Kampanjen mot Hanif Bali


Och numera, även kampanjen mot Jan Ericson och Lars Beckman, är en kampanj mot Moderaterna och Ulf Kristersson. Illa dold dessutom. 

För om det är någon som tror något annat tror ni fel. Bali är bara medlet, inte målet, att komma åt hela Moderaterna och i förlängningen vår partiledare. 

Redan 2011 skrevs den första artikeln i media, en ledarkrönika av Agnes Arpi (ja, hon är syster till Ivar Arpi), som ondgjorde sig över tonläget. Men till skillnad från aktuell kritik som vevas runt hade åtminstone denna den goda smaken att erkänna att Twitter inte är plenisalen. 

Jag har sökt efter kritiken mot Bali, år för år, för att kunna göra en slags tidslinje. 

Nu nerlagda kalkonprojktet Politism som kostade de lägst  betalda kvinnorna i vården i Kommunal typ 10 miljoner kronor totalt, var givetvis första pajkastare i den långa raden pajer som kastats mot Bali under senare åren. 

I april 2016 skrev numera fackpolitrucken och vänsterpartisten Kawa Zolfagary, själv en ökänd hatare online innan han på grund av jobb fick lägga ner twittrandet. Han drev för övrigt hatsajten Vita kränkta män också. 

Här inleddes “Hanif Bali hotar demokratin”-linjen, som visat sig vara en uthållig socialdemokratisk opinionsbildningskampanj. 

Jag skrattar lika högt idag när jag läser vad vänstertrollet skriver om att han är “orolig för den hatiska tonen”. 

Detta är varför kampanjen lanserades, och fortsatt är mycket aktiv. 

När jag på allvar började twittra i samband med att jag började jobba heltid som opinionsbildare i februari 2014 låg borgerligheten hopplöst efter online. Som vanligt vaknade vi i högern för sent. Vänstern, framför allt sossarna, har alltid varit snabbt på ny teknik och även Twitter och Facebook i valet var de före oss på. Ett drygt halvår före valet och vi i högern hade kanske 30 % av Twitter. Inte mer. Det dominerades helt av folk som just trollet Zolfagary, olika SSU:are och inte minst, den största vänsterkanalen of them all – Alliansfritt Sverige. Som då var oslagbara i räckvidd och jobbade med memes och blogg och Facebook parallellt. 

Men vi var några stycken som var med och

jämnade ut oddsen inför valrörelsens slutspurt, bland annat Hanif Bali. 

Vid tidpunkten då ovanstående krönika/smutkastning publicerades hade Bali redan lyckats bättre än någon annan inom högern att engagera folk. Han hade blivit ett hot. Ett stort. 

Han blev symbolen för att vänstern förlorat online, från ett otroligt överläge är de idag sedan flera år tillbaka hopplöst efter. Vänsterns svar är att försöka få bort Bali för att sedan få bort högerns dominans online. 

Den 24 maj 2016 fick hans belackare gnugga händerna av förtjusning för första gången men av fel anledning. Han petades visserligen från sina uppdrag men för att han röstade emot partilinjen ihop med polaren Wykman. Både blev petade. 

I september samma år publicerade vänsterdebattören och generalsekreterare för Advokatsamfundet Anne Ramberg sitt ökönda blogginlägg om Bali som brun råtta. 

2017 var året då Krossa Bali-kampanjen drog igång på allvar och tidigare upphöjda vänsterdrevaren Virtanen, anställd av regerande SM-vinnare i dålig ton Aftonbladet Ledare, den 6 oktober skrev:

“För varje tweet riksdagsman Hanif Bali författat det senaste året har cirka 1000 moderater gått över till Centerpartiet”.

En ren lögn såklart men ett led i kampanjen är att överdriva Balis inflytande och makt. För paradoxalt nog är det är en förutsättning för att lyckas – om Bali framställs som otroligt ledande och viktig för M så kan man därmed ställa högre krav på honom och det blir således lättare att lyckas med sitt mål att få bort honom. 

Bara några veckor tidigare hade en annan sosse klumpat ihop Bali med Trump och rasister på en demonstration – Alex Schulman.


Året inleddes med att en av vänterns frontfigurer och den kända plagiatören Alexandra Pascalidou och Bali rök ihop. 

I februari 2017 twittrade han:


Vilket ledde till att Pascalidou, flitigt anlitad av såväl statlig radio som statlig TV, gick ut i DN och påstod att Bali mobbade henne och att han var ett hot mot yttrandefriheten (!). 

Även den andra Metoo-ade Bladet ledare-medarbetaren Ehsan Fadakar, som liksom Virtanen fick sparken från Aftonbladet samma höst, deltog. Den 4 april 2017 påstod han i en krönika att Bali delat en film på en IS-krigare från en Facebook-kanal som ägs av Russia Today, enligt Fadakar. Redan då försökte man alltså få in Ryssland i drevet. 

Den första längre intervjun med Bali gjordes i juni 2016 men en annan tidning som var tidiga var nu nerlagda Metro i juni 2017 i “En dag med Hanif Bali“.

För media har inte alltid enbart varit en nyttig idiot till kampanjen utan det har funnits en genuin nyfikenhet på ett sätt som få andra politiker fått. Han har fått flera stora intervjuer både i statlig TV (Min sanning) och i papperstidningar av olika slag. 

I Almedalen kunde Bali inte låta bli att retas lite och la upp den här tweeten:

Vänsterhatsajten Aktuellt Hokus Pokus, som jag inte länkar till av princip då ex nassen och kvinnomisshandlaren Kim Fredriksson är mäster brunmålare där, frågade om “Bali gått över den bruna gränsen”. 

I september ledde ett bråk med Henrik Arnstad att han i sin tur påstod att Bali samarbetade med nazisterna i NMR. Den första rejäla urspårningen i kampanjen mot Bali alltså. 

Den 31 oktober 2017 lyckades äntligen kampanjen få till ett drev i media, när Bali twittrade om domare och syltryggar. TT, SvD och det blev en debatt om vad Bali sa istället för om sakfrågan – att folk med skarpladdade vapen inte ens häktas utan får springa runt. 

Landets kanske mest framträdande av Självgodsliberalerna, Moa Berglöf, som fick sparken som talskrivare och numera är någon slags konsult (och centerpartist), anklagade i en av sina Anklagelse-krönikor (det är de hon lever på) att Bali är en “förkämpe för ett allt osundare politiskt debattklimat” och att han sprider konspirationsteorier. 

I krönikan efter, iklädd världens största offerkofta, anklagar hon sedan Bali för att folk påstått hotat henne och hennes familj. Det berömda svans-“argumentet” som blev allt vanligare från den perioden och framåt. 

Att kampanjen mot Bali intensifieras under andra halvan av 2017 har garanterat att göra med att han av Mediebaromtern utsågs till en av de mäktigaste på politiska Twitter i september det året. 

Ingen sosse på topplistan. Han började bli ett rejält problem.

2018 kunde inte inledas bättre för kampanjen. Det var då Bali fick ett mail från Chang Frick med mailkonversationen mellan Patrik Oksanen och UD.

Ni vet, då DN kallade Bali för någon slags rysk konspiratör?

Jag fick samma mail-logg av Frick. Oombett, precis som Bali. Han skulle kolla om det fanns något där men efter att ha pratat med folk som berättade att departementen brukar jobba så där släppte han storyn. Bali hann dock twittra och drevet drog igång. 

Den 16 mars 2018 påstod DN, utan bevis, att UD “misstänkte att Bali påverkats av främmande makt” (red,anm Ryssland).

Att medarbetaren på Nyheter Idag, Pelle Zachrisson nyss lämnat samma tidning Oksanen jobbar för – den pyttelilla Hela Hälsingland – och att dessa två inte gillade varandra var info DN struntade i, till förmån för spretiga påhittade konspirationer om Ryssland.

Det verkar som om DN tyckte det verkade mindre sannolikt att Zachrisson kommit på att begära ut loggen helt själv. Något jag gör i mitt jobb – begär ut mailloggar. Det fanns inte ens med som “tänkbart scenario” i artikeln. Trots att det är det allra mest sannolika. Och varken DN eller polisen pratade ens med Zachrisson varken då eller senare.

Texten är uppdaterad efter samtal med Zachrisson. I en tidigare version stod att de jobbat på samma arbetsplats men Oksanen bor i Uppsala och de har träffats enstaka gång.

Allt som ett led att smeta ner Bali med Ryssland. 

Socialdemokratiskt styrda UD lyckades sälja in storyn till DN att Bali på något sätt kunde vara i maskopi med Ryssland, hur absurt det än låter. 

En stor framgång för kampanjen Krossa Bali, givetvis. Den största hittills. 

Martin Aagard, vars kultursida själv konstaterats med Kreml-fjäsk av Utrikespolitiska Institutet i en rapport som kom något år senare, kunde knappt dölja förtjusningen när Bali till slut petades från partistyrelsen och försvann tillfälligt från Twitter i valrörelsen. Ironin är påtaligt att en Kreml-fjäskare anklagar Bali för detsamma. 

Varken då eller senare presenterades några som helst bevis för den “teori” som socialdemokratiska UD presenterade som sanning och DN spred. 

Givetvis var inte ryssarna inblandade. Jag fick ju samma logg av Bali och de begärde ut den för att Zachrisson ville kolla vad Oksanen höll på med. Inte märkligare än så. 

I oktober 2018 såg Bali en rolig satirbild Mjölbypartiet gjort och twittrade ut den. Bakgrunden var drevet mot Sara Skyttedal som poserade med vapen på en skyttebana och Balis svar att publicera en egen bild från en skjutbana.

Folkpartister och Centerpartister hoppade då in i kampanjen sossarna byggt upp och fört sedan 2016. 

Balis fd goda kollega Fredrik Malm var en av de första, den kniven såg inte Bali bakom ryggen. Trams om “hot mot demokratin” upprepades igen och igen. 

Media accellerade i sitt engagemang i kampanjen och Tidningsutgivarna krävde möte med Moderaternas partiledning (!) för den i mitt tycke roliga SATIR-bilden .

Stefan Löfven passade på att försöka trycka till Bali från kampanjen, mitt i förhandlingarna om makten, och gick ut i SvD och påstod att han “gått över alla gränser”. 

Tja, alla gränser för framgång för högern online, absolut. Och sossarna suger, därav Löfvens plötsliga omtanke om “tonläget”. 

Miljöpartiet, som försökte göra allt de kunde för att ta bort fokus från att de nästan åkte ur riksdagen, ville också vara med i kampanjen och krävde att Kristersson skulle sparka Bali. 

 

För det är ju det detta handlar om, fast det är så dumt. Alla riksdagsledamöter är personvalda, också, och de går inte att sparka. Det folk (läs kampanjen) menar är att partiet ska utesluta Bali så han blir politisk vilde. Sparken kan han inte få, man sparkar riksdagsledamöter vart fjärde år i våra val. 

Till och med moderata ledarsidan på SvD kände för att sparka på Bali och bidra till kampanjens framgång, märkligt nog. Jag trodde att de var smartare än att låta sig själv spelas av sossar.

En annan, påstått blå, ledarsida men som mest är ljusröd har varit ledande i kampanjen mot Bali, näst efter Aftonbladet och deras slasksajtkompisar. 

De har försökt klumpa ihop honom, och andra högerdebattörer, med Trump, alt right, nya högern, SD etc länge. 

Den som idag är Expressens torped är Tomas Nordenskiöld, före detta DI som lever på att skapa drev mot folk och rekryterades särskilt av den anledningen till Expressen – att skapa mediala folkdomstolar. Jag har tyvärr får erfara ett sådant när han jobbade på DI, det drevet varade en vecka i december 2015.

Han kan skriva vad som helst. Att han nu påstår att “trycket ökar” är bara trams. Det finns inget sådant. Det är önsketänkande av en av svensk media mest skalpjagande ohederliga journalister av den gamla skolan, ni vet den sortens som inte har några skrupler att ringa till folks barn, pressa nyblivna änkor och sådant fint snask media sysslar med. 


Att jag och Bali sedan har partikollegor som inte kan låta bli att prata i media och delta i kampanjen är olyckligt, de som står med namn och bild borde verkligen veta bättre än att göra sig till Krossa Bali-kampanjens nyttiga idioter. 

Kampanjen har nu börjat inkludera två av partiets andra mycket framgångsrika opinionsbildare online, för att de också börjar bli ett rejält problem för vänstern tack vare sitt höga engagemang online. Jan Ericsson och Lars Beckman är sedan en tid med i Kampanjen krossa Bali, i syfte att få bort samtliga tre åtminstone från Twitter, allra helst från partiet. 

Nyss skrev Schulman en av sina i raden Bali-besatta krönikor.

Vad ni än gör – gå inte på det här. 

Det är från början till slut ett spinn från Sveavägen 68. Vi är för bra online, vi i högern har tagit över och framför allt har moderaterna gjort det. De skyr inga medel för att vinna tillbaka den makten. 

De vill få bort först Bali och sedan en i taget av oss som krossar vänstern online tills de vinner igen.

För de toppade för tidigt. Nu betyder det massor att dominera digitalt. 2014, när de ledde senast, gjorde det inte det.

Det handlar bara om makt.

Jonna Sima, en av alla barn till kända journalister som fått gräddfil istället för begåvning, uttrycker det tydligt. Anställd av LO på Aftonbladet Ledare som hon är.

Hennes jobb är att driva sossarnas partilinje. De ligger i frontlinjen på att fula ut alla framgångsrika moderater online där Bali är den största nageln i ögat.

Om nu bara våra partikollegor kan behärska sin vilja att få lite tid i rampljuset för att delta i smutskastningen kommer kampanjen att till slut tröttna. 

Okej?

Be smart. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap