Den positiva parlamentarismen

Nej, den finns inte faktiskt, inte när det gäller statsministern i Sverige. Inte officiellt.

För vi har negativ parlamentarism när det gäller valet av statsminister och därmed val av regeringen. Det innebär att du får inte ha en majoritet av riksdagens ledamöter emot dig, det vill säga 175 eller fler röster. I praktiken handlar det i huvudsak om varje partis röster då ledamöter som standard röstar med partilinjen i alla frågor, även statsministeromröstningen.

Det var därför regeringsbildningen tog ett halvår, för att alla kandidater som ställde upp fick fler än 174 röster emot sig.

Men det som hänt i svensk politik är att vi i realiteten just nu har en positiv parlamentarism, i strid med lagstiftarens intention. För eftersom Socialdemokraterna lyckades övertyga Folkpartiet och Centerpartiet att det enda sättet att rädda Sverige från tredje världskriget och gaskamrar, är att ge honom makten krävs det i praktiken minst 175 röster för att bryta Socialdemokraternas maktinnehav.

För just nu i svensk politik gäller inte premissen att du inte kan få makten och bilda regering om du har 175 eller fler röster emot dig.

Utan att för att landet ska styras av någon annan än Stefan Löfven måste man ha 175 röster eller fler. För den andra kandidaten.

Den negativa parlamentarismen är i verkligheten en positiv.

Om högern ska kunna ta makten 2022 kommer det krävas att vi får 175 mandat eller fler. M och KD med stöd av SD. I alla andra fall regerar Socialdemokraterna vidare som den eviga sol alla ska kretsa kring i evighet amen.

Centern och Folkpartiet räddade förstås inte landet från undergång utan smidde istället en gyllene biljett för evigt socialdemokratiskt maktinnehav och gav till Stefan Löfven.

Desperat försöker C och Fp fortsatt hävda sitt oberoende men det går fort utför och det är långt till 2022.

Det som hände den 1 maj i Umeå ska inte bara ses som en radikalisering av Socialdemokraterna, vars tåg numera är så små att de bara är för partigängare och arga ungdomsförbund. På scenen framför flaggor på Lenin och Stalin varnade Stefan Löfven för demokratins kollaps och kallade Kristdemokrater och Moderater för högerextrema.

Det oanständiga påhoppets talande tystnad från C och L är en lika stor nyhet.

Det tog bara två månader från att de sålde borgerlighetens själ till ABF och LO-borgen till att de med tyst medgivande accepterar att Socialdemokraterna skåpar ut de forna Allians-vännern som nazister som hotar demokratin, de man gick till val med för 8 månader sedan, de man regerade landet med i åtta år, de man bara för ett år sedan lovade sin väljare skulle ta makten från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Socialdemokraternas desperation är dock påtaglig. De har inga chanser att göra en bra mandatperiod för sin väljargrupp utan detta val var ett val ingen vann. Alla förlorade. Makten vanns inte utan kohandlades. Så får vi en mandatperiod där det enda gemensamma är en gemensam fiende – SD. Sakpolitiskt kommer det vara fyra förlorade år för alla inblandade och landets problem kommer bara växa.

Men för att behålla makten är enda sättet för S att klumpa ihop landet verkliga höger och det andra regeringsalternativet med nazister. För vågar man inte ta makten med SD:s hjälp kan han regera i en evighet.

Jag har bara sett Gulan Avci från Folkpartiet ta avstånd från Löfvens verbala spya.

Från resten – tystnad.

Det är ändå förbluffande att se hur fort det i praktiken går att vara ett borgerlig oppositionsparti till ett socialdemokratiskt lydparti som lojalt stödjer den store ledaren.

På söndag är det första partiledardebatten sedan valet i Agenda. Då står Annie Lööf och Jan Björklund sida vid sida med Stefan Löfven och Isabella Lövin, som regeringsunderlaget. Mot oppositionen i M och KD. Ytterkantspartierna SD och V står i mitten. Det blir stor underhållning att se hur stödhjulen ska försöka försvara Löfven samtidigt som de ska lajva opposition. Det kommer förstås inte gå.

Med den här takten av metamorfos från regeringspartier till röstboskap för socialdemokratisk politik kommer vi överhuvud taget inte känna igen vare sig Folkpartiet eller Centerpartiet år 2022.

Och lika bra det, vad mig anbelangar får det hemskt gärna såväl åka ur för Europaparlamentet som riksdagen (Folkpartiet) som spendera nästa mandatperiod i en kylbox ihop med resten av landets sossar och klimatalarmister.

Kom också ihåg – vänner som sticker kniven i ryggen på andra vänner kommer göra det på dig. Centerpartiet är de som tjänar allra mest på att Folkpartiet åker ur helt. Då kan de vänsterliberala väljare som finns rösta på C istället. Det är därför de betalat Marit Paulson för att vara med i deras valfilm till EP ihop med Fredrik Federley.

Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *