Livet som integrationsåtgärd


Igår utsågs rektor Hamid, som han kallar sig på Twitter, till Årets svensk av Fokus. Välförtjänt. En klok och sansad röst i frågor om skolan, migration och integration.

Han skrev en debattartikel om hur man löser skolproblemet och integrationen på SVT Opinion som publicerades samma dag. Jag är enig med mycket, som att avskaffa EBO, men ett stycke stack ut.

Detta är inget nytt. Frågan drivs av både Socialdemokraterna och Miljöpartiet, där bland andra Anna Ekström föreslagit samma sak. Inga skarpa förslag har dock tack och lov lagts.

För det här är ett uselt förslag på så många plan.

Jag är också orolig över den totala bristen på integration sedan decennier i Sverige och att det fortsatt kommer hundratusentals nya personer i prognoserna från Migrationsverket på bara några få år. Men detta är ett extremt förslag.

Jag tänkte börja med det uppenbara. Förslaget bygger nämligen på att det idag finns tomma platser i skolorna i innerstaden. Här utgår jag resonemanget från Stockholm eftersom det är här jag bor och det finns flest utanförskapsområden just här.

Jag bor nämligen i stan. Och har barn. På varenda innerstadsskola från förskoleklass till gymnasiet finns det fler barn som vill gå än som finns plats. Man kan inte köa till kommunala skolor utan här är det närhetsprincip som gäller. Fler och fler vill nämligen bo kvar i stan när de fått barn. Vi har haft brist på platser i många år.

I mina barns skola fick man när de började ta in en hel extra klass i ettan än vad man brukar. De fick bygga ytterligare en våning på barackdelen som redan ockuperar halva fotbollsplanen. Och behålla fyror, som normalt skickas vidare. De hittade en tillfällig lokal några hundra meter från skolan. Varje år får staden pussla med platser för att de barn som bor här ska få en plats i närheten av där de bor.

Premissen gäller alltså inte. Det finns inga tomma platser att fylla i stadens skolor. Det finns också få friskolor. De flesta skolorna är kommunala i stan, åtminstone för låg och mellanstadiet. De förskolor och friskolor som vill öppna har alltid svårt att hitta lämpliga lokaler.

Ett krav på bussning av barn från förorten skulle alltså direkt innebära att de barnen, oavsett hur många de är, tar platser från barn som bor i närheten.

Var ska dessa barn då gå i skolan?

Och hur avgörs det vem som ska få beskedet “Nej, tyvärr. Alla ditt barns vänner fick plats i skolan nära men just ditt barn får ingen plats för den måste vi kvotera in förortsbarn för”?

Rektor Hamid hänvisade på Twitter till USA.

Men att jämföra svarta amerikaner, som bott där i generationer, eller även första generations invandrare från Sydamerika, för det är den sortens segregation som det handlar om, med nyanlända från länder kulturellt, språkligt och religiöst mycket långt från oss, funkar inte.

Det folk som resonerar om bussning verkar tro är att det går att trolla fram nya skolplatser. Och att vi pratar om statistik. När varje plats som ska gå till en inbussad unge är ett verkligt barn som då får avstå.

Ska dessa barn och deras föräldrar glatt förväntas avstå plats i de närmaste skolor för att vi måste fixa integrationen?

Men skolor begränsas i stan framför allt av lokaler. Det går helt enkelt inte att bygga ut skolorna för att de är omgivna av hus, oftast bostadshus. Och man kan inte vara hur många som helst i en klass. Av brandsäkerhetsskäl får man heller inte vara hur många som helst i en lokal vilken som helst.

Ingen svarar någonsin på frågan om var alla barn som bor i stan ska gå i skolan om platser, även om det handlar om några platser per klass, kvoteras till förorten.

Jag har frågat alla som resonerar så.

Ska dessa barn tvingas gå i en skola i en närförort och ta en plats från en unge som bor nära den skolan? Eller ska våra barn i innerstaden bussas ut till Rinkeby och Tensta?

För det kommer inte en enda förälder gå med på.

Vet ni varför?

För att många av oss har kämpat hela livet med utbildning, tråkiga jobb som ses som en pinne i karriärsklättring, långa arbetsdagar och jobb på helger och semestrar för att ha råd att bo i just de områden vi nu bor i för att just våra barn ska få en sådan bra uppväxt som möjligt. Där ingår inte att åka buss till områden vi undvikit hela livet genom medvetna val. Där folk idag skjuts på gatan.

Premiss nummer två i diskussion om blandade klasser och bussning utgår helt felaktigt från att alla som bor i stan på något sätt bara haft tur.

Att det handlar om från födseln privilegierade personer. Medan det i själva verket handlar om hårt arbete och uppoffringar. Vissa av barnens kompisar bor i små trånga lägenheter för att ha råd att bo kvar just i stan. Ingen bor i en lägenhet de ärvt av någon rik släkting. Det är hårt arbetande människor som många själva gjort en slags klassresa.

Men det främsta anledningen varför allt prat om bussning är så illa är synen på människor.

Vissa barn ses som redskap för staten att integrera invandrare.

Deras rätt att vara barn och individer upphör därmed. Blotta närvaron av infödda svenskar med akademiker-föräldrar, som ju är någon slags outtalad definition på vilka barn man pratar om som är önskvärda redskap i all sorts social ingenjörskonst, ska leda till att andra barn lyckas bättre i skolan.

Alla föräldrar vill ha det bästa för sina barn.

Mina barn är inte en integrationsåtgärd. Ingens barn ska se som en integrationsåtgärd.

Det handlar inte om att inte jag ser de stora problemen vi har med bristande integration utan att jag inte kan acceptera den här sortens radikala och faktiskt odemokratiska lösningar. För vi har inte röstat för att staten slutar behandla oss som individer. Lösningarna måste vi hitta på andra sätt än det.

Allt prat om bussning, avskaffa skolval, lottning och blandade klasser bottnar i en syn på barn som brickor i ett statligt experiment. Barn ska inte fixa integrationen, det ska vuxna göra. Även om prognosen är dyster och den premissen dessutom bygger på att folk faktiskt vill integreras. Fler och fler tecken visar att en växande andel invandrare tvärtom vill motverka integration och isolera sig själva frivilligt från majoritetssamhället.

Det är ett mycket större problem än att bostadssegregationen skapar helt naturliga konsekvenser att vissa skolor bara har invandrare och många nyanlända, och andra knappt har några.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap