Källkritik och “källkritik”


Jack Werner har försökt göra sig ett namn som en rättskaffens journalist som framför allt vill få fram “sanningen”, med hjälp av källkritik och pratar ofta om “fejk news”. Han jobbade bland annat med Metros “Viralgranskaren” när den var ny, ni bloggläsare som läst bloggen ett tag vet att jag våren 2016 hade en rolig trollning av dem. 

Så han fick vara medförfattare till den fjärde upplagan av boken “Källkritik” som kom ut 2019. 


“Den källkritiska metoden är ett effektivt instrument för att värdera och bedöma olika källors tillförlitlighet.”


Är det då inte lustigt att de apatiska barnen dyker upp som ett exempel?

Och inte exempel på bra källkritik utan bevis på hur fel alla hade som påstod att barnen manipulerades och tvingades spela apatiska. 

På sidan 95 står det: 

“År 2004 fördes en debatt i svenska medier om det så kallade uppgivenhetssyndromet. Det handlare om flera hundra flyktingbarn som hade sjunkit ner i ett apatiskt tillstånd. Många av dem blev sängliggande och slutade att äta och kommunicera. Det fanns tecken som tydde på att barnen simulerade för att deras familjer skulle få permanent uppehållstillstånd. Det verkade misstänkt att syndromet av okänt i andra länder än Sverige och det inte var känt tidigare. 

År 2012 kom frågan i ett nytt ljus. I en artikel i den populärvetenskapliga tidskriften Forskning & Framsteg säger Jonas Bergquist, professor i analytisk kemi vid Uppsala Universitet:

– Den misstanken kan vi avskriva. Visserligen är vår studie liten men den visar ändå på mätbara förändringar som man rimligtvis inte kan simulera.

Bergquist ingick i en forskargrupp som hade analyserat blodproven från elva apatiska flyktingbarn. Analyserna visade förändrade halter av kortisol och flera andra hormoner som är kopplade till långvarig stress. Halterna rörde sig mot normala nivåer i takt med att barnen blev friska. Enligt artikeln finns fall av liknande uppgivenhet i andra länder, även om Sverige är överrepresenterat. Undersökningen säger ingenting om vare sig varför utbredningen ser ut som den gör eller vilken den bakomliggande orsaken är men Johan Bergquist konstaterar:

– Det vi kan säga är att tillståndet har en tydligt koppling till kända neurobiologiska markörer. “


Så forskaren, som undersökt 11 av 424 barn för övrigt, utesluter helt att de ökade stressnivåerna KAN ha att göra med att om du tvingas spela apatisk i månader, genomgå jobbiga medicinska procedurer som att sätta i en sond etc och att hela din familjs överlevnad hänger på hur väl du spelar den rollen (för det har dina föräldrar sagt)? 

Det är inte en komponent som skulle kunna orsaka enormt stresspåslag?

Och vad är det här med att hormonnivåerna “gick ner när de blev friska”? Ja? Skulle det vara en slags revolutionerande slutsats menar forskaren?

Om man inte längre tvingas spela sjuk, när man är frisk, slutar man givetvis att känna sig stressad. 

Det är ju det här med forskning, att bara för att det är en studie bevisar det inte alls det ens forskaren påstår att det bevisar.

Det finns otaliga exempel på det. ÄVEN när det gäller forskning måste man vara källkritisk, men det har Jack Werner och hans kompanjon Torsten Thurén helt glömt bort. 

Just media, där Werner jobbar, är särskilt kassa på att läsa forskning. Annars skulle vi inte matas med rubriker som “Var du bor avgör när du dör“. 

Nej, det gör faktiskt inte det.

Ditt postnummer kan ge dig en lottovinst om du är med i den fruktansvärda Postkodlotteri-sekten men annars påverkar din adress inte alls din livslängd automatiskt. 

Kontrollfrågan man ska ställa sig: kommer du leva 18 år längre bara om du flyttar från Järva till Djursholm? 

Om svaret är nej är artikeln faktiskt trams. Vilket den är. 

Men media orkar inte läsa in sig på vad forskningen verkligen säger och vilka faktorer som påverkar och inte påverkar. Korrelation och kausalitet. 

Bara för att två faktorer korrelerar (bostadsort och livslängd) betyder det alltså inte att det finns ett kausalt samband (orsakssamband). 

Ta detta med lycka och pengar. En studie visar att rika personer är lyckliga. Det finns en korrelation mellan lycka och rikedom.

Men kan lika gärna betyda att lyckliga personer blir rika eller så finns det en tredje variabel som både orsakar lycka och rikedom. 

Problemet med exemplet Werner och Thurén tar upp i sin bok, förutom att det är underhållande att bokens livslängd dog redan samma år den kom ut och det på grund av just brist på källkritik, är att 2012 fick Bergquists studie ny luft i apatiska-debatten. 

Då krävde förnumstiga journalister här och där att regeringen skulle be de apatiska barnen om ursäkt för att S och M inte trodde på dem. 

Gefle Dagblad till exempel, där den okände skribenten hävdar att hen flera gånger skrivit om samma sak, som den 5 maj 2012 publicerade  en artikel/ledartext med rubriken “De förtjänar upprättelse”.

Den godaste tidningen av dem alla, med en allt igenom oinskränkt moral, skrev givetvis också. 

Den 29 april 2012 publicerade Dagens Nyheter tvärsäkert:

När vi ändå är inne på forskning så ges inte sällan bland annat läkare någon slags allrådande vetenskapsstatus i debatter om flyktingar. Minns ni debatten om ensamkommande, när läkaren Henry Ascher fick vara vetenskapen i massa olika rum?

Han var såklart inblandad i apati-skandalen, som med sin läkarrock och titlar fick utgöra en slags vetenskaplig profession. Bilden är från Läkartidningen. 


Ascher: det råder konsensus om att manipulation och förgiftning som förklaringen till anhopningen av barn med uppgivenhetssyndrom kan avfärdas.


Att Ascher är kommunist och aktivist var liksom inte relevant vare sig då eller i debatten om ensamkommande.

Men OM det vore så Ascher säger, vilket inte stämmer givetvis, så borde den enda rimliga slutsatsen vara att då kan ingen bedömas vara barn som inte har pass eller födelseattest med sig. 


Ingen läkare, eller forskare, kan utgöra någon slags enda punkt av expertis bara för att de har fina titlar och vita rockar.

Okej?

Det finns dåliga läkare, det finns bra läkare, det finns läkare som är objektiva och så finns det läkare som Henry Ascher, som alltid främst är kommunist och aktivist. 

Jag hoppas att han aldrig någonsin blir inbjuden att prata i en debatt igen som läkare, ska han bjudas in ska han stå som den aktivist han är och argumentera öppet för sina politiska ståndpunkter istället för att stoppa dem innanför sin fina läkarrock. 

Och jag hoppas att även källkritikens expert Jack Werner och alla hans kollegor börjar betrakta forskning som ett område som alla andra, där man också måste vara källkritisk. Som att alltid ställa frågan: korrelation och kausalitet eller bara korrelation?

Och titta på själva studien, istället för att bara läsa pressmeddelandet forskaren knåpat ihop i hopp om att få lite press på en liten studie med elva undersökta personer.

Förlåt, 11 personers blodprov.

Själva personerna undersökte såklart aldrig Jonas Bergquist, den enda del av dem han träffade var två blodprov per person. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

0 kommentarer till Källkritik och “källkritik”

  1. “Och titta på själva studien, istället för att bara läsa pressmeddelandet forskaren knåpat ihop i hopp om att få lite press på en liten studie med elva undersökta personer.”

    Att detta inte görs illustreras med all önskvärd tydlighet av att IPCC:s kortfattade sammanställningar för beslutsfattare rimmar väldigt illa med det som står att läsa de underliggande forskningsrapporterna. Lik förbannat kommer IPCC undan med att förvränga verkligheten gång på gång just på grund av journalisters oförmåga eller ovilja att sätta sig in i större material.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap