Vem sviker vem?


Det är mycket snack om svek och förmenta liberaler går det eviga Socialdemokratiska maktinnehavets ärenden när de pratar om att Moderater svikit folk när vi nu äntligen pratar med SD. 

Vem sviker vem?

85 % av moderaternas väljare tycker att M ska prata med SD i frågor vi tycker lika. Partiet fick 1 284 698 röster i senaste valet.

Att inte prata med SD sviker 1 091 000 personer. 

Hédi Fried, som uppfattat att Moderaternas partiledare gett henne ett personligt löfte, är en person vars röst i valet är en. 

En röst. Mot en miljon. 

En 95-åring påstår att Ulf Kristersson lovat henne saker och hela media-vänstern blir Stefan Löfvens nyttiga idioter. Eller medvetna idioter. 

Hon representerar sig själv, ingen har utsett Hédi Fried som någon slags representant för samtliga överlevare av Förintelsen i Sverige eller världen.

Ändå har Peter Wolodarski gjort sitt bästa för att lyfta fram 95-åringen till något slags orakel alla andra måste förhålla sig till. 

Det är möjligt att Jens Liljestrand, Jonas Gardell och Peter Wolodarski tycker att just Hédi Frieds röst i valet ska räknas som mer än en röst, att just vad hon säger ska diktera demokratin, men vi andra tycker att hennes röst inte är viktigare än någon annans röst. Den är inte oviktig, men inte heller viktigare. 

En man, en röst. Det är så demokratin fungerar. Man som i människa innan hela landets genusvetare sätter Oatly i fel strupe. 

Leo Kramár är också överlevare. Eftersom Fried inte representerar någon annan än sig själv och har liknande erfarenheter. Men eftersom folk som överlevde Förintelsen inte är en homogen grupp människor visar det sig att han tycker något helt annat. 

Han publicerade sina åsikten på Facebook den 8 december och fick stor spridning. För er som missat det publicerar jag hela hans inlägg nedan. 

…………………………………

Peter Wolodarski kritiserar Kristersson för hans kontakter med Åkesson och åberopar flitigt Hédi Fried. Så jag mejlar till honom (han kommer knappast att läsa det, men i alla fall):

“Bäste Peter,

jag är lika gammal som Hédi Fried, som jag betraktar som vän och som jag respekterar som en klok kvinna och erfaren psykolog. Jag har liknande bakgrund, men hade större tur än hon och undslapp det värsta. Jag har ändå som tonåring upplevt 1930-talet, 1938 flykt undan tyskarna, sedan sex år av ockupation med falsk identitet, förhör på Gestapo. Min far och ett antal släktingar dödades i Auschwitz.

Jag delar inte Hédis analys av situationen i Sverige och hennes farhågor. Jag har svårt att känna fruktan för en handfull skränande nynassar, ännu mindre för Åkesson och hans parti.
Vi lever inte på 1930-talet och historien upprepar sig inte.

Jag bor granne med Malmö, en stad med uppskattningsvis 50 000 muslimer, de flesta med rötter i Mellanöstern. Varken Hédi eller du kan vara okunniga om i vilken situation judarna i Malmö befinner sig, varför synagogan måste bevakas, varför församlingslokalen ser ut som en fästning, varför judarna inte vågar gå ute med kippa, varför man spottar på rabbinen på gatan, varför judiska lärare blir trakasserade i skolan. Varför Malmöjudar emigrerar.

Alltsedan jag fick huvudet blodigt av kommunistisk polis i februari 1948 har jag inte blivit utsatt för värre våld än för några år sedan I Malmö, då vi vid en demonstration för fred i Mellanöstern blev överösta med stenar och flaskor från en tusenhövdad vrålande mobb med palestinska flaggor. När kabeln till högtalaren hade kapats – det var en folkpartistisk riksdagskvinna som talade då – fick vi under polisskydd genom bakgator utrymma Stortorget.
Att den socialdemokratiska majoriteten i Malmö inte har gjort ett dyft åt antisemitismen i staden är naturligt. Mellan 80-90% av väljarna i invandrartäta områden röstar på S och V.

Så ser judarnas situation i Sverige i dag ut.

Mvh

Leo Kramár
fil. kand. i ekonomi och statskunskap, behörig ämneslärare,
författare till “Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler”,
översättare”

…………………………………………………

Det är pinsamt hur en av landets mest centrala och relevanta tidningar på kort tid under Peter Wolodarski changserat till denna blaska framför allt ledarsidan drivit på, där de varje dag publicerar någon referens till nassespöken i buskarna och 30-talet. 

Ett episkt och genant relativiserande av mänsklighetens största brott.

Jag förstår inte längre hur de som arbetar där kan se sig själva i spegeln faktiskt. De har frivilligt gett bort sin position som en av de ledande sidorna till att bli en slags Sveavägen 68 light, vars jobb är att försvara och bevaka evigt socialdemokratiskt maktinnehav. Numera ägnar de sig mycket lite tid åt att analysera politik. Hur ska de få plats när tecknen reserveras till stöveltrampet?

Hedi Fried är en söt 95-årig tant vars berättelser som överlevare gett mängder med människor inte minst skolbarn viktig kunskap. Må vi aldrig glömma. Jag har stor respekt för alla överlevares gedigna arbete att föra kunskapen vidare. Föreningen Förintelsens överlevare i Sverige bedriver mycket viktig verksamhet som jag helhjärtat stödjer. 

Som barn i mellanstadiet eller högstadiet fick jag själv lyssna på Ferenc Göndör, som gjorde stort intryck eftersom jag som 44-åring fortfarande minns det. 

Men där stannar Hedi Frieds betydelse. Var hon tycker något parti ska göra eller vad hon uppfattar någon lovat henne är inte relevant faktiskt. 

……………………..

Vill du stödja mig? Bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244

Sajten är öppen och gratis, väljer man att donera ska detta betraktas som en gåva utan krav på motprestation.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap