Skatt för avundsjuka

Igår skrev Fredrik Haage på Smålandsposten en viktig text. Om fastighetsskatten. För den nyvakna debatten om ett återinförande av fastighetsskatten påminner oss alla om att aldrig någonsin sluta försvara redan vunna segrar.

Anders Borg, mannen som gjorde generationer av moderater förbannade genom att yttra saker som “välfärd före värnskatt” och att näringslivet är ett särintresse har fortsatt på inslagen bana genom att efter att han abrupt tillsammans med parhästen Fredrik Reinfeldt avgick vid valet 2014 och lämnade partiet flera gånger ändrat uppfattning i frågor.

Han var en bra finansminister på många sätt men i vissa frågor bidrog han tyvärr till att Moderaternas kärnväljare valde bort oss. Helt i onödan. Jag förstod aldrig varför han ibland nästan medvetet ville provocera sina egna väljare med uttalanden som han lätt hade kunnat välja bort.

Haage påminner om att det inte är storleken på fastighetsskatten som är det centrala utan konstruktionen – att den är orättvis.

För orättvis är den. Den beskattar dels ett värde som byggts upp genom redan skattade pengar, dels är det en variant av arvsskatt. För i de fall huset ärvts av en eller flera tidigare generationer blir det en straffskatt som när den fanns ledde till att släkter fick sälja släktgårdar och hus. Gamla tanter hade inte längre råd att bo kvar i sitt hem.

Precis som arvsskatt, gåvoskatt och förmögenhetsskatt är fastighetsskatten en avundsjukeskatt. Konstruerad av den värsta av drivkrafter.

Det är omoraliskt att införa någon av dem igen. För att den beskattar saker som redan är skattade. Amorteringar och räntor för hus betalas med inkomster, som redan är hårt beskattade i Sverige av såväl arbetsgivaravgifter som kommunal skatt, statlig skatt och värnskatt (i de fall inkomsterna når dessa brytpunkter). När fastigheten säljs kommer automatisk en reavinstskatt så att 22 % av värdet tillfaller staten.

Förmögenheter byggs också upp med redan skattade pengar, även om de kommer från kapitalinkomster. Och dessa är också redan skattade. Först tas en vinstskatt i bolaget ut. Sedan kan utdelning tas till ägarna, och då måste dessa privat skatta 22 % på varje krona. Placeras pengarna i aktier eller fonder beskattas sedan vinsten på dessa med reavinstskatt på 22 %.

Så även om du ärvt en förmögenhet (något få gör idag) är denna redan skattad i massa olika led.

Det finns inga skattefria inkomster i Sverige. Förutom det grundavdrag alla kan göra. Annars kommer pengarna från svart verksamhet, eller som vi också kallar det, kriminalitet.

Hela tanken bakom de fyra avundsjukaskatterna är bara det – en ogrundad premiss att pengarna är orättfärdiga på något sätt.

Det är inte orättvist att folk jobbat hårt, placerat rätt, tagit risker och belönats för det. Pengarnas ursprung är hårt arbete, alla förmögna familjer i Sverige har sin förmögenhet för att någon släkting tidigare startat ett företag från grunden. I ett garage, i ett litet kontor, jobbat och slitit själv och tagit lån och stora risker.

Det är märkligt hur tid är så otroligt viktigt i diskussioner kring arbetstid för vänstern, i kravet på sex timmars arbetsdag är mer tid roten till allt gott.

Men när det gäller förmögenheter är tid plötsligt inte värt något alls. Att det krävs många och långa arbetsdagar ett helt yrkesliv för att kunna spara ihop till en fin fastighet (amortering är ett slags sparande för övrigt), en kontant förmögenhet eller något annat att såväl njuta av själv som att lämna till sina barn räknas inte alls. Deras offer att inte vara med sina barn tillräckligt för att de jobbat, eftersom det är det som krävts av dem, har värde noll kronor.

Istället ska den tiden, som omvandlats till ett monetärt värde, straffbeskattas.

För att i en socialists värld är det alltid viktigare att ingen har mer än att hjälpa den fattiga.

Men även borgerliga som Anders Borg föreslår nu detta och hans skäl är ett annat – att skatta fastigheter är helt enkelt en pengakran för staten för att man alltid behöver bo. Precis som momsen är en evig källa till intäkt för staten då folk alltid kommer behöva köpa saker som mat och kläder kan en fastighetsskatt vara en säker inkomstkälla.

Tyvärr bottnar även denna mer krassa ekonomiska syn på en annan människas egendom i samma sak som socialistens – att medborgarnas och dess egendom blott är verktyg för staten att beskatta.

De har inget värde i sig själva.

Trots att de i allra högsta grad har det. Det är djupt orättvist att beskatta saker som redan är beskattade i flera led bara för att man kan.

Och varje förmögenhet, arv eller fastighet är resultatet av någons, antingen ditt eget eller någon släktings, hårda arbete. Alla från början en symbol på en klassresa någon en gång gjort.

Det är något fint.

I Sverige är vi tillräckligt styrda av avundsjukan som drivkraft för politiska beslut så det räcker. Vi behöver verkligen inte mer av det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *