Kontantuppropet och säkerhetsbranschen

Björn Eriksson har varit rikspolischef, GD för tullen och landshövding. Han inledde sin bana som opolitisk tjänsteman på Finansdepartementet på 1970-talet men eftersom det var Socialdemokraterna som styrde mestadels av tiden fick han goda kontakter med Partiet och utsågs sedermera till Generaldirektör för Tullverket och sedan Rikspolischef 1988.

Men numera är han pensionär.

Däremot ligger han inte på latsidan för det utan numera driver han intensiv opinionsbildning för att kontanterna ska finnas kvar överallt.


Det låter väl bra, kanske ni tänker. Det finns många pensionärer som inte har internet, och sedan har vi problemet med att är du nyanländ har du svårt att få ett bankkonto.

Problemet är att det är företagare, som driver butiker och restauranger, som inte vill ha kontanter på grund av rånrisk och hanteringen.

Medan de som kräver statligt garanterade kontanter samtidigt då kräver att staten ska förbjuda företagare att ta bort kontanterna. För vad är poängen med bankomater om inga handlare sedan accepterar dem som betalmedel? Som mycket som låter bra finns det alltså massa negativt och dessutom ska notan i vanlig ordning skickas till enskilda företagare.

Men en blomsteraffär i Kramfors ska ju inte tvingas betala en massa extra på redan små marginaler för att Björn Eriksson och andra pensionärer kräver det.

Tyvärr är det precis Kontantupproret syftar till. En handlare som har en kassa på 10 000 kronor måste tjäna ihop 12 500 för att kunna betala kontanthanteringen. För att man måste ha kontanterna skyddade i butiken, sedan måste man anlita hämtning av kontanter, av väktare.

Tar man bara kort eller Swish slipper man det. Och betalar bara kortavgifterna till terminalföretaget.

Eriksson och Kontantupproret ordnade nyligen ett seminarium i riksdagen och han konstaterade sedan att de förväntar sig att “regeringen snabbt kommer med förslag”.

“De menar att kontanter inte ska tillåtas att avvecklas av privata aktörer utan att riksdag och regering har tagit ställning i frågan”

Centerpartiet, som gärna rusar in i saker de inte tänkt igenom, hoppade på direkt.

I Senioren hävdade Eriksson att samtliga partier som var där vill lagstifta.

Kontantupproret startade 2015 och han har varit flitig i media.

Han fick i tidningen Kollega frågan varför han startade organisationen och kom med klassisk vänsterretorik om “storbanker som fifflar” för att “jävlas med folk”.

Men det är fler engagerade i Kontantupproret.

Även sosseföreningen PRO och Sverige Konsumenter är med, som kanske verkar neutrala givet namnet men som också delvis är en del av arbetarrörelsen. Se bara på deras styrelse, där sosseorganisationerna LO, PRO, HGF

ABF är medlemmar, ihop med en massa lobbyorganisationer för djurskydd. Så en ohelig allians av lobbyister för sossefrågor och för miljö/djurfrågor styr i mångt och mycket där.

Varför Småföretagarnas Riksförbund är med är mycket oklart. Det är ju just små företag som drabbas av stora kostnader om det blir kontantkrav.

Men det som inte framkommer när Eriksson pratar om vikten av kontanter är att den bransch han själv är ordförande för i allra högsta grad tjänar på om det lagstiftas att alla butiker tvingas ta emot kontanter – säkerhetsbranschen.

För företag som tar kontanter måste som jag nämnt ha kontanthantering. Dessa hanteras just av den bransch Björn Eriksson företräder – Säkerhetsbranschen. Så de bolag som är medlemmar i Säkerhetsbranschen drar alltså vinstlotten vid en lag.

De stora förlorarna är handlarna.

För de tvingas betala från sin marginal till just säkerhetsbolagen för att transportera kontanterna.

Dessutom står de med en rånrisk, som försvinner med 80 % om de blir kontantfria.

Däremot har organisationen rätt i en sak och det är att bankerna driver på utvecklingen. Trots stora statliga garantier vid kris så vill bankerna skapa ännu större marginaler och kontanter kostar dem. De vill mycket hellre att alla betalar med kort. Alltså avvecklar de sin kontanthantering i rask takt, vilket också leder till att företagarna i landet drabbas.

Jag tycker dock att det borde vara tydligare att Björn Eriksson talar i egen sak när han vill tvinga landets små handlare att ta emot kontanter, att hans bransch är vinnarna på ett sådant krav.

Men istället för han fram argument som att det är synd om pensionärer, om säkerhetsrisk vid stora kriser och även IT-säkerhetsspåret, att kort “lämnar digitala avtryck”. Visserligen lämnar kortbetalningar fler spår än kontanter, det är därför till exempel kriminella föredrar kontanter men att därför hävda att det är större risk att använda vanliga betalkort än gå omkring med massa kontanter är inte rimligt.

Och för den enskilde är det mycket större utsatthet att rånas än att utsättas för ett digitalt kortbedrägeri.

För först blev han ordförande för Säkerhetsbranschen 2013.

Två hela år senare startade han enligt egen uppgift Kontantuppropet. Förutsättningen att gynna sin egen bransch är given.


En sak Eriksson har rätt i – de är inga lantisar. Tvärtom. De är professionella opinionsbildare och Erikssons dubbla stolar gör att han även lobbar för ökade intäkter till sin egen branschorganisations medlemmar.

Jag förstår att politiker är sugna på den stora väljargruppen pensionärer och gärna vill hjälpa dem. Men man glömmer att de allra flesta är som Björn Eriksson själv – uppkopplade. Det är en mindre grupp och de allra äldsta som inte är det. Och det är naturligt ett övergående problem.

Politiker ska inte skräddarsy lagar för att lösa problem en liten grupp i samhället har, och ett problem som är övergående.

Facebook i Sverige ökar mest bland personer över 65 år.

Istället måste lagstiftaren i detta fall som alla andra se till proportioner och konsekvens. Och låta bli att skicka notan till landets företag, som måste utefter sina egna förutsättningar få välja om man tar kontanter eller inte. För stora handlare är det inget problem men för små är marginalerna små.

Ställ för all del högre krav på banker, de verkar på en marknad som är samhällsviktig och har därför statens beskydd. Då kan också staten ställa krav för det skyddet.

Men låt bli att sedan skicka notan till företagen.

Vi behöver fler, inte färre företag i Sverige.

…………………….

Vill du stödja mig?

Backa mitt nya bokprojekt med Ann Heberlein. Release i juni 2019.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *