Plast – enkelt att hata


Det började med gummiankan och har sedan gått över till plast. Hatet miljörörelsen fokuserar på mest.

Men det är för att det är enkelt att sälja in. Plast görs av olja, ergo är plast ondska. Fossilt bränsle, usch och fy.

Problemet med plast är att materialet i sig är jättebra. Det är hållbart och går därför att återanvända, det är lätt att återvinna och göra nya plastsaker med och det har en massa goda egenskaper, som att det till exempel är hygieniskt och minskar bakterier. Men hamnar den i naturen tar det långt tid att bryta ner.

I Sverige återvinner vi nästan all plast eller så förbränns den till fjärrvärme. Vi har så mycket fjärrvärmeproduktion att vi måste importera sopor från andra länder.

Eftersom vi svenskar återvinner så mycket räcker inte soporna till och vi hjälper därmed andra länder att soporna istället för att hamna på tippar blir miljövänlig fjärrvärme.

Men som vanligt när det gäller svenska miljölobbyisterna är de inte nöjda med detta, heller.

De kritiserar sopimporten, trots att miljö och klimat är ett globalt och inte ett nationellt problem och tycker genom att sluta köpa sopor så skulle länderna tvingas återvinna mer. En enögt nationalistiskt resonemang, men så här funkar miljörörelsen. Det spelar ingen roll att det bästa för miljön globalt är att soporna hellre förbränns än ligger på tipp.

För ett år sedan skrev jag en mycket delad och läst artikel om plastpåsen och att den är det bästa för klimatet medan den ekologiska tygkassen är sämst. Om du tar en plastpåse och sedan använder den en gång, att frakta något till exempel, eller bara som vanligt soppåse är detta den bästa miljöpåsen.

Men trots att detta är fakta struntar Greenpeace i det när de ger “råd” till folk på sin hemsida.

Vad de menar med hållbart material är oklart men tydligt är att de inte menar plast. Antingen syftar de på ekologiska tygkassen som ju är sämst i testet eller så menar de den typen av plastpåsar som görs av andra material än olja. Som sockerrör, cassava eller tapioka.

Dessa kallas ofta bioplast och miljörörelsen och industrin som producerar den använder ord som “nedbrytbara” eller “miljö

Men drivs man av plasthat är det lätt att bli faktablind.

Och det gör den armé av “hållbarhetschefer” som numera gör stor karriär i näringslivet. De har sin grund i privat miljöengagemang allt som oftast och kommer inte sällan just från miljörörelsen.

Som Åsa Domeij, som var en av Miljöpartiets första språkrör. Hon avskyr givetvis olja och därmed plast av ideologiska orsaker. 2017 fick hon hela Axfood att skippa plast för sockerrör.

Sockerrörspåsar har dock i många år kritiserats, redan 2008 kom en lång rapport som konstaterade att de inte bidrag positivt till miljön eftersom en massa odlingsbar mark till mat istället odlas för att göra påsar.

Skövlingen av skog för att det blir lukrativt att odla sockerrör bidrar negativt till klimatet eftersom skogen binder koldioxid och dessutom orsakar påsarnas nedbrytning högre växthusgaser än vanliga påsar.

När de hamnar på soptippar avger de nämligen växthusgasen metan, som är 23 gånger kraftigare än koldioxid när det kommer till uppvärmningen och klimatproblemet.

Som vanligt när det gäller svenska miljörörelsen struntar man i fakta, dess faktaresistens och vetenskapsförakt är väl etablerat sedan många decennier. Allt handlar om ideologiska käpphästar och symboler.

Man börjar i änden “oljan är dålig” istället för “vad är idag den bästa produkten totalt”.

Precis som man gör när det gäller allt annat, som att “flyg är dåligt” är starten istället för “hur påverkar vi klimatet bäst”.

I en artikel i National Geographic från november 2018 konstaterar de att ett annat problem med sockerrörspåsar är att de beter sig som vanliga påsar när de är använda. Man måste bränna upp dem, annars bryts de inte ner och ställer till samma problem i naturen som vanlig plast. Fast värre, eftersom de alltså släpper ut metangas.

Bara 8 % av världens olja går till att producera plast av olika sorter och argumentet mot vanliga plastpåsar och för bioplast är att eftersom olja tas upp ur jorden och frigör lagrad koldioxid så adderar denna process koldioxid i atmosfären medan bioplast “släpper tillbaka” den koldioxid plantorna sög upp när de var plantor och levde.

Men dessa kalkyler tar ingen hänsyn till gödsel, hur mycket utsläpp odlandet orsakar, fabrikernas utsläpp etc.

Det finns andra material som seglat upp på miljöhimlen, som cassavapåsar.

Men även dessa tas från den ätbara delen av växten och orsakar att land använts för att göra påsar istället för att mätta hungriga människor.

Kommer ni ihåg etanolboomen? Inte? När biobränsle skulle frälsa bilbranschen. Många som var dess största förespråkare vill nog glömma bort det eftersom det visade sig vara ett sådant episkt fiasko.

Inte ens miljörörelsen själva tror längre på mirakelkuren och studier har visat att etanol i själva verket resulterade i högre utsläpp.

Plast är inte ondskan och de politiker som inte själva tar reda på fakta utan sväljer en opinon skapad av miljölobbyister kommer i slutändan drivas att fatta beslut som i själva verket blir sämre för såväl miljö som för klimatet.

Förnuft, inte känsla ska styra även denna debatt.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap