Sänkta krav

När jag började läsa lite om demografi i Arbetsförmedlingens prognos så såg jag plötsligt några intressanta diagram.

Ju större befolkning, desto större välfärd krävs, när man har en generell skattefinansierad välfärd. Och så länge en invandrare inte försörjer sig på ett heltidsjobb får någon annan betala alla deras och deras familjs kostnader i välfärden (egentligen måste en invandrare och tjäna över 20 000 kronor för att bli nettobetalare men det är ett annat inlägg).

Alla dessa barn och ungdomar ska till exempel gå i förskola och skola. Och äldre ska ha äldrevård.

Hur har då välfärden löst det stora problem som finns med att bara på några år så ökar efterfrågan enormt på välfärdstjänster men utan att man hinner, eller ens kan, bygga ut med personal framför allt?

De sänker kraven.

Från 2014, när Socialdemokraterna tog över, har andelen i vård, skola och omsorg som sänkt kraven på yrkeserfarenhet ökat markant.

I omsorgen har andelen ökat från 15 % år 2014 till 35 % 2018. Inom vården ökade det från 10 % till 30 % och i skolan från 40 % till 55 %.

Tyvärr är det likadant gällande det mest grundläggande för att kunna ett jobb, och kunna utföra det rättsäkert – utbildning.

Inom omsorgen har andelen som sänkt kraven gått från 15 % till 35 %, inom vården från 12 % till 20 % och inom skolan från 40 % till 55 %.

Samtidigt har skatterna höjts tillbaka till gänget med världens högsta.

För det får vi inte bara allt mindre saker utan vi får dessutom vård, skola och omsorg som bemannas till högre och högre grad av människor utan vare sig utbildning eller yrkeserfarenhet, eller som saknar minst en av dem.

När allt färre ska försörja allt fler drabbas vi av det här. För givetvis är det också ett sätt att försöka få in folk på arbetsmarknaden – att de offentliga arbetsgivarna tummar på kraven för att kanske med subventionerade jobb betalda av staten få in fler i verksamheterna.

Statistiken över hur många som jobbar i välfärden som är utlandsfödda idag kontra 2010 får jag återkomma till om jag hittar den.

Jag har skrivit om det förut. Men välfärdens kärna kan inte tjäna som vare sig ett integrationsprojekt eller arbetsmarknadsåtärd. Det är ingen som drabbas av att diskare eller städare inte kan svenska eller förstår kulturen.

Men en person som inte kan svenska eller förstår kulturen kan aldrig göra ett bra jobb när det handlar om barn i skola, som själva inte kan perfekt svenska ännu, gamla utsatta människor i sina sista år eller sjuka.

Det är lockande för politiker att försöka lösa två problem på en gång – välfärdens skrik på personal och en stor grupp utlandsfödda utan jobb. Men det är fel väg att gå.

Men att sänka kvaliteten på välfärden är inte vägen framåt. Att det finns en del sorters tjänster inom vård, skola och omsorg som inte kräver samma utbildning är bra. De avlastar kärnpersonalen, de som är kvalificerade. Men nivåerna vi har idag är alarmerande tycker jag.

Alla som har rätt utbildning och kan språket ska givetvis kunna jobba i välfärden och det finns många invandrare som redan idag gör fint jobb i välfärden.

Men kurvorna mot att allt färre som jobbar i verksamheterna har rätt utbildning och erfarenhet är alarmerande.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *