Miljö-AFA, del 1


För att förstå den explosiva utvecklingen av klimatgrupper, sabotagen och den socialistiska retoriken måste man backa bandet och se historien bakom.

Autonoma vänstern i Sverige har alltid vara nära sammankopplad med olika miljögrupper, där den tydligaste kopplingen är djurrättsrörelsen och de militanta grenarna där. Men AFA kommer ur militant miljörörelse. 

1992 startades nätverket Socialekologisk aktion (SEA) på den kommunala grundskolan Södra Ängby i Blackeberg, en medelklassförort bredvid välmående Bromma.

Nätverket var en ungdomsrörelse av militanta miljöengagerade som var aktiva hela 1990-talet. 

Förgrundsfigurer för fronten var Linus Brohult och Mathias Wåg. Syftet med nätverket var att med militanta metoder, som att sabotera vägbyggen och maskiner förstöra vägprojekt som Dennispaketet och Södra länken. 

Brohult var 1992-1994 förtroendevald i Grön Ungdom. 1999 dömdes han till ett års fängelse för att ha uppviglat folk genom tidningen Ekologisten att förstöra maskiner och sabotera ett stort infrastrukturprojekt.  Straffet sänktes i hovrätten till samhällstjänst. 


Wåg började sin aktivistiska bana tidigt, redan som 10-åring gick han med i Fältbiologer. Hans första aktivitet var i Hansta-skogen tillsammans med Naturskyddsföreningen. 

2004 intervjuades han i Dagens Nyheter:

SEA var modern till all autonom vänsteraktivism i Sverige skulle man kunna säga, för det var där relationerna byggdes och kunskapen inte minst.

De började med vanliga demonstrationer men gick snabbt över till roligare saker, som att förstöra maskiner, bryta sig in på byggen och hindra biltrafiken. Som de så kallade “kulturkrockar” Wåg arrangerade i centrala Stockholm under SEA-flagg 1991.

De lärde sig snabbt att använda internet och tidningen Ekologisten för att mobilisera grupper snabbt, sprida kunskap om sabotage och organisering och SEA blev ett nav för att utbilda vänsteraktivister, som fortfarande är aktiva. 

Under 1990-talet fanns det sådana tidningar lite överallt. 

Green Anarchy i England till exempel, eller Radikal i Tyskland. De kallas i artikeln nedan från 2001 för “systemkritiska” tidningar. Känner ni igen retoriken? 

En annan av deras plattformar var Yelah, som startade 1994 på webben men som då och då kom ut på papper. 

Den började som ett digitalt arkiv och socialistisk tidning men blev sedan mer och mer ett slags nätverkstidning för autonoma och andra lösa socialister. 

1999 bildas det internationella medienätverket, som ironiskt nog kallar sig alternativa medier, Independent Media Center (IMC) även kallat Indymedia. Syftet var att bedriva gräsrotsjournalistik runt protesterna mot WTO-mötet i Seattle det året. I samband med Göteborgskravallerna 2001 fick Yelah sitt stora break och nådde 100 000 besökare. 

De förklarar det med att “de var de enda som rapporterade om att det fanns fog för kravallerna”. 

Wåg var en av de mest aktiva i nätverket och det framgångsrika konceptet nätverk, och inte förening som vänstern alltid använt tidigare, kopierade Wåg sedan när han, Magnus Hörnqvist, Anders Carlqvist och några andra 1993 drog igång Antifascistisk Aktion (AntiFa eller AFA). Martin Fredriksson var också tidigt med i nätverket. 

En annan person som tidigt var med var Salka Sandén som skildrat nätverket och våldet i boken Deltagänget från 2007.

Tidningen Brand är AntiFa:s tidning. De “gröna anarkisterna” både i Sverige och Europa transformerades till AntiFa, Reclaim the Streets och andra autonoma vänstergrupper som härjade under 2000-talet, då under svarta fanor och med udden riktad inte bara mot nazister utan också mot polisen och kapitalismen. 

Genom AFA fick vänsteraktivisterna fokusera på det de gillade allra mest: våld och sabotage, mot allt de ogillade, inte bara vägbyggen. 

2001 sammanställde Aftonbladet ett axplock av deras härjningar under 1990-talet.

  • 1994: brände ner valstugor för JA till Europa inför EU-folkomröstningen
  • 1994: ockupationen av DN
  • 1996: kravaller i Trollhättan i samband med en nazistdemonstration. Stenar och flaskor kastades i timmar.
  • 1998: polisen attackeras med stenar och flaskor 1 maj

Linus Brohult kom på att det bästa sättet att vara aktivist är att jobba inifrån media för han är idag redaktör på SVT Vetenskap (nej, jag skojar inte.) Han har varit statligt anställd journalist sedan 2011.

Mats Runvall från Yelah jobbar med kommunikations på Länstyrelsen i Skåne och har inte med Yelah på sitt CV märkligt nog. 

Pelle Sten var också en av de som startade och drev vänstertidningen Yelah, han jobbar nu på Dagens Industri.

Den autonoma vänstern började alltså organisera sig genom Socialekologisk Aktion som snabbt blev ett nav, en hub, för all möjlig form av vänsteraktivism.

Först kom miljöaktivismen, sedan kom AFA, Reclaim the Streets och Revolutionära Fronten. Inte tvärtom. 

Tidningar som Brand, Ekologisten och sedan Yelah, startades och användes för att bygga upp engagemang, sprida kunskap och organisera aktioner, som sabotage och rena kravaller. 

De ockuperade Dagens Nyheters redaktion den 11 november 1994 och krävde att de skulle publicera en text de skrivit. Eller snarare, de tog sig in till entrén, vecklade ut en banderoll med texten “Ockupation” och gav journalisterna texten. De hade kassar med gatstenar och påkar med sig. 

Talesperson var Mathias Wåg, som greps och dömdes för olaga intrång. 

Dagens klimatrörelse drivs av samma typ av personer, kopplingen mellan miljörörelsen och autonom våldsvänster är som jag bevisat, historiskt nära, och Extinction Rebellion och andra grupper är bara nya namn på samma sorts rörelse. 

De älskar våld, skadegörelse och annat de refererar till som “civilt motstånd”, dagens sabotage mot biltrafik höll de på med innan AFA ens bildades.

Idag gör XR och de organisationer som poppat upp som svampar under senaste året exakt samma sak och syftet är detsamma – det har inget med miljö att göra. Utom med makt och kritik mot marknadsekonomi. 

Jag borrar vidare i just XR och hur de organiserar sig i nästa inlägg. 

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244

0 kommentarer till Miljö-AFA, del 1

  1. Utmärkt gräv, detta har jag länge haft på känn och noterat tidigare ligister nu är etablerade inom media och myndigheter och driver fortfarande med alla metoder sin agenda för totalitär socialism, miljön är bara ursäkten.

  2. Utmärkt att du rapporterar om olika slags miljöfascism som poppar upp lite varstans numera. Som motvikt tycker jag att du skall uppmärksamma att Lennart Bengtssons bok “Vad händer med klimatet?” blivit nominerad till “Stora fackbokspriset”. Han är ju Sveriges mest meriterade klimatforskare och hans bok innehåller inget spår av hysteri eller panik utan rena fakta och en hel del optimism. Miljöaktivister kallar förstås honom “klimatförnekare”.

  3. Psykologer men även lekmanna-iakttagelser bekräftar att det inte sällan handlar om likhetstecken mellan s.k aktivister och människor med maktanspråk där själva makten är viktigare än vad makten används till. En personlighetstyp som karaktäriseras av t.ex psykopati i extremfallen men som också handlar om människor som drivs av sin känslighet (utsatta personlighetstyper) och därför har inneboende behov av t.ex hämnd och förakt för andra. Den ryska revolutionen 1917 visade med emfas upp den inneboende onskan som vissa maktdrivna karaktärer kan ge uttryck för om de får tillräckligt bra backup. Människor som också plötsligt hamnat i maktpositioner på kort tid. Hitlers Tyskland bra exempel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap