Ännu en aktivistutredning

Ett skolboksexempel på hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet satt i system att missbruka statens offentliga utredningar, vars syfte är att objektivt utreda lagförslag men som senaste fyra åren förvanskats till ren och skär styrd opinionsbildning i syfte att oavsett driva igenom ideologiskt grundade idéer – Utredning på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84)

Receptet är enkelt. Skriv ett kommittédirektiv som inte är objektiva frågor utan instruktioner vad man ska komma fram till och utse sedan en aktivist, antingen en lojal partist till antingen S eller MP eller en annan pålitlig person för frågan så att man garanterar att utredaren sedan kommer fram till det man bestämt att denne ska komma fram till.

Direktiven kan ni läsa här:

För att blidka framför allt de missnöjda flyktingaktivisterna i Miljöpartiet, som tvingats gå med på åtstramningarna med den tillfälliga lagen, och de egna vänstersossarna som alla är aktiva i samma grupper, tillsatte därför Morgan Johansson en utredare som garanterat skulle ge dem rätt svar – Anna Lundberg. Professor i välfärdsrätt vid Linköpings Universitet sedan 2017, tidigare vänsterfästet Malmö högskola. Att de fått universitetsstatus är ett skämt.

Ni ser själva. Detta är hennes profilbild på Facebook.

Och flödet, det som är offentligt, är fullt av flyktingaktivism.

Mycket överraskande kom alltså flyktingaktivisten Anna Lundberg fram till att alla som fått utvisningsbeslut och som anses vara offer för yttre omständigheter, som att landet vägrar ta emot dem för att de till exempel är kriminella, ska få stanna i Sverige.

Läser man själva utredningen klarnar bilden av lagförslag som fullständigt raserar dagens klena möjligheter till utvisning, trots att Lundberg i utredningen försöker tona ner antalet som skulle omfattas för att även hon inser att om utredningen kommer fram till att antalet som skulle beviljas uppehållstillstånd skulle öka markant minskar chansen för henne att få igenom lagen. Återigen, politisering.

I deras slutsatser står det tydligt att grupperna som omfattas inte bara handlar om preskriberade utan om hela gruppen.

Förslagen är att det i själva lagen ska införas begreppet praktiska verkställighetshinder så att inte domstolarna lämnas åt möjligheten att tolka lagen.

De vill också införa en ny del som anger att om den asylsökande som har fått utvisningsbeslut inte själv gömt sig så ska detta automatiskt ge uppehållstillstånd om preskriptionstiden på 4 år uppnåtts. Men hur bevisas detta? Att personen inte gömt sig medvetet? Detta öppnar för att det åligger myndigheterna och inte den enskilde att bevisa att personen gömt sig.

Utredaren vill också att en helt ny utredning tillsätts för att göra det lättare för alla så kallade statslösa att få uppehållstillstånd.

Anna Lundberg anser också att det ska åligga Migrationsverket att få ansvar över att bevisa att mottagarlandet är ovilliga att ta emot, och inte den enskilde. Alla förslag handlar om att det ska vara mindre ansvar för den som fått avslag och så stora möjligheter som möjligheter att alla ska få uppehållstillstånd trots nej i två instanser.

Antalet personer som berörs av utredningens förslag är en viktigt faktor. Det styr omfattningen av problemet men framför allt kostnaderna för stat och kommun inklusive polisen och Migrationsverket. I början av utredningens förslag kan man läsa att de inte kan uppskatta alls hur många personer. Ingenstans kan man heller läsa hänvisningar till polisens uppskattning att minst 50 000 personer redan för ett år sedan bedömdes undanhålla sig utvisning och att regeringen beräknade att 80 000 fler skulle få avslag kommande år. Istället använder Lundberg siffror om vilka som under gällande regler beviljats uppehållstillstånd efter preskription.

Hon använder också medvetet gamla siffror. Det är 2019, det finns siffror från Migrationsverket för åtminstone 2016 och 2017 klara. Men de siffrorna är förstås mindre roliga att ta med för de inkluderar ett större antal då de som sökte asyl 2015 var 160 000 personer och de fick således avslag först 2016 eller 2017.

Redan här manipuleras siffrorna för att få fram ett gynnsammare resultat alltså. Men detta fortsätter.

I kommittédirektivet står det tydligt att utredaren ska inkludera kostnadsberäkningar om sådana uppstår, både för myndigheter, kommuner och enskilda samt ge förslag

När jag letar efter detta hittar jag ett mycket klent resultat. Varför regeringen accepterat att utredaren inte uppfyllt kraven de ställt i direktivet och ändå accepterat utredningens resultat är mycket oklart. Kanske vill de bara trycka ut lagen och återigen stifta en lag med mycket bristfälliga konsekvensberäkningar.

Först medger de att modellen de använder är “starkt förenklad”. Det vill säga, de har gjort det lätt för sig. Här anar man fortsättningen.

Sammanfattningen är att inga kostnadsökningar kommer orsakas utan snarare kommer staten att spara pengar.

Och det är klart, struntar man i att räkna längre än när man ser en besparing så blir ju svaret oundvikligen så. För det är precis det Lundberg gjort. Hon började med besparingar och stannade där.

I övrigt bedömer vi inte att utredningens förslag får några sådana konsekvenser som omnämns i 14 och 15 § kommittéförordningen”

Men när man letar efter bedömningen hittar man ingenting alls.

De inleder sina beräkningar med besparingarna i domstolarna genom att om en person som undanhåller sig utvisning eller utvisningen inte kan verkställas för att t ex landet vägrar ta emot denne så slipper man en ny asylansökan och överklagande-hanteranden samt “mottagningskostnader”, vad detta är specificeras dock inte. För dessa kostnader finns ju för nyanlända, inte för folk som fått sin sak prövad redan.

Notera att i denna beräkning för besparingar används siffran 1000 som högst.

Men när utredningen beräknar kostnader och inte besparingar är plötsligt siffrorna 100 respektive 300 personer relevant. Fiffigt, för använder man samma siffra som för besparingar verkar ju kostnaderna högre. Över tre gånger högre faktiskt.

För 1000 personer blir det 280 miljoner kronor i högre kostnader, att jämföra med 186 miljoner kronor i besparing. Det vill säga inte alls en besparing.

Så till frågan om den där bedömningen de gjort, som skulle svara på frågan om konsekvenser för myndigheter, kommuner och enskilda samt föreslå finansiering.

Sorgligt nog är stycket nedan det enda som finns för att besvara de frågorna. Ett stort ingenting alltså.

Att folk som får uppehållstillstånd ingår i kommuners ansvar för försörjning, bostad, de och deras barn får fullständig access till välfärdssystemet etc har Lundberg helt ignorerat. Om de inte jobbar kommer ett stort minus in på den raden. I utredningen finns som ni kan se inte en mening om det.

Och helt skamlöst faktiskt skriver utredaren Anna Lundberg idag på ett upprop mot utvisningar av de afghanska männen och kräver att de alla ska på stanna.

Alla 40 000 som sökt asyl sedan 2014 alltså, inte bara de som fått tillfälliga uppehållstillstånd på haverilagen gymnasielagen.

Detta är en rättsröta tycker jag.

Att utredningar som ska utreda om lagförslag håller inte bara politiseras av regeringen utan att dessutom majoriteten av utredningarna sedan de röda tog över utretts av partilojala eller aktivister.

Det krävs en rejäl städning av en borgerlig regering när de får makten igen. Att uppgradera utredningsväsendet till vad det ska vara – objektiva sakliga utredningar med icke politiserade direktiv som leds av en garanterat objektiv person. Och då måste research göras innan tillsättning av till exempel sociala medie-konton och tidigare artiklar, engagemang etc så att man verkligen garanterar att utredaren inte har några privata styrande åsikter som riskerar att leda utredningen åt dessa personliga preferensers håll.

Det är inget annat än en skandal att något som viktig som utredningar som är grunden får nya lagar hanteras så här. Denna utredning borde förpassas där den hör hemma – i papperskorgen.

Det är inte värdigt en demokrati.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

3 kommentarer
  1. Det är precis sånt här som gör att jag ( och kanske andra också) röstade på SD i senaste valet. Moderaterna och dom andra allians partier är inte intresserade av att på ALLVAR utmana S i Sverige, dom har haft chansen flera gånger, senast 8 år i rad och vad gjorde dom då för att bryta det kommunistiska/socialistiska inflytandet på samhället. Ordnade dom till publik service rejäla slagsida åt vänster ? Nej just det. Vet inte om SD klarar av det heller men det återstår lalla fall att se. med M och alliansen vet vi vad vi får och det är INTE vad jag vill ha i alla fall

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *