Självhatet bland företag


Miljörörelsen är mäktig. Den byggde upp sina muskler inspirerade av arbetarrörelsen under 90-talet och 2000-talet, när Miljöpartiet varje gång de förhandlade med den socialdemokratiska regeringen krävde mer bidrag till miljörörelsen, startade nya organisationer, sekretariat, delegationer, kommittéer och andra statliga NGO-er i enda syfte att bedriva miljölobbyism.

Nu ser vi konsekvenserna exakt hur detta har spridit sig djupt in i den svenska samhällskroppen. Även om det också är en global trend sedan många år, vilket givetvis har påverkat.

Socialismen har alltid hatat företag, miljörörelsen är en del av detta. Man har också alltid sett företag som såväl en kassakran som ett medel att förvekliga alla möjliga ideologiskt grundade käpphästar. Ökar det yttre trycket via opinion och politik anpassar och fogar sig företagen snabbt för deras mål är att tjäna pengar. Ser de att opinionen kräver något vill de gärna dels inte hamna i konflikt utan lägger sig platt men också ser de en möjlighet att särskilja sig från konkurrenterna.

I början av 2000-talet kom därför CSR – Corporate Social Responsibility. Påhittat av politik och opinion i syfte att lägga ännu mer ansvar på företag för olika saker, som miljö. Idag har man sällan CSR-managers utan det handlar istället om hållbarhetschefer.

Hållbarhet är nämligen det nya ordet för miljö, det låter mindre politiskt. Snällare. Och det är bredare så där kan man trycka in allt möjligt, till exempel arbetsmiljö och hälsa, sossarnas favoritgren när det kommer till att ställa krav på företag.

Men CSR och allt efter det är ett slags avlatsbrev som företagen avkrävs.

Man ska köpa sig fria från skuld. Från synd.

Trots att företag bara genom att vara företag redan bidrar enormt till samhället. De ger nämligen andra människor jobb, ett sätt att försörja sig. Och detta renderar stora skatteinbetalningar på sociala avgifter men också moms, vinstskatt etc. Utan företagen går landet Sverige under. Det är tack vare dem sossarna ens har några pengar i statsbudgeten.

Men alla dessa år av i värsta fall rent motstånd, som den senaste mandatperioden uppvisat i värsta 80-talsstil där man ville straffbeskatta icke realiserade vinster för att tvinga kvar bolagen på svensk mark, helt rasera 3:12-reglerna etc, till bara ett aldrig sinande lågintensivt hackande verkar ha brutit ryggen på vissa företag. Med det menar jag självförtroendet.

Något annat kan jag inte kalla det självhat som verkar breda ut sig.

2016 lanserade köttföretaget Scan, i ett uttryck för detta företagsmässiga självhat, därför en produkt som marknadsfördes som en produkt med lite kött.

Jag trodde jag såg i syne.

Processade köttprodukter, som korv och färsrätter, har nämligen alltid varit billigare kött just för att man kan använda lite kött i dem och fylla ut med sådant som potatismjöl. Då blir de billiga att tillverka och kunden kan köpa köttprodukter trots blygsam budget. Lite kött = låg kvalitet.

Men här var alltså marknadsföringen lite kött, USP-en (unique selling point). Bara 50 % kött, resten grönsaker. En sorglig innehållsföreteckning för vilket köttföretag som helst med lite självkänsla.

Ett desperat försök från ett köttföretag, vars hela verksamhet är att slakta djur och göra mat av dem, att försöka möta miljörörelsens framgångsrika lobbyism som skapat en bild av dem som ett ondskefullt företag. Istället för att kämpa emot den felaktiga bilden la de sig platt och lät miljömupparna bara köra fram och tillbaka över dem i sina klimatvänliga men ångestdrivna trupper.

Jag förstår att det säkert känns tungt att vara i en av alla de branscher miljörörelsen utsett till sina främsta motståndare, de som bara förstör, de ondskefulla. Som oljebolag, allt som rör plast, flyg, bilar, skogsbruk, lantbruk och inte minst kött.

Men lösningen på detta är inte att böja rygg och kapitulera. Att börja med självskadebeteende.

Lösningen är att stå upp för att det man gör är viktigt. Avliva myter, tålmodigt vecka ut och vecka in år efter år. För miljörörelsen har inga skrupler, de skarvar, ljuger och tar inga fångar eftersom de inte är faktadrivna utan känslodrivna.

Lösningen hade till exempel kunnat vara att lyfta fram de produkter med högst kvalitet och säga: ät kvalitet de gånger du äter kött.

Scans märkliga satsning verkar inte fallit särskilt väl ut, det kan knappast vara en storsäljare och jag ser inga annonser idag för produkterna. Tack och lov. De som äter vego äter knappast ens lite kött och vi som äter kött äter hellre bra kött och sedan hela måltider som är vegetariska, som olika pastarätter.

Hamburgerkedjan Max har dock tyvärr på kort tid förvandlats från skön uppstickare som hotar McDonalds marknadsledande position och som profilerat sig på att ha bra kött från svenska gårdar, till ett av de mest tragiska självhatande företagen.

Vad är detta ens för en annons?

Hur ska jag bli sugen på att äta på en restaurang som redan i annonsen hackar på mig som konsument, som jobbar med shaming och vill att jag ska känna skuld?

Upphovet till Max svängning från ett modigt roligt företag till ett företag som jobbar med skam och pekpinnar har med ett samarbete med miljörörelsen och rekrytering av miljöpersoner sedan ett decennium tillbaka att göra.

Bakom den här resan ligger en person som heter Kaj Török, han är sedan 2016 deras hållbarhetschef men har jobbat med Max länge. Även om de har en historia av att plocka in folk från miljörörelsen, till exempel Fredrika Fredmark, fd anställd miljöpartist i regeringskansliet, som arbetade som kommunikationschef

2009 vann Max en Green Award och det är ju alltid kul att vinna priser. För företaget själva. Drivkraften att få fler, att omfamnas av fler är en helt egen. Detta har garanterat bidragit.

Török är känd i miljökretsar sedan länge. 2008 skrev han till exempel en artikel om hur du blir CSR-manager.

2009 jobbade han till exempel med miljö på Länsstyrelsen i Stockholm. Och han var också kommunikatör på Det Naturliga Steget.

Den organisationen startades av forskaren i hållbarhet Karl-Henrik Robèrt 1989. Idag har den organisationen gått i konkurs och återuppstått som Sustain in Time.

Redan 1997 fick Det Naturliga Steget välförtjänt kritik. De första som opponerade sig och granskade verksamheten var tankesmedjan Timbro, som publicerade en rapport om verksamheten. DNS tjänade pengar på miljöcertifieringar och utbildningar och kan anses vara en av pionjärerna i denna lukrativa verkamhet. 1997 hade 130 000 personer redan köpt utbildningar av DNS.

Problemet är, som alltid med miljörörelsen, att den bygger på en helt skev bild av ekonomi och resurser.

Det DNS tycker, eller tyckte – en genomgripande förändring av samhällsordningen inklusive en helt ny ekonomisk grund – har tyvärr inte ändrats i mer nutida miljörörelser utan förstärkts. Kritiken består.

Men DNS försvann i och med denna befogade offentliga kritik från offentligheten mer eller mindre.

En person som var aktiv i DNS är Lars Bern. Anders Ydstedt skrev en artikel 2010 om honom i Svensk Tidskrift.

Det Naturliga Steget försvann alltså, för att deras teser inte håller. Men tyvärr lever och frodas de hos Max Burgers.

I deras senaste årsredovisning kan man lösa att hela deras företag styrs efter DNS-principerna, eftersom deras hållbarhetschef Török alltså till skillnad från de flesta andra, fortsatt hävda att de är legitima trots att få andra gör det.

Där kan man också läsa exakt hur långt det gått på Max. De är alltså inte ett företag som drivs för att sälja mat, göra folk mätta och glada. Utan “Max finns till för att göra världen lite godare”. Med fokus på miljö, inte mat.

De arbetar med Hälsa, Rättvisa och Miljö.

De ställer också krav på att medarbetarna ska göra världen bättre.

Jag skulle inte söka jobb på detta företag ens om de kastade miljoner på mig. Uteslutet. Ett företag som inte tycker det räcker att man gör sitt jobb så bra som möjligt utan ska vara något slags allmänt väldsförbättrarsamvete dygnet runt är ingen arbetsgivare jag ens skulle överväga.

“Vi vill att alla våra medarbetare ska påverka för att göra världen lite godare”

Märk att godare inte i kontexten alls syftar till mat utan på riktigt syftar på god som i att göra gott. Annars hade det bara varit en rolig lek med ord men tyvärr, de menar det bokstavligt.

Målet är tydligt – de siktar på att få priser och utmärkelser. Återigen, sälja hamburgare för trötta familjer på resa och luncher till stressade, är inte något mål längre. Eller bidra till svensk matproduktion genom att köpa svenskt kött och svenska produkter. Utan målet är att få så mycket miljöuppmärksamhet och ryggdunkar som möjligt.

2014 tog Max ställning för ungdomsrabatten som riskerade att försvinna. De var en viktig röst. Men borta är det modet. Nu är det ängsligt och politiskt korrekt tillrättalagt. Och självhat.

Hamburgerkedjan har dessutom kvantifierat självskadebeteendet och skulden: 2022 ska minst hälften av alla sålda burgare inte vara kött (!).

Så går det när man som kanske enda företag i Sverige 2018 leva efter redan konkursade idéer om miljö och ekonomi.

Varför heter de ens Burgers?

De borde döpa om sig till Green Max – vegokedjan.

Så marknadsför de sin nya affärsidé tydligare för konsumenter och vi som gillar kött kan köra förbi och handla vår lunch på en riktig burgare-kedja som är befriade från skuldbeläggande och dåligt samvete.

Missförstå mig inte, det är bra att de köttfria alternativen gått från en ledsen fiskburgare, en sallad och någon slags bönburgare till ett större utbud för de som inte just idag känner för kött eller går på diet till de som är veganer. Men detta är ju absurt.

Men exakt hur mycket pengar man tjänar på kött vill Max inte alls göra offentligt.

För liksom Ikea är Max helt privatägt. Alla aktier ägs av ett privatägt investmentbolag som familjen äger. De gjorde 521 miljoner kronor i vinst förra året, 110 miljoner kronor i utdelning gick rätt in i det bolaget bara 2017.

Det är lönsamt att sälja hamburgare. Därför har de inga aktieägare mer än familjen och behöver inte redovisa saker mer detaljerat.

Jag utgår från att siffrorna som kommer från olika köttprodukter inte alls rimmar med Det Naturliga Stegets idéer och de svulstiga orden och målsättningarna nämligen.

Tyvärr har den ängsligheten tagit sig andra uttryck just hos Max alldeles nyligen. För de tyckte (läs Kaj Török) tyckte på allvar att det var en bra idé att samarbeta med Djurens Rätt, en organisation som relativiserar terror från militanta djurrättsrörelsen som hotar folks barn och terroriserar bönder. Djurens rätt borde bort från alla finrum. De håller inte rent nämligen och det beror på att de egentligen sympatiserar med våldet.

Bara idén att samarbeta med Djurens rätt, som hatar allt kött, är det yttersta beviset på ett företag i totalt självskadespiral utan något som helst självförtroende.

Beklämmande.

De drog tillbaka samarbetet efter några dagar. Har de inga kompisar som kan säga att det de håller på med är vansinne?

Djurens rätt försvarade sig med att det “är tråkigt att den här lilla gruppens åsikter ska få styra beslutet”. Den lilla gruppen hela landets köttätare alltså. Till skillnad från den jättestora gruppen besatta kötthatare i Djurens rätt.

Deras självförtroende är det helt tydligt däremot inget fel på.

Men jag tänker hjälpa Max att maxa sin resa ner mot miljösamvetets botten och självhatande företagstoppen.

Jag röstar med fötterna för jag gillar inte att uppmuntra företag med självhat. Som kommer med moralkakor och huvudet på mig som konsument, som med skam försöker driva mig att välja något annat än det jag personligen känner för att äta. Och det är aldrig en bönburgare. Jag väljer kyckling eller kött, det gör resten av min familj också.

Det finns gott om snabbmatställen som inte kastar dåligt klimatsamvete i ansiktet på mig när jag kommer in utan står för att man säljer god mat och inte ett krav på att rädda världen.

Jag tror att Max gjort en grav felkalkylering. Den omsättningsökning de fått av att förbättra vegosortimentet från litet till bättre fyller nämligen det behov som finns av folk som när de är just på en burgarkedja inte vill äta hamburgare.

Tappar de köttätarna kommer siffrorna peka brant ner efter några år. Men lycka till med det. Verkligen.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap