Vi måste prata lite om SD


Inte nu igen, tänker ni kanske. Folk gör inget annat. Och så är det givetvis, denna SD-tourettes går in på sitt, jag vet inte, nionde år nu?

Den 21 november 2012 hade SD suttit i riksdagen i två år. Då skrev jag kolumner i Aftonbladet. Jag vet att det kanske kommer som en chock men Aftonbladet byggde min karriär. Jag ber i förväg om ursäkt för den låga kvaliteten på texten, jag har som synes utvecklats en del sedan dess.

Men innehållet håller fortfarande trots 7 år på nacken snart.

Så det vi ska prata lite om är vad det innebär att prata med SD. Och vad egentligen “anpassa sina förslag” innebär. Vad innebär det att SD får inflytande?

Att skrämmas med tredje riket bara man nämner SD är ett sosse-spinn från början till slut. I det ögonblick som C och Fp hade slutat följa råttfångaren i Hameln och hållit för öronen hade S börjat närma sig SD. Man har trots allt en del gemensamt, inte minst har många manliga LO-väljare valt SD. För Socialdemokraterna har inget emot SD. De har bara emot att SD väljer att rösta på andra förslag än deras.

Tyvärr var det för stor lockelse för C och Fp att få lajva motståndsrörelse under andra världskriget ett tag och utmåla sig själva till Schindler, Wallenberg och andra hjältar.

Jag tycker att man ska prata med SD. För att är man moderat står man fast ideologiskt rotad. Jag kan inte svara för hur det är att vara centerpartist eller folkpartist men det intrycket man får är att de är otroligt lätta att rucka i sin ideologi eftersom blotta närvaron av en Sverigedemokrat verkar få dem att vackla.

Men är man moderat står man stadigt. Vi vet vad vi tycker. Vi har liberalkonservativa värderingar och bygger vår politiska linje på frihet för individen, på att staten där den finns ska vara stark men fokusera på sina kärnuppgifter, på marknadsliberalism och frihandel.

Så vi kan prata med alla utan att vi ruckar en tum på det.

Jag vet inte vad ni ser i SD men jag ser inte det skickligaste partiet rent retoriskt heller, de har inte någon magisk mojo som kan sälja is till eskimåer direkt.

I de frågor SD tycker som vi borde vi prata. Exakt vad är det för problem med att innan utskottsberedning av förslag prata lite med SD om vad de tycker om förslaget man tänkt lägga? Så att man försäkrar sig om att det går igenom.

Då kan man ju tvingas anpassa förslagen! De kan få inflytande! skriker kritiker.

Och?

Menar de på allvar att det är ett stort problem att om Moderater lägger, säg ett förslag att satsa på polisen. Och SD tycker att för att stödja det vill de lägga en miljard till. Är det verkligen att släppa in Göring i farstun?

Eller om de vill lägga ner en myndighet som ändå är dålig? Är det stöveltramp och raka korta mustascher direkt?

Det är ju bara trams.

Men de kan ju kräva att lägga ner P3!

Nu tycker jag att P3 är ett skämt och borde läggas ner direkt och jag är moderat så det ser jag inte som någon nackdel men om vi ska ta den meningen som exempel på det som folk kallar “styrning av medierna” och bli lite allvarliga, om nu SD kräver något som går emot moderata värderingar och politik finns ett jättebra ord.

Nej.

Man säger nej. Det gör vi inte.

De är inte kastlösa eller ett luftburet virus, de är ett parti. Man kan diskutera utan att rucka en tum på sina värderingar. Och eftersom SD är ett parti och varken ett virus eller ett barn kommer ett nej tas som just det. Då kan de välja att ändå rösta på förslaget eller också säga nej.

Större dramatik än så blir det inte.

Det är klart att det blir lite mer spännande om man utmålar ett helt parti till en samling orcher, i rakt stigande led från Göring och Hitler, som i osynliga uniformer bara längtar efter att få heila i riksdagen och ta över Sverige. Och sätta alla i läger.

Men de är själva verket i många frågor ett rätt beige lite småsossigt parti utan världsomstörtande förslag på något område, nu när migrationspolitiken de drev innan 2014 är flera partiers egna. Den nyss nämnda idén att kultur och media ska vara ett slags led i att “föra fram rätt värderingar”, vet ni vilka mer som tycker det?

Miljöpartiet. Se bara hur de hanterat kulturen under tiden de haft kulturministerposten och vad som stod i deras “idépolitiska förslag”. Det är egentligen klassisk socialism att använda just kultur som uppfostran, se hur alla diktaturer gör. Som Kina. Eller Nordkorea.

Att kulturen ska vara fri är snarare en liberal värdering. Och varken SD eller vänstern är liberala, det har de också gemensamt.

En gemensam kulturpolitisk uppfattning kommer vi i moderaterna nog aldrig kunna vaska fram vare sig med SD eller MP. Men kulturen är knappast ett moderat kärnområde eller ett kärnområde över huvudtaget. Det tycker inte jag i alla fall. Vi har en lång lista på viktigare saker att ta i tu med.

Folk man säger så här till, att man utan problem både kan prata och förhandla med SD, och som är vänster eller vänsterliberal, säger då att jag är naiv.

Nej, det är det ni som är.

Jag har ägnat fyra år att lära känna SD både som parti och de som är politiker. För att kunskap är makt och jag vägrat delta i dreven som pågått nonstop sedan 2010 utan istället lagt tiden på att lära mig hur de funkar.

De som säger att jag är naiv har garanterat inte gjort det. De känner säkert inte ens en person i SD, eller har läst vad de tycker.

Jag har under de här åren också försöka påverka dem att bli mer höger. Det är vad lobbyister och opinionsbildare gör. Det är mitt jobb. De mandat de har i riksdagen tycker jag ska användas till så mycket högerpolitik som möjligt. Trolla bort dem kan ingen även om tyvärr en stor del av den politiska eliten låtsas som detta fortfarande.

SD är också mer höger nu än någonsin tidigare, inte min förtjänst dock utan bland annat har folk som är mer höger fått forma politiken hos dem, som Oscar Sjöstedt, som framför allt i den ekonomiska politiken ligger nära Moderaterna.

Bara den som svajjar själv kan tro att ens värderingar påverkas av att prata med SD.

Vi i Moderaterna måste vara modiga och släppa isoleringsstrategin konstruerad på Sveavägen 68. Det största hotet nu mot evigt maktinnehav för S är att isoleringen släpper så att M och KD får makten tack vare SD. Att Alliansen skulle spricka var ett gemensamt mål för Åkesson och Löfven.

SD är inte kastlösa, de smittar inte. De tycker ibland som vi och då ska vi använda deras röster för att få igenom vår politik.

Att förhandla sakfrågor är heller ingen stor sak. I de fall man inte vill säger man nej. Så enkelt är det faktiskt.

Dags att öppna dörren.

Jag hoppas Ulf Kristersson snart bjuder Jimmie Åkesson på lunch. Kan Gustav Fridolin äta pizza med Åkesson kan verkligen vi.

Vi ska ta makten 2022. Om SD kan möjliggöra det är deras röster exakt lika mycket värda som något annat partis.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap