Livet som integrationsåtgärd


Igår utsågs rektor Hamid, som han kallar sig på Twitter, till Årets svensk av Fokus. Välförtjänt. En klok och sansad röst i frågor om skolan, migration och integration.

Han skrev en debattartikel om hur man löser skolproblemet och integrationen på SVT Opinion som publicerades samma dag. Jag är enig med mycket, som att avskaffa EBO, men ett stycke stack ut.

Detta är inget nytt. Frågan drivs av både Socialdemokraterna och Miljöpartiet, där bland andra Anna Ekström föreslagit samma sak. Inga skarpa förslag har dock tack och lov lagts.

För det här är ett uselt förslag på så många plan.

Jag är också orolig över den totala bristen på integration sedan decennier i Sverige och att det fortsatt kommer hundratusentals nya personer i prognoserna från Migrationsverket på bara några få år. Men detta är ett extremt förslag.

Jag tänkte börja med det uppenbara. Förslaget bygger nämligen på att det idag finns tomma platser i skolorna i innerstaden. Här utgår jag resonemanget från Stockholm eftersom det är här jag bor och det finns flest utanförskapsområden just här.

Jag bor nämligen i stan. Och har barn. På varenda innerstadsskola från förskoleklass till gymnasiet finns det fler barn som vill gå än som finns plats. Man kan inte köa till kommunala skolor utan här är det närhetsprincip som gäller. Fler och fler vill nämligen bo kvar i stan när de fått barn. Vi har haft brist på platser i många år.

I mina barns skola fick man när de började ta in en hel extra klass i ettan än vad man brukar. De fick bygga ytterligare en våning på barackdelen som redan ockuperar halva fotbollsplanen. Och behålla fyror, som normalt skickas vidare. De hittade en tillfällig lokal några hundra meter från skolan. Varje år får staden pussla med platser för att de barn som bor här ska få en plats i närheten av där de bor.

Premissen gäller alltså inte. Det finns inga tomma platser att fylla i stadens skolor. Det finns också få friskolor. De flesta skolorna är kommunala i stan, åtminstone för låg och mellanstadiet. De förskolor och friskolor som vill öppna har alltid svårt att hitta lämpliga lokaler.

Ett krav på bussning av barn från förorten skulle alltså direkt innebära att de barnen, oavsett hur många de är, tar platser från barn som bor i närheten.

Var ska dessa barn då gå i skolan?

Och hur avgörs det vem som ska få beskedet “Nej, tyvärr. Alla ditt barns vänner fick plats i skolan nära men just ditt barn får ingen plats för den måste vi kvotera in förortsbarn för”?

Rektor Hamid hänvisade på Twitter till USA.

Men att jämföra svarta amerikaner, som bott där i generationer, eller även första generations invandrare från Sydamerika, för det är den sortens segregation som det handlar om, med nyanlända från länder kulturellt, språkligt och religiöst mycket långt från oss, funkar inte.

Det folk som resonerar om bussning verkar tro är att det går att trolla fram nya skolplatser. Och att vi pratar om statistik. När varje plats som ska gå till en inbussad unge är ett verkligt barn som då får avstå.

Ska dessa barn och deras föräldrar glatt förväntas avstå plats i de närmaste skolor för att vi måste fixa integrationen?

Men skolor begränsas i stan framför allt av lokaler. Det går helt enkelt inte att bygga ut skolorna för att de är omgivna av hus, oftast bostadshus. Och man kan inte vara hur många som helst i en klass. Av brandsäkerhetsskäl får man heller inte vara hur många som helst i en lokal vilken som helst.

Ingen svarar någonsin på frågan om var alla barn som bor i stan ska gå i skolan om platser, även om det handlar om några platser per klass, kvoteras till förorten.

Jag har frågat alla som resonerar så.

Ska dessa barn tvingas gå i en skola i en närförort och ta en plats från en unge som bor nära den skolan? Eller ska våra barn i innerstaden bussas ut till Rinkeby och Tensta?

För det kommer inte en enda förälder gå med på.

Vet ni varför?

För att många av oss har kämpat hela livet med utbildning, tråkiga jobb som ses som en pinne i karriärsklättring, långa arbetsdagar och jobb på helger och semestrar för att ha råd att bo i just de områden vi nu bor i för att just våra barn ska få en sådan bra uppväxt som möjligt. Där ingår inte att åka buss till områden vi undvikit hela livet genom medvetna val. Där folk idag skjuts på gatan.

Premiss nummer två i diskussion om blandade klasser och bussning utgår helt felaktigt från att alla som bor i stan på något sätt bara haft tur.

Att det handlar om från födseln privilegierade personer. Medan det i själva verket handlar om hårt arbete och uppoffringar. Vissa av barnens kompisar bor i små trånga lägenheter för att ha råd att bo kvar just i stan. Ingen bor i en lägenhet de ärvt av någon rik släkting. Det är hårt arbetande människor som många själva gjort en slags klassresa.

Men det främsta anledningen varför allt prat om bussning är så illa är synen på människor.

Vissa barn ses som redskap för staten att integrera invandrare.

Deras rätt att vara barn och individer upphör därmed. Blotta närvaron av infödda svenskar med akademiker-föräldrar, som ju är någon slags outtalad definition på vilka barn man pratar om som är önskvärda redskap i all sorts social ingenjörskonst, ska leda till att andra barn lyckas bättre i skolan.

Alla föräldrar vill ha det bästa för sina barn.

Mina barn är inte en integrationsåtgärd. Ingens barn ska se som en integrationsåtgärd.

Det handlar inte om att inte jag ser de stora problemen vi har med bristande integration utan att jag inte kan acceptera den här sortens radikala och faktiskt odemokratiska lösningar. För vi har inte röstat för att staten slutar behandla oss som individer. Lösningarna måste vi hitta på andra sätt än det.

Allt prat om bussning, avskaffa skolval, lottning och blandade klasser bottnar i en syn på barn som brickor i ett statligt experiment. Barn ska inte fixa integrationen, det ska vuxna göra. Även om prognosen är dyster och den premissen dessutom bygger på att folk faktiskt vill integreras. Fler och fler tecken visar att en växande andel invandrare tvärtom vill motverka integration och isolera sig själva frivilligt från majoritetssamhället.

Det är ett mycket större problem än att bostadssegregationen skapar helt naturliga konsekvenser att vissa skolor bara har invandrare och många nyanlända, och andra knappt har några.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

0 kommentarer till Livet som integrationsåtgärd

  1. Mycket bra och välformulerat. När den stora strömmen av människor kom till Sverige och jag hörde några unga tjejer uttryckte ” vi har tur att födas i Sverige så vi kan dela med oss” villa jag bara skrika ” tur, vad då tur, det är hårt arbete och strävan till ett bättre liv i flera generationer som har gjort att du har det bra ingen jävla tur”. BTW, ser fram mot din och Ann’s bok.

  2. Hej Rebecca! Tipsar om en artikel för ett tag sedan som verkade vettig. Den handlade om hur man i Munchen arbetade för att få till en bra integration. Tror att det var i SDS och att skribenten hette Stefan Fölster. Mvh Per

  3. Problemen som du skriver om är resultatet av en slapp migrationspolitik. Vad gör man? Rösta hjälper ju inte, en majoritet av svenska folket vill kraftigt minska invandringen.
    Våra barn får betala priset och makthavarna bryr sig inte.
    Dags att plocka fram gula västar?

  4. Jag är genom mitt arbete, ofrivilligt en del av integrationen, oftast är det trevligt, men inte alltid. För mig gäller det att se verkligheten: Om jag själv hade bott i något av de länder de flesta invandrare kommer ifrån, så hade jag också flyttat till Sverige.
    Det är inte deras “fel” att de kommer hit, de gör bara det som är bäst för dem själva och för sina barn. Såklart.

    Felet finns i huvudet på våra politiker som skapar otroligt starka incitament för invandrarna att till varje pris ta sig till Sverige. En person jag frivilligt har kontakt med och umgås med privat kommer från Iran, han blev djupt besviken när han förstod hur det går till i Sverige. Att vi urskiljningslöst släpper in precis vem som helst och att vi släpper in många fler än vad det finns vettiga bostäder, jobb och annat till.

    Bland det första han sa till mig på Svenska var: varför gör ni såhär?, Varför släpper ni in DEM (Afghanerna) de är ju DÅLIGA. Han fattade grejen direkt, såg precis vad som var felet. Och att ingen annan politiker än Jimmy Åkesson vill ändra på detta.

    Alla som inte röstat på SD förtjänar att deras barn får ta del av mångkulturen.
    Det ska inte gå att rösta på mångkultur och sedan köpa sig fri från den, när den drabbar alla de ofrivilliga som inte har råd att bo i ett vitt reservat.

  5. Precis, barnen ska inte användas som integrationsverktyg. Jag kommer ihåg när mina var små och de som lugna, placerades bredvid en bråkstake. Jag flög i taket direkt och talade om för skolan att det inte var mina barns uppgift att sköta skolans jobb.
    Hela situationen accelererar, eftersom även ute i småkommunerna så blir eleverna kvar fler läsår ute i byskolorna, då skolorna även i mindre tätorters skolor är fulla till bristningsgränsen och mer därtill med baracker vid sidan om. Mindre orter har ofta fler invandrare per capita än Stockholm. Som här där jag bor, utanför Kristianstad, så bygger kommunen nu en stor skola inne i det segregerade området. Detta är stort misstag och konstigt att det får göras. Området räknas som No go zon, där polisen har problem och barn rekryteras till kriminella, där tjejerna hela tiden är påpassade av de i området att de klär sig som man ska. Där tycker politikerna att det är lämpligt att bygga en skola. Även badhuset vill de bygga nytt i närheten.
    Då hade det varit smartare att byggt en skola mer vid sidan av, dit man kan bussa elever både från det segregerade området och villabyarna utanför stan.
    Jag känner för dessa tjejer, som tvingas leva under helt andra förutsättningar än sina bröder och våra barn. Det är i första hand dessa som ska få ombyte i miljön, att få bada på en strand och känna sol och vind mot sin hud, som vi tar för givet. Att få leva ut. Att vi gör så här mot så många barn, framför allt tjejer, i vårt land, kommer det inte stå snällt om i historieböckerna. Varför stärks inte lagstiftningen mot dem som gifter bort sina döttrar, ofta under hemlandsvistelsen under sommaren?
    Könsstympning och hedersvåld är vardag för kanske hundratusentals barn, i Sverige år 2019.
    Föräldrarna borde få reda på vad som gäller här och utvisas om de inte följer våra regler. Det är enda sättet för att uppnå integration. Om man har kvar dem i dessa förorter, som med hot och våld tvingar på folk en viss livsstil, så kan man självklart inte lyckas. För de blir fler och fler, samtidigt som de kommer in i vårt politiska system. Där smyger de in förslag som olika badtider för män och kvinnor, som stegvis kommer förändra vårt samhälle. De säger att fler tjejer lär sig simma då. Men det är bara att jämföra med länder som har det så, tror statistiken är väldigt tydlig. Vi kör tjejer till egna badtider och badhus med alla fönster täckta. De är många nu, som vill att segregationen ska gälla manligt och kvinnligt över hela samhället.

  6. Lägg därtill Amir Sariaslans forskning och man kan, iaf, ställa sig frågan – kommer det skapa någon nytta?

  7. Skall svenska akademikerbarn bli mentor till klasskompisar med invandrarbakgrund? Får eleven ersättning?

  8. Fråga föräldrar, lärare och elever i sossestaden Malmö där bussning pågått i många år med upprepade resultat … Hur gjorde de där för att fixa situationen?! Eller vad hände? Bara ett tips.

  9. jag har slutat tro på Sveriges förmåga att klara av integrationen,

    Om det snöar ute och ett av fönstren i huset är öppet och snön yr in, vad gör man då?
    Man börjar väl inte med att sopa upp den in yrda snön, Det första en normal människa gör är väl att stänga fönstret, eller hur?

    Men våra politiker synes inte normala. De sopar och sopar och verkar undra varför inte snön ska ta slut.

    Vi har i det här landet haft integrationsproblem i allt för många år.
    Hur många av de äldre, numer svenska medborgare, i utanförskaps områdena finns det som inte klarar svenska språket ?

    Fast integrationen inte lyckats, jobb inte finns till invandrarna, utan man skapat låtsasjobb, så fortsätter man att låta folk komma hit istället för att sätta stopp. Man låter dessa få förturer till bostäder, alt hyr in dessa i nyproduktioner där hyran är så hög att vanliga svenskar helt enkelt inte har råd att bo. Kommunerna köper in brf-lägenheter och villor till invandrarna. Någon som någonsin hört talas om en kommun som köpt en bostad till en bostadslös svensk?

    När det gäller integrationen av invandrarnas barn, så skulle åtminstone inte jag förvånas om man började bussa dessa till innerstadens skolor samtidigt sam innerstadens barn fick bussas till förorten. Eller de kanske inte skulle bussas, de kunde ta tåget eller bli körda av mamma eller pappa.

    Det homogena, mycket mer tryggare Sverige som jag växte upp i, finns inte längre och vi får inte heller tillbaka det. Det är bara att försöka anpassa sig .

  10. Dessutom, med de proportioner som råder mellan immigrerade och infödda i en del åldersgrupper finns det inte ens några reella möjligheter till “integrering” på så sätt att immigranter blir “inskolade” i en svensk kontext. Snarare kommer en del infödda svenskar att bli “integrerade” i någon slags multikulturell menakontext om man tvingar fram etnisk blandning. Den svenska immigrationsekvationen går helt enkelt inte ihop någonstans, inte ekonomiskt och inte demografiskt.

  11. Helt orelaterat till ämnet; men med tanke på att denna blogg ofta gör skarpsynta analyser av ekonomiska förehavanden hos diverse kulturentreprenörer (t.ex. Jonas Gardell och Johan Ehrenberg) väntar jag med spänning på en artikel om Christer Björkmans och SVT:s oheliga allians. Nu när SVT blir skattefinansierat är det aktuellare än någonsin.

    Inget fel på Christer Björkmans Mellokoncept, det verkar ju vara succé och populärt men hur flödar egentligen pengar i det här projektet och vem betalar för vad?
    Biljettpriserna för Mellotävlingarna är höga, jag kan inte tänka mig annat än att det går ihop ekonomiskt redan där.

    Christer har sitt eget låtskrivrstall som ser till att låtmaterial som tilltalar massorna produceras men på vilket sätt är hans arrangemang public service? Det är ju inte ens en riktig tävling, mer en slags låtsastävling.

    Hur mycket betalar jag som skattebetalalare för att Christer Björkmans populära låtsastävling skall få “TV-reklam”, d.v.s. sändas på bästa sändningstid i Sveriges största TV-kanal?

    Hur hänger egentligen ekonomin bakom kulisserna ihop här med SVT, arenor, biljettpriser, produktionskostnader och arvoden/vinster för artister och låtskrivare.

  12. Det borde vara uppenbart, att om man överbelastar landet med alltför omfattande och även på andra sätt, svårhanterlug migration, så kommer man oundvikligen att ställas inför två val: Socialism (Hamids väg) med stenhård kontroll och social ingenjörskonst, eller något som drar mot en nyliberal nattväktarstat (Annies väg) där var och en köper sig skydd i mån av förmåga.

    Båda alternativen är dåliga och fientliga mot den stora massan. Endast eliterna kommer att må gott, åtminstone kortsiktigt, av dessa lösningar. Alla försök att snacka bort detta vilar på verklighetsförnekelse.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap