Mina pojkars arvssynd

Jag är pojkmamma till två snart 8-åringar. Tvillingar. Den ena har just nu snöat in på fotboll, den andra slutat med innebandy och vet inte riktigt vad han vill göra. Men han är tekniskt intresserad och har precis börjat testa i skolan.

Fotbollskillen ska några dagar mellan skolavslutning och midsommar gå på fotbollsläger och jag kom på idag att kanske programmering vore kul för den andre. 

Perfekt, tänkte jag och googlade. 

Det första som dök upp var Tekniska museet. Det är ett jättefint museum, barnen har säkert varit där ett 20-tal gånger både med oss, sina släktingar och med förskolan genom åren. Just för att de gillar det så mycket.  Vi föräldrar älskar också museet. 

 


Jag försökte därefter anmäla honom och såg till min besvikelse att alla kurser var fulla. Typiskt. Jag skulle förstås ha kommit på detta i vintras. Men så upptäckte jag två lediga veckor. När jag försökte anmäla honom – bom. Det gick inte. 

Två hela kurser i augusti är vikta till enbart flickor. 

Notera att de övriga kurserna har adressat “barn”. Som vilka barn som helst oavsett kön. Flickor är välkomna lika mycket som killar, det är först till kvarn som gäller, med andra ord det vi kallar rättvist. 

Men så kommer de där två andra veckorna. 

Min lilla 8-åriga pojke förbjuds alltså att söka en av de 12 lediga platserna på kursen i augusti enbart för att han råkar vara född i fel kön enligt Tekniska museet. 

Detta gör mig rosenrasande. 

För i denna diskriminering ligger en stank av arvssynd. Min lilla pojke ska nekas tillträde och fler platser vikas till enbart tjejer för att pojkar och män före honom haft fler platser historiskt till saker i samhället. Som tekniska utbildningar, som fortfarande attraherar fler män. 

Vad tycker chefen för Tekniska Peter Skogh att jag ska säga till min 8-åring?

“Ledsen gubben, men du får ingen plats för museet tycker att du har fel kön.”

En aspekt till i min ilska är att museet inte är en privat anrättning utan stor mottagare av mina pengar, i form av statsbidrag. 

De fick 2019 hela 49 miljoner kronor av dina och mina pengar, som de bland annat lagt på jättefina sommarlovskurser. Enbart för barn med rätt sorts kön. 

Tekniska museets idé om att försöka locka fler flickor till tekniken är helt sonika att göra det på bekostnad av det andra könet. Att min 8-åring har lika mycket erfarenhet av programmering som en 8-årig flicka har är uppenbarligen ointressant. Det är flickan man vill ha.

Läser man Tekniskas årsredovisning kommer det mer kvinnor, kvinnor, kvinnor.

För inte en rad om pojkar och hur man får små pojkar att välja tekniska yrken. 

Som om världen inte behöver ännu en manlig programmerare, han kan göra något annat med sitt liv oavsett just hans individuella talanger, mål och önskningar med sitt liv. Eftersom det finns så många män som programmerar är han onödig. 

Min 8-åring är redan dömd som mindre värd. 

Detta är en samhällsröta tycker jag, som breder ut sig på långt många fler platser än Tekniska museet. Jag ser det överallt i upprop, jämställdhetsplaner och politiska förslag – de fokuserar på kvinnor och nämner inte med ett enda ord pojkar och män.

Jämställdhet har blivit feminism som blivit snippism

Eller för att använda en historisk parallell – fittstimmet breder ut sig och tar över plan efter plan, samhällskropp efter samhällskropp. 

Men vänta lite här nu. Vill jag skrika. 

Jämställdhet, eller feminism må så vara, strävar efter LIKA rättigheter och villkor. Inte bättre villkor för det ena könet. Det täcka könet. Alla människor har rätt att betraktas som individer och inte sitt kön, inte bara kvinnor. 

Mina pojkar har samma rättigheter som jämnåriga flickor. 

Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner och detta är exakt en sådan väg.

I ett gott syfte – fler kvinnor i tekniska yrken – straffar man pojkar inte ens 8 år fyllda för något generationer av män före dem gjort eller inte gjort. Mina små pojkar ska betala för vad deras morfars och farfars generation gjort. 

Det är det vi kallar arvssynd. 

Men Tekniska är inte enbart enda boven, de är bara ett symptom på detta institutionaliserade synsätt på pojkar och män som idag tyvärr fått fäste inom politiken och som aldrig ifrågasätts. När hörde ni en debatt om diskriminering av män senast?

Istället är det gott om “det är dags att tjejerna tar plats”. 

Vad då dags?

Man kan inte rätta fel i det förflutna med att straffa helt oskyldiga personer och varför ska min generations söner betala notan? Ansvaret kan aldrig skickas till nästa generation. 

Jag kommer som pojkmamma få kämpa i den här uppförsbacken hela deras uppväxt, och sedan därefter. Jag vet det. Jag har redan fått bort en idiotisk genusplan med intersektionalitet och normkritik från deras förskola när de var fyra år. Och jag kommer inte en enda gång stillasittande se på när yngre generationers män avkrävs kollektiv arvssynd för att rätta till några påstådda oförätter andra män före dem orsakat. Inte en gång. 

Därför gör jag min plikt som mamma, som opinionsbildare och som en person som har som minimikrav att samhället behandlar folk lika – jag anmälde idag Tekniska museet till DO. 

Jag har mycket små förhoppningar om att de kommer ta upp fallet men principen är viktigt.

Jag kommer även när jag skrivit klart detta inlägg att maila deras ansvariga chef med hur besviken jag är som trogen besökare över hur de valt att tolka det i sig bra målet att få fler flickor intresserade av teknik till att rättfärdiga regelrätt diskriminering av små 8-åringar. 

Två fel blir inte ett rätt.

Målsättningen att få fler kvinnor intresserade av teknik ska inte tillåtas trampa på små pojkars programmeringsdrömmar. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *