Friheten på nätet, finns den nu?


Jag har inte skrivit på bloggen om copyrightdirektivet ännu helt enkelt för att jag lite grann deppade ihop och insåg att vad jag skriver på en liten svensk blogg inte kommer göra någon som helst skillnad i frågan. Det var för sent.

Hade jag vetat för två år sedan att Bonnier och Schibsted betalat tiotals miljoner till en armé av lobbyister för att koka ihop den här soppan hade jag redan då skrivit. Men att skriva när omröstningen sker är ju lönlöst, särskilt som socialisterna för att de hatar all frihet, givetvis hur lagen än var formulerad skulle rösta ja.

De svenska högerpartierna, SD och regeringsunderlaget C och Fp, hade redan meddelat att man tänkte rösta nej.

Men nu när klåfingriga byråkrater dödar internet kände jag ändå för att kommentera det.

Eftersom politiker alltid bortser från en viktig sak när de försöker förstöra och reglera sönder saker – marknaden.

Nu är det inte helt enkelt att implementera en sådan lag i Sverige för att vi har ett av världens starkaste skydd för yttrandefriheten och dessutom reglerat dem i grundlagar som kräver två riksdagsmajoriteter med ett val emellan att ändra men socialisterna kommer försöka, hårt pådrivna av armén av lobbyister Schibsted och Bonnier betalat miljoner för och som nu kommer flytta hem från Bryssel bara för att bearbeta de svenska politikerna.

De vann rond ett. De ska inte vinna kriget.

Jag kommer bevaka frågan från och med nu när den är en nationell sak, för det svenska parlamentet har jag större möjlighet att påverka än EP. Det lär bli en lång process här, bara utredningen borde ta flera år.

Hur som helst kommer jag återkomma till det i senare inlägg. Idag ville jag spana om vad detta kan innebära.

Artiklarna 11 och 13 är skrivna så att upphovsrättsinnehavarae (läs medieföretag, det är framför allt de som drivit och betalat) innebär att Facebook, Twitter och Google, som äger Youtube, ska tvingas teckna avtal med varje avsändare av upphovsrättsskyddad material. Medieföretag, filmföretag, fotografer etc. För att de enligt EU-lagen anses ha ansvar över vad alla privatpersoner som använder plattformarna gratis delar på sina sidor.

Det handlar om pengar. Och det handlar om makt.

Samtidigt är medieföretagen idag helt beroende av trafiksiffror eftersom deras annonsintäkter kommer digitalt, samt prenumerationer, och de tar dessutom betalat på engagemangssiffror idag. Det är därför tidningar, som en gång i tiden under varje artikel visade hur mycket den delats och kommenterats, idag enbart har “Mest lästa” och “Mest delade”-listor. För att trafiksiffrorna har blivit affärshemligheter och försäljningens kärna.

Det är nu man ska komma ihåg att medieföretagen började avsky sociala medier efter 2012 någon gång. Först älskade de dem, för att de kunde använda kanalerna gratis själva och få spridning. Men när Facebook började vilja ha betalt och skruvade om algoritmerna så att det du som användare skriver själv prioriteras högre än artiklar blev de sura.

OM nu den här lagen resulterar i det parlamentet vill, att Facebook i varje land måste teckna avtal med deras producenter av material, framför allt medieföretagen, har Facebook och övriga därmed ett val – att låta bli.

De kan istället ta bort möjligheten att dela länkar helt. Att återgå till ett läge när det bara är text du kan skriva. Och vända på steken – att bara tillåta länkar från bolag som avsagt sig anspråk på upphovsrätt i kanalen.

Som uvell.se. Jag hade då kunnat skriva på ett avtal, digital, med Facebook att jag som ägare till denna adress avsäger mig anspråk på upphovsrätt och att länkarna från uvell.se därmed får spridas helt fritt på Facebook.

Har medieföretagen tänkt på det?

Facebook och Google är inte skyldiga att tillåta att medieföretagens artiklar gratis delas nämligen. Men idag låter de alla användare fritt och gratis dela vad de önskar, allt som de skrivit själva på privata bloggar och allt de hittat online på andra sajter. De tjänar inga pengar på det heller, för intäkterna för trafiken tar ju medieföretagen själva. De kan efter att jag och andra delat en av säg Bonniers artiklar utan att vi fått den minsta krona för besväret gå till sina annonsörer med fina trafiksiffror och sedan höja priserna eller bara behålla annonsören, som då är nöjd.

Ett annat alternativ, förutom filter och censur som ju är ett mer vanligt sätt att hantera problemet givet debatten, är att Facebook och Google tecknar avtal med upphovsrättsinnehavarna. Men samtidigt i sin tur kräver betalt av bolagen för att deras plattformar genererar en massa delningar, då deras användare fritt i och med avtalen får dela materialet. Facebook skulle kunna premiera delningar och till och med uppmuntra det om de fick betalt, som en ny intäktskälla.

Om vi användare inte delar vad vi läser i sociala medier kommer alla medieföretags siffror störtdyka. Och om ingen någonsin delar något kommer färre bli intresserade av att prenumerera på tidningen, då prenumerationer startar med ett intresse för tidningen. Men om man aldrig läser något från tidningen i fråga utan att tvingas surfa in just på den sajten kommer givetvis antalet prenumerationer också gå ner.

I Spanien blev det exakt så där. De införde en länkskatt för några år sedan. Medieföretagens siffror störtdök.

De tvingades avskaffa lagen för att rädda den inhemska medieindustrin.

Marknaden tenderar att i marknadsekonomier lösa uppkomna problem. Så kommer även detta problem att lösas, inom sinom tid.

Facebook och Google måste givetvis följa lagarna men hur de väljer att hantera nya lagar är upp till dem som privata företag. Om jag vore de hade jag hellre än att betalat en enda krona till medieföretag försökt svälta ut dem och helt sonika tagit bort möjligheten att dela länkar från bolagen. För att medieföretagen är så beroende av trafiken du och jag och alla andra gratis ger dem.

Jag hade för flera år sedan kontakt med en kille på en liten landsortstidning i Norrland som ofta bad mig dela hans ledartexter. För att det då, 2015, resulterade in bättre trafiksiffror än om Aftonbladet delade.

Och jag är verkligen inte ensam, det finns många online med stor räckvidd som har denna impact på mediebolagens artiklar. Mediemarknaden ser inte ut som den gjorde och mediebolagen har i och med denna lag backat in i framtiden. Tragiskt att se.

Syftet med lagen är en sak till – att få bort sådana som jag från marknaden. De kan, om det inte kommer anses i konflikt med den citaträtt man har i sin yttrandefrihet, att tvinga sådana som jag att betala om jag ska länka till deras sajter.

Jag länkar för att jag är schysst, jag tycker dels att läsarna ska kunna läsa originalet och jag vill credda den som skrivit men dels är det för att just ge ursprungskällan den trafik jag vet att en delning från mig ger dem.

Jag skulle kunnat ha en källhänvisning efter varje inlägg, med fotnötter istället, och skriva ut artikelns namn utan länk. Vilket givetvis blir resultatet av lagen om jag skulle tvingas att betala Bonnier, Schibsted och övriga för att jag gratis skickar trafik till dem för gamla och nya artiklar.

Varför i hela friden skulle jag vilja betala för att de ska tjäna pengar?

De borde redan idag betala mig provision för att de får så mycket trafik från mig om man ska se det strikt affärsmässigt.

Det borgar för krig.

Och det gäller för Sverige och Bonniers lobbyister att nu få lagen implementerad i Sverige. Det råder nämligen oklarhet om ett lands grundlag trumfar EU-lag och det tycker till exempel mitt parti Moderaterna att det gör. Om copyrightdirektivet krockar med vår grundlag har vi alltså ett problem. Sannolikt är det just vår grundlag lagen kommer stöta på patrull på.

Det problemet hoppas jag verkligen uppstår så att vi kan ta bort de värsta innebörderna i direktivet som klubbades idag.

Bonnier och Schibsted vann första ronden men det är inte över.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

0 kommentarer till Friheten på nätet, finns den nu?

  1. Copyright, inte copywright. Upphovsrätt inte upphovsskrift.

    För övrigt så är alla selfies och andra bilder som folk tagit själva också skyddade av upphovsrätten. Inte bara det som mediebolagen har köpt de ekonomiska rättigheter till. Det tenderar att glömmas i debatten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap