Till alla tillväxthatare


Det finns mycket att bli trött på i samtiden men en sak som retar gallfeber på mig just nu är den nyinspirerade klimatkämpen Lidingö-mamman.

Här får Lidingö symbolisera alla personer i övre medelklass, välutbildade som ägnat första halva av vuxenlivet att satsa på karriären, andra delen att fokusera med på sina två-tre-fyra barn och nu, i medelåldern, plötsligt hittat något slags grönt världsförbättrarpatos långt där inne bland krossade drömmar om styrelserum, ekonomiskt oberoende och internationell karriär. 

Ni vet vem jag menar.

Ni har alla dem i er närhet eller åtminstone på sociala medier. 

De delar just nu saker om klimathotet, ledsna isbjörnar och texter om att tillväxt inte är bra. Något måste göras! Jorden går under! De går heller inte att diskutera med för att varje gång någon vill göra hål på den lilla gröna mysiga bubblan de delar med de andra Lidingö-mammorna, som de förfäras i kapp med, snörps det på munnen och ett “vi får vara överens om att inte vara överens” ploppar ut. 

Människor som jag vet kan det här med ekonomi har plötsligt blivit någon slags Naomi Klein light, som mumlar om att det ekonomiska systemet faktiskt inte fungerar och vi måste GÖRA NÅGOT. Så de meddelar stolt att de slutar flyga. De pratar om köpstopp och konsumtionhets och vore det inte bättre om vi alla byter saker och lagar istället? Återbruk. Vem kan ens ha 17 jackor i garderoben? 

Ja, vem har ens det? Inte så många i världen faktiskt. Faktum är att betydligt fler fryser än som har 17 jackor. 

Men de som köper ännu en vinterkappa, ännu en tröja som liknar den de har, ännu ett par skor de inte behöver eller den där snygga handväskan, de gör någonting för andra människor. 

Den som byter saker med grannen tänker på sig själv. 

För det Lidingö-mamman slutat tänka på eller ens reflekterat över är att tillväxt räddar liv. Mänskligt liv. Tillväxt är inget mytiskt monster eller ande, det är ett annat ord för en ekonomi som växer. Om det idag jobbar 2 personer i ett land och det jobbar 3 personer året efter, som därför kan producera 30 % mer än förra året, är detta tillväxt. Fler jobbar. Ekonomin växer. 

Alternativet är att ekonomin krymper. Det var det som hände 2008 när de globala finanskrisen orsakade stor arbetslöshet i USA och Europa. Då krympte ekonomin, tillväxten avstannade eller försvann tillfälligt. Massa människor förlorade jobb och hem. Blev fattigare. 

Detta är alltså något som klimatstrejkarna tycker är något bra, något de applåderar. Att folk blir fattigare och att fattiga förblir fattiga. För det är vad anti-tillväxt betyder. 

Om världens alla proppmätta Lidingö-mammor, övertygade om att de kan rädda världen från undergång bara genom att sluta konsumera, verkligen slutar köpa saker under ett år och bara byter saker med varandra kommer massa fattiga vuxna och barn svälta ihjäl på andra sidan jorden. 

För det är så en global ekonomi fungerar. 

Människor som jobbar i fabriker i fattiga länder tillverkar det mesta av jordens produkter, då produktionskostnaderna i våra rika länder är för hög för många varor. Det som tillverkas här produceras oftast av komponenter och material som importerats.

Men dessa människor jobbade tidigare som självförsörjande bönder, precis som vi gjorde i Sverige. Med små karga plättar jord försökte de försörja sina familjer och var helt utelämnade till vädrets nycker. Om ni vill ha ett exempel lite närmare hemma rekommenderar jag er boken “Svälten” om 1700-talets nödår i Sverige då massa människor främst i norr svalt ihjäl. 

Att jobba i fabrik är hur man än ser på det ett steg upp från att svälta på sin egen jordplätt. Om vi slutar köpa deras varor kommer fabrikerna få slå igen och de som jobbar där bli av med jobbet. 

Redan fattiga människor blir ännu fattigare, kanske svälter de ihjäl, kanske säljer de sina barn till bordeller för att överleva, eller sin egen kropp. Eller kastar ut barnen på gatan för att de inte har råd att ge dem mat. Det är så verkligheten ser ut för många fattiga i världen. De har inget val. 

Detta är den krassa verkligheten som Lidingö-mamman med världssamvete i sin jakt att få uppskattning för sitt genuina engagemang för barnens framtid (läs sina egna barns) struntar i.

Att vi lever i en globalt sammanflätad värld där sådana val som känns personliga, som att inte köpa, ändå direkt påverkar de mest sårbara människorna i andra länder. 

Det är förstås lättare att fokusera på att det stora multinationella bolaget tjänar mindre pengar och kan “förstöra planeten” mindre om just jag låter bli att köpa kläder, än att små fattiga barn kanske svälter ihjäl. Men en bojkott av varor, oavsett på vilka grunder, drabbar bara företaget på marginalen i kvartalsbokslutet medan det kan få ödesdigra konsekvenser för de små människorna längst bort. 

Jag blir så sabla trött på enögdheten, på det svart-vita, på det självförhärligande i dessa påkallat medvetna val och klimatmedvetenhet. 

När jag var liten sa man att “tänk om alla indier kommer köra bil, hur skulle det se ut? Med miljön? Det går ju inte.”

Det är ett så fullständigt egoistiskt navelskådande synsätt att jag blir matt. Nej du, ingen fattig ska få det lika bra som jag har det för då går jorden under. Exakt så är retoriken bakom anti-tillväxt-tugget nämligen. 

Jo, alla indier förtjänar att ha det lika bra som jag har det och köra en bil. Och det gäller alla andra fattiga också. Världens största problem är inte klimatet utan fattigdomen. Om folk var mindre fattiga skulle fler veta att det är dåligt att slänga PET-flaskor i floden så att de infekterar haven, och färre skulle elda med ved och kol för att laga mat för att de skulle ha billig el istället.

Fler skulle ha tid och möjlighet att tänka på miljön än att som idag ägna varje vaken sekund åt att hålla sig och sin familj vid liv.

Tillväxt har aldrig varit problemet utan lösningen. Vi ska ha mer frihandel, mer tillväxt, mer marknad för att lyfta ännu fler ur fattigdom så att de inte bara får bättre liv utan också kan fatta för miljön bättre beslut. 

Är det inte ironiskt att när det gäller tiggeridebatten säger folk att man inte kan förbjuda fattigdom, medan i miljödebatten säger samma personer att fattiga som är fattiga idag tyvärr måste fortsätta vara det för klimatets skull?

Medan Lindingö-mammorna fortsätter att känna sig som duktiga världsförbättrare för att de köper begagnat, lagar brödrosten och har köpstopp ett år, och vars enda resultat är att hennes vänner och hon själv tycker att hon “gör något” för sina barns framtid, lyfts varje dag fler och fler människor från fattigdom tack vare alla de som inte gör det. 

…….

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

0 kommentarer till Till alla tillväxthatare

  1. Boken “Svälten” handlar om nödåren 1867-69 och är väl värd att läsas för de som vurmar för en återgång till ett enklare liv.

  2. Svälten handlade väl senast om nödåren på 1860-talet, som avslutades med 1867 års svält, vilken innbar 100000 döda i enbart Norrland. Även i resten av landet svälte människor ihjäl.

    Bakgrunden var förra gången Sverige utan förbehåll anslöt sig till “EU”, d v s Européiska FrihandelsUnionen. Sverige slopade alla tullar på stört. Alltså vällde produkter in i landet, särskilt livsmedel. Detta innebar att den fattigaste svenska befolkningen, som ju var jordbrukare, inte fick någon som helst avsättning för någon typ av produkter de behövde sälja. Även annat än livsmedel behövs för fattiga att köpa, för att kunna överleva. Nu kunde de fattigaste svenskarna inte köpa eftersom de inte kunde sälja. Under 1860-talet uttömdes alla deras resurser sakta genom svår-år. Sedan slog Lilla Istidens sista utbrott till, och då var alla reserver bortätna. Myndigheterna förstod inte förrän sent läget hos de fattiga, så när livsmedel för nödhjälp köptes in så var is- resp vägförhållandena sådana att alla leveranser kom för sent för ca 100000 i Norrland och 1000-tals i andra delar av landets glesbygder.

    Felet var helt att utan förbehåll direkt slopa tullar etc, inget annat land gjorde så. Även norska inlandet drabbades hårt av det svenska beslutet. 1867 var startskottet för massutvandringen från Sverige, vilken maximerades efter WW1 fram till WW2. Hade sjöfarten tagit risken hade utvandringen fortsatt än idag.
    Historielösa kommunister har inte lärt sig något inför anslutningen till EU, där risken är överhängande att det slutar med motsvarande som 1867, d v s denna gång med inbördeskrig och 100000-tals döda, sönderslagen infrastruktur mm.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap