift med Mattias Gardell. Även om hon en namnkunnig, ingen anonym.

Får jag dela statusen där du kallar Ivar Arpi och Rebecca Uvell för barnmördare?

För hoten och hatet som flödar kommer inte bara från anonyma. Allt oftare kommer de från av samhället uppburna. De skäms inte ens. De får medhåll av andra namnkunniga i offentligheten. Och hatet och hotet rättfärdigas, för att vi är höger. Vi har oss själva att skylla. Inget bättre exempel finns av fd generalsekreterare för Advokatsamnfundet Anne Ramberg, vän med kungen, som ägnat åratal av twittrande åt just detta. 

Som reaktion på Ivars text skriver hon på fullt allvar det här på sin blogg, efter sedvanligt förpliktigad ”hat är hemskt”. Men…..

En advokat tycker att tysta journalister och opinionsbildare ändå är rimligt. Det är ”kritik” som framförs mot Arpi, inte hat eller hot. För han är populist och populister får man kränka. Jag länkar inte till hennes blogg utan ni får söka upp den själv. 

Hanif Bali är en brunråtta. 

Det är ingen normalisering som pågår. Det är en avhumanisering. 

Tysta borgarfittan. 

En journalist hörde av sig och berättade att AFA efter mina granskningar av dem planerade något. Några veckor senare stod en vuxen okänd man utanför min dörr. Han var ca 1.80 cm hög med ljusbrunt lite självlockigt hår. Han böjde ner huvudet framför titthålet så mer såg jag inte. Efter att ha tre gånger ringt på klockan och sedan sprungit och gömt sig för att överraska mig när jag eventuellt öppnade hällde han brun vätska i mitt brevinkast. 

Statlig media SVT Nyheter förlöjligade attacken genom rubriken ”Coca cola-attack mot opinionsbildare”. För så ser relativiseringen ut. 

Har du brandskyddslåda för brevinkastet? Byt kod på portarna. Skaffa ett elektroniskt tittöga som du kan ta kort med. Köp en metallspärr. Öppna aldrig dörren för oanmälda besök. Gå inte hemifrån utan försvarsspray. 

Jag gjorde som polisen sa. Instruktion till barnvakten att barnen aldrig ska öppna dörren. Och att hon heller inte ska öppna dörren om det ringer på när vi inte är hemma. Jag har inte suttit på mitt hemmakontor sedan dess för det ligger längst in i lägenheten mot gården, det känns som om jag inte har koll där. Jag hör inte om något händer vid dörren. Sedan dess sitter jag i soffan och jobbar. 

Förundersökning nerlagd. Men det är bra att du anmälde. Fortsätt göra det.

Jag får skylla mig själv. 

Han fick sedan jobb som pressekreterare åt Annika Strandhäll, nu är han det åt statsrådet Jennie Nilsson.

Varje gång Weidmo Uvell skriver en text är det som att se en psykvårdsreform med tvångsutskrivningar i viral tappning.

En annan journalist håller med. Han har skrivit en roman om folk som näthatar för att betala hyran. Kallar sig själv satiriker. Allt är ett skämt. 

Nu är Klenell kulturredaktör för tidningen Arbetet. Tidningen som ägs av LO och hette LO-tidningen förut. Nyss skrev han det här. 

Alla som klagar på hat är elevrådstöntar. Jag har aldrig suttit i elevrådet. Det är bara högern som har svansar. Vi till höger förtjänar att ha dubbla lås på våra ytterdörrar och en klump i magen när vi lämnar hemmet. När vi loggar in. Johannes Klenell tycker bara att det är roligt. Han är också satiriker. Det var han som publicerade bilder på Ivar Arpi som nazist. Haha. 

Jan Helin, programdirektör på den statligt finansierade television jag tvingas bidra till de 5 miljarder per år i skatt de äter upp. 

Spelar upprörd.

Elin Grelsson, nominerad till Augustpriset. Kulturperson på Expressen. 

All styrka. 

I stöd till folk som gillar statusen att jag mördar barn. Jag och Ivar Arpi. Salka Sandén är AFA. 

Men det handlar ju inte om honom själv i texten, om Johannes Klenell, om hans ansvar, om vänstern. De är i sin fulla rätt, det är inte hat. Det är kritik. Lite skämt måste man tåla. Sympatin är gränslös, för folk han gillar, för de vars åsikter fått godkändstämpel, för de han tycker är fina. Här finns bottenlös respekt, empati och tårar. Resten ska tystas, resten förtjänar allt de får. 

Kan vi ha olika koder till portarna in?

Mailet skickades till föreningens ordförande. För mannen som hällde något decimeter från mina sexåringars skor i hallen hade stått och väntat mitt på dagen en tisdag i november på att komma in i en låst port. Väntat tålmodigt på att en granne kom in eller ut. Sedan väntat igen på nästa port. Och gått upp och ner i trapphus för att se exakt var jag bodde för vi har inte namnen utsatta vare sig utanför huset eller på vilken våning folk bor i porten. 

Ondskans representation i svensk politisk offentlighet.

Skamlös och ogenerad. 

En uppburen kulturjournalist och han är inte ironisk. 

Bloggande rövhål.

Stefan Löfvens nya talskrivare. Innan välavlönad tyckare på Socialdemokraternas och LO:s ledarsida Aftonbladet. Han fick massa likes efter det, fler än som syns på den skärmdump jag kort efter tog. 

Jag är en dålig mamma. Väldigt sjuk kvinna. Min hund borde adopteras bort. Rädda hunden. Mannen som skrev det om vår nya hundvalp är centerpartist och sitter i distriktsstyrelsen i Stockholm. 

Jag har också börjat träna ordentligt. Som Ivar. Om något händer vill jag kunna försvara mig. Springa därifrån. Försvara mina barn. En bonus är att vikthånarna inte kommer ha något vapen där längre. Den äldsta härskartekniken i boken. Håna kvinnor för hur de ser ut. 

Vi kan inte ha bilen på gatan, vi måste ha garage. Annars kommer någon att förstöra den. 

Hanif Balis bil – förstörd. Flera gånger. Till och med ett sabotage att lossa på muttrar på däcken för att de skulle lossna vid hög fart. Katerina Janouchs bil punkterad på alla däck. De vet var vi bor. De tar reda på reg-numret och smyger runt på natten för att leta var den är parkerad. 

Skillnaden mellan hatet från anonyma och hatet från namnkunniga är bara en – de uppburna skadar mer. Och de får inga konsekvenser, tvärtom får de hyllningar när de gillar statusar som att jag mördar barn. De blir befordrade i sina liv. 

En del av jobbet har blivit en del av livet. Att leva med försiktighet ett sätt att andas. 

……………………..

Vill du stödja mig? Bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244

Sajten är öppen och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!