Det apatiska barn-haveriets politiska konsekvens


Alla vi som följde apatiska-barn-debatten när den rullade 2005, som läste vad vårdpersonal och andra sa, och statistiken konstaterade att Sverige som ENDA land hade det här problemet, förstod att det var ren manipulation. En medieröta och en skandal. 

En grym teknik för cyniska och desperata föräldrar att få den gyllene biljetten – permanent uppehållstillstånd. Och därmed ett nytt liv. 

Därför är det så glädjande att Gellert Tamas, SVT:s och flyktingaktivisternas bluff äntligen synats. För de utnyttjade barnens skull framför allt. Men också för att det är rätt. 

All cred till Ola Sandstig, personen som grävt och skrivit, och även Magasinet Filter som publicerade avslöjandet. De har verkligen visat sitt värde i den svenska mediebranschen, att mod och gå sin egen väg är grejen.

Här är några exempel på vårdpersonal som larmade redan 2005 om att det var mycket som inte stämde. 

I en artikel i SvD 12 dec 2005:


“Vårdpersonal vittnar nu för första gången om mammor och pappar som smygmatar sina barn men också om hur föräldrarna aktivt motarbetar vården.”


Föräldrar slog alltså läkare med knytnävarna på sjukhus, när de vårdade dessa friska men utnyttjade barn. 

Kraven var att få intyg för att bifoga ansökan för uppehållstillstånd. 


Det gick så långt att vårdpersonal sa upp sig för att de inte orkade utsätta friska barn för vårdinsatser, och inte orkade hängas ut som rasist för att de ville göra sitt jobb gentemot de utnyttjade barnen. 

Läs igen.

De sa hellre upp sig än att hängas ut som rasist för att de ville göra sitt jobb. Förstår ni hur sjukt samhället och debatten är när sjuksköterskor resonerar så?


Vissa verkar tagna på sängen av de nya uppgifterna från de idag vuxna barnen som tvingades till detta men fakta fanns redan 2005. Det var bara det att konsensus-Sverige, där endast en åsikt i taget är tillåten, skapade just en situation att alla som inte höll med om gällande narrativ stämplades som rasister. 

Den här faktarutan publicerades i samma artikel. 

Av alla flyktingbarn var det bara barn från Sovjet och Balkan-länderna som “drabbats”, trots att vår största invandringsgrupp då var irakier och sedan somalier. 


Kollar man på Migrationsverkets statistik ser man det tydligt. 

Inga barn från krigsdrabbade Somalia, trots att det hade kommit många tusen somalier, varav en del barn, uppvisade samma symptom som barnen från icke krigsdrabbade Serbien och Bosnien. 

Barnen som kom från forna Sovjet måste till mycket hög andel deltagit i spelet för det var inte många personer totalt som sökte asyl från fd Sovjet den tiden. 

Notera också att med ett barn med sond fick 74 % uppehållstillstånd, mot hälften av den siffran utan. Det fördubblade alltså dina chanser till en mycket god chans att få stanna, från en rätt dålig (34 %). 


En som tidigt skrev om skandalen var krönikören Ulf Nilsson på Expressen, som även passade på att skriva att vi tagit emot för många invandrare. Säga vad man vill om Nilsson men feg har han aldrig varit. Tvärtom. 

Åsiktskorridoren höll på att byggas just då men hade ännu inte blivit så hög som den sedermera blev, fullt utrustad med gränsvakter redo att smutskasta varje individ som ens andades ett ifrågasättande av invandringens storlek och problem. 

Debatten blev ett perfekt avstamp för alla som ville stämpla allt de ogillar som rasism och slänga all fakta som inte stöder deras tes om verkligheten över bord. En av som bidrog mycket till detta var Gellert Tamas. 

Gellert Tamas bok “De apatiska” från 2009 gav honom enorm cred och uppdrag många många år efteråt. En succé för honom minst sagt. 

Så det är ändå ironiskt att allt visar sig inte alls vara inte en slags dokumentär journalistisk bok, som den hela tiden utmålats. En bok som för fram sanningen. 

Utan en ren och skär opinionstext på 600 sidor där Tamas driver sin egen tes och därför ignorerar känd fakta. 


Apatiska-barn-debatten fick enorma politiska konsekvenser som vi ser fortsatt idag. 

Så sent som 2016 användes just Gellert Tamas kassa bok som bevis i en opinionstext när en Dagens Arena-skribent kallade de ensamkommande för “2010-talets apatiska barn”. 

Bakgrunden till hela debaclet var att det 2004 började komma rapportering i media om att flyktingbarn blev apatiska. Den här artikel än från 2 september 2004 i P4 Örebro är en av de första jag hittat. 

Då var det 130 barn. Siffran skulle stiga till 424 på bara ett år. 

Den 8 februari 2005 har de apatiska barnen nått partiernas egenintressen såpass att hela fem av sju partier gemensamt kräver att alla apatiska barn, då uppe i 150 stycken, skulle få stanna. En amnesti helt enkelt. 

Bakom stod Vänsterpartiet, Miljöpartiet men även Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. 

Flyktingaktivismen i KD, C och Fp är ingen ny företeelse. Historiskt har bara M och S stått för en reglerad invandring. 

I mars 2005 KU-anmälde Miljöpartiet migrationsminister Barbro Holmberg och Röda Korset och Rädda Barnen krävde inte amnesti, men de krävde ändå att de skulle få stanna. 

Den 27 april krävde de förment liberala partierna och KD ihop med V och MP att regeringens särskilda utredare Marie Hessle, som utredde de apatiska barnen, skulle bytas ut. 

Skäl?

Hon hade luftat tankar om att barnen kanske inte var sjuka egentligen utan tvingades av sina föräldrar. 


I juni rapporterade till exempel Sundsvall om en tredubbling av antal apatiska barn på bara tre månader. I Sverige var siffran uppe i 400 barn.

Redan i november 2005 kom en rapport från Migrationsverket att föräldrar förgiftat sina barn och de polisanmälde ett tiotal föräldrar till “apatiska barn”. 

Vissa i media gjorde sitt bästa för att driva på apati-debatten och amnestikraven. 

Aftonbladet, såklart, stod längst fram. De brukar ju ha som tradition att älska drev, allra helst mot sådant som visar sig inte vara sant, och sedan vägra erkänna att de haft fel. Det finns så många exempel nu att man blir matt. 

Så givetvis var de drivande i den opinionsbildning som följde.

5 maj, ledare:

7 augusti, ledare:

1 dec, nyheter:

21 dec, nyheter:


Vad blev det då för politiska konsekvenser av den här debatten?

Svenska Kyrkan, som redan 2005 såg som sin roll inte som själsliga ledare att hjälpa utan som en opinionsbildande organisation, skapade det så kallade “påskuppropet” i mars 2005. På grundval av just de apatiska barnen. 

Tågordningen då var: medias rapportering ledde till att fem partier krävde amnesti, NGO:s som Amnesty, Röda Korset och Rädda Barnen hakade på och då såg kyrkan en chans att vara aktivister.

Påskuppropet ledde sedan i sin tur till att de fem partierna, som vädrade opinionssiffror dessutom, igen krävde en generell flyktingamnesti i maj 2005.

De hänvisar rakt upp och ner till just kyrkans upprop samt de apatiska barnen som skäl varför regeringen skulle bevilja samtliga personer som upprätthöll sig i landet en generell amnesti, inklusive alla de som höll sig undan utvisning. 

KD, Fp och C har traditionellt sett inte varit höger så egentligen är det överraskande att man fick ihop en borgerlig regering bara ett år senare oavsett detta haveriet. 

Sossarna och Moderaterna hade hållit emot tidigare. 

Vet ni vad som hände?

Detta är ju Sverige så ni fattar. Sossarna föll till föga, kanske för att 2006 var det val. I budgetförhandlingen med MP i augusti och september gick därför S med på att införa en variant av amnesti där alla som var i landet fick söka asyl igen om de fått avslag. 

I november 2005 klubbades så den tillfälliga lagen man lovat MP, och övriga partier som krävde amnesti. 

Sossarna gjorde sitt bästa för att övertyga om att det inte alls var en amnesti. Lagen gällde från den 15 nov 2005 till den 31 mars 2006. Lite grann som gymnasielagen faktiskt. 

Hur många sökte då asyl när amnestidebatten rasade i Sverige? För även om vi verkar tro att alla utanför EU lever på stampat jordgolv har många internet och folk som vill bygga nya liv i Sverige följer givetvis den politiska debatten. 

Lagen klubbades i slutet av 2005, bara året efter ökade antalet asylansökningar med 40 %.

För även om amnestin gällde de som redan var i landet ökar ju sannolikheten att få stanna i ett land som gör så där – i efterhand stiftar nya lagar för de som fått avslag. Möjligheterna ökar i sådana länder. 


Jag har kollat på den statistiken i ett tidigare inlägg. 

Irak-kriget rasade då, kanske ni tänker. Då är det inte konstigt om antalet ökar. 

Nej, om det inte vore så att Sverige tog emot 46 % av EU:s alla irakier 2006 enligt Eurostat.

Resultatet av den 6 månader långa lagen var att 31 000 sökte uppehållstillstånd (!).

13 000 fick PUT och ytterligare 4 200 fick TUT så totalt 17 000 personer extra asylsökande, som redan fått avslag, fick stanna. 

Debatten om de apatiska flyktingarna fick enorma konsekvenser. 

DN och SVT hjälpte till att efter amenstin fula ut alla kritiker till apatin som lögnare, bland annat i det här “reportaget”.

Ser ni vem journalisten är bakom rubriken?

Gellert Tamas.

Den 19 september 2006 sändes Uppdrag Granskning om de apatiska barnen och SVT drev samma opinion Gellert Tamas drev, och resten av aktivisterna. De lät helt enkelt bli att göra ett journalistiskt jobb, som att kolla journalerna som nu blivit kända, utan gick på “magkänslan” som det verkar. 

Ett pinsamt journalistiskt hafsverk SVT verkligen borde göra bot och bättring för och därför göra ett nytt UG om skandalen de hjälpte till att upprätthålla. 

De helt korrekta fakta som kom fram redan 2005 och som la grunden för kritiken redan då att de apatiska barnen tvingades av sina föräldrar lyckades SVT, DN, Aftonbladet, Gellert Tamas och partierna KD, Fp, V, MP samt C gräva ner i sanden och kalla lögner. 

Det här visar att opinionsbildning kan skapa enorma politiska konsekvenser, det är ett mäktigt vapen. 

För om inte svensk media tagit ställning för att de apatiska barnen var sjuka hade inte Svenska Kyrkan opinionsbildat för en amnesti och då hade inte heller fem av sju partier i riksdagen krävt en amnesti, som sedan sossarna de facto införde.

Och som ledde till att 17 000 personer som inte hade rätt att stanna ändå fick stanna. Tre hela Filipstad. 

För att media och aktivister i en ohelig allians skapade en opinionsbildningskampanj byggd på lögner och grovt utnyttjande av små barn, som tvingades ligga stilla i månader, sondmatas och annat vidrigt för en helt frisk person att genomgå. 

Rydell på Dagens Arena hade helt rätt 2016 att ensamkommande är som 2010-talets apatiska barn, men inte som hon tror.

För det är också en praktskandal som bygger på en av aktivister och media upprätthållen lögn, där har SvD och Negra Efendic varit dagens DN och Gellert Tamas. Vuxna män från Iran, med familjer och liv där, som i åratal utmålats som föräldralösa barn från Afghanistan. 

Män som nu visar sig till utgöras av en hel del knarkare, langare, våldtäktsmän, gruppvåldtäktsmän, festivaltafsare, deltagare i gruppknivslagsmål, barnrånare, klockrånare. En mycket liten andel fixar den gymnasieskola de fick amnesti för. 

När kommer reportagen som spräcker ensamkommande-ballongen?

Eller är tanken att dessa 10 000 vuxna män utan asylskäl ska få stanna här för evigt även om allt bygger på en lögn som blev en stor framgångsrik opinionskampanj av samma aktivister och media som fixade den bedrägliga förra amenstin? 

Exakt hur många gånger ska sådana personer kunna pumpa upp ett drev baserat på skit och lögner och sedan orsaka enorma politiska konsekvenser? Eller kommer vi någon gång att lära oss att syna bluffarna innan det är för sent?

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap