Kvinnor och myten om riskkapitalet


Dagens Industri Digital publicerar varje år en artikel om riskkapital inom techbranschen för att de 2017 lanserade en egen databas Nordich Tech List som de säljer prenumerationer för. Artikeln är en säljartikel för databasen men går då igenom alla de techbolag som finns registrerade i databasen.

I år var det 815 stycken som de kategoriserat som Tech.


Detta blev en stor nyhet.

I de undersökta bolagen Di Digital byggde sin artikel på framgick inte antal bolag som drivs av enbart kvinnor men jag mailade och frågade.

Av de undersökta 815 bolagen var 38 grundade av enbart kvinnor. Och 90 mixat kön av grundare. Någon uppgift om hur många av dessa som sökt men inte fått riskkapital hade hon inte och här är ju pudelns kärna – alla bolag vill inte ha riskkapital.

Av detta kan vi konstatera två saker. Dels att 38 bolag av 815 är 4,6 % och att 90 bolag av 815 är 11 %. Dels att om man inte söker riskkapital kan man inte få något. Och det betyder förmodligen också att man inte vill ha riskkapital.

Så om 4 % av riskkapitalet gick till kvinnoägda techbolag registrerade på NTL så är det alltså i princip rakt på andelen kvinnoägda bolag. SAmma sak med de mixade bolagen.

Det finns inte ens någon nyhet här. Kvinnor får ju motsvarande andel av riskkapitalet som de äger bolag.

Men istället blev nyheten att kvinnor BARA får 1 % av kronorna. Utan en rad om hur mycket de i så fall sökt. Att 4 % av investeringarna gick till kvinnor antyder ju att de sökt mindre summor.

För att sedan blanda ihop korten citerar Di Digital statistik från Tillväxtverket men då inte enbart tech utan alla branscher. Och inte bolag som ägs av kvinnor utan hur stor andel av de nystartade bolagen som startas av kvinnor. Den siffran ligger årligen på 30 %, nu mera. Tidigare var den betydligt lägre, framför allt innan välfärdssektorn avreglerades.

Sedan fortsätter de att implicerar saker genom att ta upp siffran 20 % av företagen inom information och kommunikation. Men dessa är ju inte enbart inom tech. Mitt företag är ett sådant och det skulle inte jag kategorisera som ett techbolag.

Vad är ett tech-företag?

Det definierar inte Di Digital.

Men kollar man på vad de skrivit tidigare kan man se att de till exempel inkluderar e-handelsföretag i begreppet, trots att dessa är handelsbolag. Också.

I den listan de publicrade 2017 ingår nätläkaren Kry och babysakerföretaget Babyshop. Läkartjänster (SNI-kod vård) och butik på nätet (SNI-kod handel) ingår alltså i Di Digitals breda tech-begrepp.

Tech är alltså en bredare definition än IT är. Och vi vet att de branscher kvinnor startar företag i är mycket oftare personliga och kulturella tjänster, butiker, vård, skola och omsorg.

Nu när vi rett ut definitonerna och att det i själva verket inte alls är orättvist kan vi gå ner på om det över huvudtaget är ett problem, det här med riskkapital.

Det är nämligen ett lika tredndigt begrepp som tech men vad betyder det då att söka och få riskkapital? Är det pengar som bara ligger och skräpar som företagen helt sonika får av snälla människor?

Nix.

Därför vill inte alla ha riskkapital. Skäl?

För att man måste avstå sitt ägande för pengarna. Alla vill inte det utan föredrar att växa organiskt, det vill säga att återinvestera all vinst man gör för att växa istället för att ta utdelning. Man växer då långsammare men i gengäld behåller man ägandet och därmed kontrollen. Riskkapital framstår i media som svaret på alla frågor, som om det är gratis pengar som ligger och skräpar.

Men riskkapital är ett annat ord för att sälja bolagets aktier, och ordet risk innebär att man som grundare dessutom tvingas avstå en rätt saftig del av kakan för att få några pengar. För att det är hög risk för de som investerar och därmed måste riskpremier också vara hög.

I vanlig ordning förs debatt om ekonomi och företag i media av folk som inte är intresserade av ekonomi och därmed inte heller kan någonting.

Givetvis är det dåligt om en massa kvinnliga företagare söker men inte får riskkapital just för att de är kvinnor men var finns beviset för det?

Jag hör bara indignerade röster kring en nyhet som inte bevisar det. Di Digitals avslöjande visar bara att av de i deras urval av företag (815) fick

Camilla Läckberg är civilekonom precis som jag och vi gick på Handels samtidigt. Hon har blivit en tydlig feministisk röst på senare år och inte minst inom företagande och riskkapital.

Hon och parhästen Christina Saliba, som en gång i tiden som PR-konsult på Prime ansvarade för kontot att bygga hennes personliga varumärke när hon var ny författare, har startat bolaget Invest In Her som de fått otroligt mycket press för.

Riskkapitalbranschen är en helt egen heltidsbransch, det är inget folk sysslar med som fritidsintresse generellt utan ett jobb. EQT ägs av Wallenbergs och är ett av de största. De har sedan start investerat 17 miljarder euro i 140 bolag. IK Invest förvaltar 5,7 miljarder euro.

Invest In Hers stora PR-genomslag kan inte sägas matcha deras kapital.


Missförstå mig inte, jag tycker att det är jättebra att människor som tjänat pengar på eget företagande själva som Läckberg framgångsrikt gjort använder en del resurser att bygga nya företag. Det är kanon. Vi behöver fler företagare i Sverige. Att hon som self-made woman satsar hårt inarbetande vinster till att investera och ge PR till nya bolag är jättebra.

Det jag invänder emot är proportionerna i media.

Och att media så gärna vill utmåla kvinnor som missgynnade så att de antingen struntar i källkritik och egen granskning av siffror eller glömmer bort det.

Riskkapital är långt ifrån något alla eftersträvar. Att få äga sitt bolag själv utan att för ett lågt pris per aktie som ofta är riskkapitalbolagens modell sälja en hyfsat stor andel av ägandet är inte alls mångas dröm. I själva verket startar de flesta företag inte för att bli rika utan för att bli fria.

Slutligen måste jag bara säga att jag blir beklämd över hur otroligt mycket uppmärksamhet kvinnor får i en av de minsta branscherna de är företagare i och hur enormt mycket skit kvinnliga företagare får i de branscher de dominerar – vård, skola och omsorg. Vinst i välfärden. Här är kvinnoperspektivet dött. Medan kvinnor som driver coola dataspelsbolag kramas ihjäl.

Kvinnliga företagare driver dessutom flest bolag inom “personliga och kulturella tjänster”, som frisör och nagelskulptering. Dessa är exakt noll media och politik intresserade av.

Men alldeles oavsett det – kvinnor missgynnas inte alls. Det om något visar Di Digitals granskning.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

0 kommentarer till Kvinnor och myten om riskkapitalet

  1. Du skriver så klokt.
    En annan myt och offerkofta nyligen:
    //www.gp.se/forska-mer-om-kvinnors-hjärtan-och-rädda-liv-1.13976282
    Men hjärtinfarkt, blodtryck, hjärtsvikt är männens gissel. Det är männen som dör! men med genusstämpeln blir det välfinansierad kvinnoforskning.
    Gott om motsägande statstik på vardenisiffror.se, swedeheart, socialstyrelsens infarktstatistik. Det är en nästan chockerande överdödlighet hos män (se t.ex. åtgärdbar dödlighet ishemisk hjärtsjukdom, vardenisiffror.se). Det är ju hjärtat vi skall skydda oberoende av vem det sitter i.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap