När dog Alliansen?

I fredags, skulle kanske många av er svara. Men den var död innan. Långt innan.

Alliansen dog den 14 september 2017.

Efter 18 månader av krypskytte mot Anna Kinberg Batra från Annie Lööf och Centerpartiet träffades Folkpartiet och Centerpartiet själva. Och bestämde sig för att, trots att Alliansen var eniga, bryta överenskommelsen att fälla även Hultqvist för att ha äventyrat rikets säkerhet i Transportstyrelseskandalen.

De meddelade den 14 september 2017 att de tänkte rädda kvar Hultqvist och spikade då igen locket för Alliansen.

Jag fick tips av min gode kollega Johan Westerholm att läsa en DN-artikel från 25 augusti 2017, bara ett par veckor innan händelsen ovan. En lång intervju med Jan Björklund. The devil is in the details och den här intervjun hade både jag, han och de flesta politiska analytiker missat.

I intervjun sa Björklund många mycket intressanta, för att inte säga avgörande saker. Men jag inleder med vad han sa om Hultqvist.

Misstroendeomröstningen står fast, var beskedet med hänvisning till att han kände till det i mars 2016.

Bara två veckor senare bryter Björklund löftet i intervjun, med hänvisning till att Emma Lennartsson kände till läckorna i februari. Men Hultqvist fick enligt egen uppgift informationen i mars.

Vad är det som säger att inte Lennartsson informerade Hultqvist, direkt efter mötet i februari, som ju kan ha skett sent i februari?

Jag ser bara en dålig ursäkt. Redan där och då ville C och Fp blinka med ena ögat till Stefan Löfven. Det var det de gjorde.

Om inte Björklund ljög rakt ut i intervjun hade han och Annie Lööf ett eget hemligt möte mellan intervjun och den 14 september. Den gjordes säkert inte särskilt långt före publicering på grund av risken att något som står i den skulle hinna bli inaktuellt. Då valde de att bryta Alliansen enighet. Den första gången av många skulle det visa sig.

Att Alliansen skulle dö signalerade dock Björklund på andra ställen i just den intervjun.

Vart det barkar sammanfattar DN redan i rubriken. Hur kunde hela det politiska professionella tyckarkåren där jag själv ingår missa den här bomben?

Ett år före valet har Jan Björklund redan i åratal tänkt på regeringsfrågan.

“Det är otänkbart för Liberalerna att sätta sig i en regering om de borgerliga partierna blir mindre än de rödgröna efter nästa val”

Är det inte konstigt att Björklund på valnatten, när resultatet var klart, inte sa samma sak? Och vidhöll under hösten att Alliansen är det som gäller?

Det finns bara en sak att säga.

Lögn. Och förbannad lögn, för att parafrasera en känd person.

Jan Björklund ljög bevisligen för väljarna hela hösten. Istället för att på valnatten, när resultatet stod klart, vara ärlig och säga det han sa i intervjun. Det är otänkbart. Vi sitter inte i en Alliansregering nu.

Intressant nog luftar han också tankar kring Vänsterpartiet och medger att det kan vara en tänkbar förklaring att SD vuxit att Vänsterpartiet fått vara med och regera Sverige sedan 2014.

Ändå tycker samma Jan Björklund bara ett år efter intervjun att Vänsterpartiet är oproblematiska att samarbeta med. Eller snarare har han gått ifrån att säga att det är uteslutet till att “Vänsterpartiet inte kommer få inflytande i de frågor han och Stefan Löfven förhandlat”.

Han ger sitt odelade stöd till S, MP och V. Så ser det ut. Fri lejd för kommunister att diktera villkoren som vågmästare.

Alliansens dödsstöt kommer längre ner i intervjun. Den 25 augusti 2017 tog Jan Björklund Alliansen till sina sista dagar.

Efter det började de, som jag utgår från, sedan dess hemliga möten han och Annie Lööf haft som kulminerade i att Alliansen även officiellt avskaffades och de bytte block till vänsterblocket.

För Björklund har fel. Det går inte att bryta blockpolitiken. Det går bara att byta block. Socialdemokrater, Vänsterpartister och Miljöpartister är och förblir vänsterblocket. Antingen är man med dem, eller så är man höger.

Att stödja en vänsterregering gör inte den regeringen plötsligt mitten.

Sveket från Transportstyrelsen, krypskyttet från Annie Lööf mot Anna Kinberg Batra och afghanamnestin signalerade svek. Jag var lojal mot Allianssamarbetet och mitt parti hade, tyvärr, valt att fortsätta i det valrörelsen ut. Men jag kände mig obekväm hela valet att försvara det. Kanske mina läsare noterade att jag skrev väldigt lite om Alliansen och nästan bara om M och KD.

Jag skrev, om och om igen, – den enda säkra rösten på en borgerlig regering är en röst på M eller KD.

I presskonferenserna som varit försa sig Fridolin. Han sa att de förhandlat avtalet med C och Fp under en mycket lång tid.

När började de verkliga förhandlingarna? Innan valet? Direkt efter?

Alla letar efter Jonas Sjöstedts meningslösa papperslapp, för i det har han rätt. Det spelar ingen roll alls vad som står i papper om den som skrivit under inte har intentioner att hedra avtalet. Och det har inte Stefan Löfven. Varken den där klausulen eller något annat som står.

Jag vill istället veta när C och Fp började förhandlingarna på riktigt. Inte den version de gett till media.

I november kom SCB:s stora Partisympatiundersökning (PSU). Den fångar givetvis inte in de senaste månadernas svek och haveri men det ger en fingervisning.

För i tabellen om näst bästa parti kan man se framtiden.




Det är för det första helt naturligt att moderata väljare mest väljer till höger. Det är betydligt svårare för en person som är borgerlig på riktigt att välja något annat.

Men ser man Centerpartiets väljare ville de, i november, till 17 % i andra hand ha Moderaterna. Och nästan 20 % av Folkpartiets väljare.

Innan de skrivit på avtal med sossarna, innan de gett V ett carte blanche att dominera svensk politik, innan de tagits på bar gärning med de värsta lögnerna av alla.

Då hade Centerns besvikna borgerliga väljare, som trodde de röstade på en borgerlig regering med högerpolitik men fick fyra nya förfärliga år med den sämsta regeringen i mannaminne, gett Moderaterna 1,5 %-enheter. Direkt. Och 1 % -enhet från Folkpartiet.

Betänk då flödet under en mandatperiod som kommer domineras av vänsterpolitik. Höjda skatter på allt annat än inkomster, fler förbud, mer kvotering, mer bistånd till Hamas och antisemitism, mer skämmiga skandaler som Transportstyrelsen, munkavle på myndigheter och Svenska kraftnät.

Det är lätt att bli bitter men valet 2018 var tyvärr ett enda långt fulspel av otrogna vänner. De hade redan innan bestämt sig. Och det är ändå skönt att slippa vara den som gör slut.

Moderaterna slapp. Och nu slipper vi dem.

Alla väljare som också vill slippa att bli lurade en gång till ska överge Folkpartiet och Centern. Man får nämligen inte borgerlig politik, liberal politik, genom att lägga en röst på dem.

Man får Jonas Sjöstedt och Margot Wallström.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *