Ännu ett skrytprojekt för tondöv regering

Ännu ett totalt tondövt beslut av en regering som aldrig borde tillträtt. Att säga ja till att söka vinter-OS till Stockholm (!) och Åre i kombination. Två städer som ligger ca 56 mil bort, inget man åker i en handvändning.

Precis som kampanjen för att Sverige skulle sitta i FN:s säkerhetsråd, vars kostnader de konsekvent vägrat redovisa i en stil värdig bara en diktatur, med hemliga konton, mutor och gömda dokument på UD som ingen verkar kunna få tag i, varken opposition eller media. Ett skrytprojekt för att Stefan Löfven ska slippa prata om och ta tag i de problem vi har som är alarmerande.


Det enda som dyker upp på repeat i mitt huvud är Sverige tillsammans, konferensen där regeringen samlade en elit på München-bryggeriet att få mysa i sin egen fina värdegrund tillsammans i en slags tidsresa bort till 70-talets kumbaya och Operation dagsverke för ett par timmar. Isolerade bakom tjocka tegelväggar kunde de låtsas att verkligheten var en annan och att allt skulle lösa sig bara man känner tillräckligt mycket, känner fina känslor och tankar. Hålla händer, klappa i takt och lite rörd till tårar av barnkörer och rummets totala samlade goda värdegrund.

För vi har ju inte koll på våra gränser, vi hade för två år sedan vårt andra terrorbrott på svensk mark (flera avvärjda), polisen har tappat kontrollen i vissa områden, vi har fler attacker med handgranater än nästan alla andra länder och vi har rekordhöga våldtäkter och skjutningar och ändå tycker man det är en toppenidé att ordna ett OS.

IOK, som har allt att vinna att spela ner riskerna och kostnaderna, sa i dagens intervju efter beskedet att “de här spelen kommer inte drabba skattebetalarna”.

Det regeringen nu sagt ja till är att garantera alla säkerhetskostnader. Under 17 dagar, för en redan hårt belastad underbemannad poliskår som inte idag kan garantera säkerheten för landets invånare överallt i landet utan där vissa svenskar tvingas leva i områden är kriminella tagit över.

Men regeringen har givetvis också sagt ja till att täcka upp vid underskott.

Någon måste betala och staten går i borgen, så funkar olympiska spel. Det är alltid skattebetalarna som måste lösa ut underskotten för spel som går back. Vilket många gör.

Det IOK glömmer att nämna i artikeln är att vi redan betalar deras verksamhet, och att vi också betalar ansökan till själva spelen.

Enligt sajten “The economics of Hosting the Olypmic Games” kan man till exempel läsa att bara ansökan renderar kostnader på flera miljoner dollar. Som exempel tar de upp att Tokyo på sommarspelen betalade 150 miljoner dollar.

Kollar man i IOK:s årsredovisning kan man också se att de bara för sin vanliga verksamhet förra året tog emot 54 miljoner i stöd från statliga bidrag, det vill säga skattebetalarna. 37 % av IOK:s samtliga intäkter är redan skatt.

Själva ansökan har de tydligen bedrivit i ett eget bolag – SOKSTHLOS AB.

Hittills har detta bolag fått 4,3 miljoner kronor i aktieägartillskott, från IOK. Vilka därmed minst 37 % torde vara just skatt. Bolagets enda uppgift är att ansöka om OS 2026 för Stockholm och Åre.

Budgeten är satt till 13 miljarder och här påstår alltså IOK att inga pengar kommer från skatt. Men budgeten är helt orealistisk, både sett till hur andra OS dragit över och till budgeten i sig.

Enligt professor i turismekonomi vid Göteborgs Univeristet Tommy Andersson är budgeten inte realistisk.

13 miljarder, eller 1,4 miljarder dollar är alltså hela budgeten för ett OS där orterna där spelen hålls inte bara ligger 56 mil ifrån varandra utan där dessutom vissa saker ska hållas i Estland. Utöver detta tillkommer säkerhetskostnaderna. Givetvis är den helt orealistiskt, OS i Sotchi kostade 51 miljarder dollar. Pyeongchang kostade 12,9 miljarder dollar.

Det är en jättedålig idé att ansöka om OS och det finns inte heller något folkligt stöd. Eftersom regeringens säkerhetsgaranti inte är en fråga för riksdagen tydligen kan inte oppositionen göra något. Men vi borde i så fall folkomrösta om saken.

Kanadensarna röstade i november 2018 nej till OS, med en betryggande majoritet på 56 %.

Centern är dock pålitliga i sin vänstersväng och en av deras företrädare, Stockholmsregionens Gustav Hemming, gick nästan i spagat av entusiasm av att både få rassla lite med epiteten och klappa händerna i takt.

Som man kan läsa även i denna artikel poängteras de osäkra finansiella kalkylerna för Stockholm-Åre och den utbredda negativa uppfattningen.

Jag kräver att få folkomrösta i frågan. Vi har för mycket problem för att ha råd att arrangera ett säkert underskottskalas som OS är. Kalkylerna är glädjekalkyler, IOK är inte ärliga när de säger att skattebetalarna inte står för pengar i budgeten och landets medborgare sitter med Svarte Petter den dagen den röda siffran längst ner i arket måste lösas.

Vi behöver inte skrytprojekt. Vi behöver rejält fokus på de stora problem Sverige idag brottas med.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *