Fyra mörka år väntar

Många låtsas just nu som att loppet inte är kört för borgerligheten i den gamla konstellationen Alliansen att på något sätt regera landet och därmed kunna infora flera av de stora nödvändiga reformer som krävs.

Möjligheten tog dock slut för ett tag sedan. Allt annat är bara teori. 

Initialt fanns en majoritet i Folkpartiets riksdagsgrupp för att inte på något sätt rösta igenom sossarna, nu är det bara 7 av 19 kvar som säger nej och Björklund har fått mandat att förhandla budget med sossarna ett år.

Annie Lööfs kravlista är lika med en utsträckt hand och hon öppnade i och med den dörren till S att förhandla, vilket de gör just nu även om de fånigt nog “kallar det något annat”. 

Som jag skrev i valrörelsen fanns det bara två partier att rösta på om man vill ha borgerlig politik – Moderaterna och Kristdemokraterna. Vilket direkt visade sig vara sant. De borgerliga som röstade på SD struntar antingen i att vi nu kommer få sossar i fyra år till eller så fattade de verkligen inte vad jag menade. Övriga i SD struntar i vem som sitter i Rosenbad. Även om en borgerlig regeringen skulle ge dem betydligt mer av den politik de själva gick till val på. Den dagen de sa nej till Kristersson gav de bort sin vågmästarroll, för den byggde på att befintliga block existerade och dessa är nu en hårsmån från att även officiellt upplösas. Syftar på gången som inte blev omröstning. Deras nej användes av Lööf som skäl att säga nej.

Där och då försvann grunden till Alliansen.

De borgerliga som röstade C och Fp kan se sig blåsta. 

Läget är följande: dessa två påstått borgerliga partier kommer nu att välja att inte få igenom sin politik mot att hålla löftet att “hålla SD utan inflytande”. Det är ett rimligt pris att betala, anser ledningen för dessa partier, och gladast för det är vänstern.

Den förhandling som nu pågår mellan C och Fp och sossarna är dessutom från ett sällsynt dåligt läge för C och Fp. Även om de gör sitt bästa för att få det att se ut som omvänt.

Varför är det ett dåligt utgångsläge?

Av samma anledning som de nu tänker krossa Alliansen – de har målat in sig i ett hörn.

De har valt bort att införa liberal politik genom en borgerlig regering för att SD kan tänkas rösta på samma förslag och därför har de ingenstans att gå sedan. 

Kravlistan Lööf och även Björklund levererat kommer leda till att sossarna, som den vana de har av 60 års regerande, i en kombination av uppmjukning och löften de inte tänker hålla, lurar C och Fp att tro att de fått igenom kraven. Sossar gör vad som helst för makt. De har dessutom motståndarna till listan – LO och Hyresgästföreningen – i samma familj och kommer därför kunna mildra protesterna tills omröstningen är gjort. Ett telefonsamtal bort bara så kan Löfven förklara att han såklart inte har några intentioner att genomföra förslagen men för att han ska bli vald måste LO och HGF:s protester (som deras medlemmar kräver) vara mjuka. När valet är gjort sitter han där han sitter och listan kan läggas i den planerade byrålådan.

C och Fp har tidigare hotat med att de när som helst kan fälla regeringen.

I teorin stämmer detta eftersom M och KD står beredda vilken dag som helst, men också SD. Och eftersom C och Fp ju övergivit 16 års relationer för just SD:s skull, inte för att M och KD brutit några löften utan för att SD helt enkelt fick för många röster och Alliansen för få, är detta i praktiken en omöjlighet.

Detta vet Löfven givetvis. Så det enda han nu måste göra är att övertyga dem så mycket han kan om en gemensam lista som alla kan acceptera (han accepterar alltså inte den egentligen men kommer påstå det) att C och Fp tror att de vunnit och trycker gult i statsministeromröstningen. Saker han kan tänkas lova är utredning av arbetsrätten eller strejkrätten, släppa vinstförbudet samt föra in saker som inte stod på listan alls. Punkter som är lättare.

Den listigaste i en förhandling vinner och jag har mycket svårt att se att inte S kommer spela brallorna av C och Fp här. 

Sedan sitter han säkert i fyra år. 

Extra val, tänker ni kanske?

Inte en chans. För att C och Fp har nu redan fått rösterna av de borgerliga som trodde på skitsnacket om Alliansen innan valet. De väljarna är givetvis missnöjda nu och vill byta parti men den chansen kommer de inte få. C och Fp får kakan och äta upp den samtidigt – de har väljare som både röstade på dem för att de ville ha en S-regering med stöd av C och Fp “för att hålla SD borta” och de som inte under några omständigheter vill ha sossar igen. Och vill inte C och Fp ha extra val kommer det inte bli det.

Det krävs nämligen att statsministern faller i fyra omröstningar. En person har hittills fallit. 

Det är möjligt att C och Fp vill spela bollen ett varv till “för att visa att de menar allvar”. Det vet ingen. Då får Löfven nej nu, Kristersson får nej igen och den sista omröstningen ska Löfven anses ha mjuknat och de trycker gult “för att inte kasta in Sverige i kaos och val utan tar ansvar för landet” som det så fint kommer att heta.

Summan är hur som helst att chansen för en borgerlig regering är körd. Det blev den ögonblicket C och Fp öppnade för förhandlingar.

De kommer sitta utanför som stödhjul till S-regering och förhandla. Eftersom deras stöd är förutsättningen för att få igenom förslag i riksdagen kommer S-regeringen tvingas säga helt nej till inflytande av V.

Vänsterpartiet är körda under de här omständigheterna. Deras alternativ är att rösta för borgerliga budgetar och förslag hela mandatperioden. En kommunist skulle aldrig göra det. Att ta stöd av V nu och kommande fyra år är omöjligt.

I det ögonblick C och Fp trycker gult för en sosse-regering är Alliansen död. 

Ironiskt nog tror Björklund att de kan återuppstå nästa val. Varför skulle den göra det? Det är inte Moderaterna och KD:s uppgift att ge C och Fp regeringsmakten oavsett vilka de stödjer. Vår livsluft hänger verkligen inte på läget att tvingas förhandla med opålitliga socialliberaler vid varje given tidpunkt.

Sedan då?

Vad händer när Löfven bildar ny regeringen med eller utan MP, beroende på vad C och Fp kräver?

Tja, att budgeten kommer förhandlas med de socialliberala partierna. Som kommer få smulor, eftersom S alltid regerar så. Om de klagar kan Löfven bara säga “gå och regera ihop med med SD då”. De kommer alltså inte ha något val under fyra år än att acceptera att just vara stödhjul för sosse-politik och få symboliska struntsaker i betalning, precis som MP alltid fått. De kan knappast rösta emot den regering de nyss röstat in.

Det spännande blir att se hur de agerar när M och KD lägger förslag efter förslag från deras egna partiprogram. Kommer C och Fp av princip rösta emot sin egen politik bara för att den kan införas för att SD också trycker på grön knapp? Eller kommer de stödja en regerings politik som driver motsatt politik, bara av princip? Jag avundas inte deras sits här.

För att avsluta denna dystopiska krönika positivt: uppsidan är att sossarna bakbinds till stora vänsterreformer också. Vinstförbudet kommer till exempel lägga på is. 

Dessutom slipper framför allt Moderaterna bojan av svek och huvudlösa symbol-utspel som Fp och C ägnat sig åt i fyra år. Ett borgerligt krypskytte som tvingat M att försvara samarbetet med dem trots att man själv blött väljare till SD.

Moderaterna som ledare i Alliansen och de som är 2,5 gånger större än C och fyra gånger större än Fp har fått betala hela kostnaden för deras oärlighet och dubbelspel. Det räcker nu.

Jag hade verkligen inte trott att våra vänner skulle dubbelspela oss som de gjort. Att de på allvar skulle splittra den borgerliga enigheten, syftet med hela SD-spinnet från S, utan att de när det gällde givetvis skulle rösta för Kristersson. Men nu är det så och då kan man inte gå och gråta över spilld mjölk.

Att slippa C och Fp är också skönt. Med vänner som dem behöver man inga fiender och de ska betala sina egna kostnader. Det är slut med att skicka notan till M. Med Alliansen borta svarar varje parti för sig själv. Att C och Fp kunnat göra som de gjort i fyra år har byggt delvis på att de inte betalat någon politisk kostnad utan för att Alliansen höll ihop blev det M som fick göra det gång på gång.

Jag hoppas att Moderaterna ägnar kommande mandatperiod åt att gå ännu mer till höger.

Valet visade att det finns en icke- socialistiskt majoritet med 60 % – 40 %.

Avskaffad värnskatt, en fråga Reinfeldt-eran tog bort från partiprogrammet, ska in tycker jag. Krav på kvalificering av välfärdsstjänster för invandrare ett annat som borde in, en ny punkt. Vi kommer inte klara ens nuvarande läge, där 300 000 väntas komma inom tre år, om vi inte kopplar ihop skyldigheter med rättigheter. Fullt tillträde till välfärden får man först när man försörjer sig själv. Kvalificering är inga konstigheter, det har medborgarna i det här landet för alla möjliga system idag, som a-kassa och sjukpenning och föräldraförsäkring.

Vi borde också formera ett nytt borgerlig samarbete ihop med KD för att man redan ligger nära och för att enighet blir en stor styrka. Alliansen må snart vara död men Högern borde uppstå i dess ställe.  

Sedan måste målet vara att ta makten 2022, med stöd av SD.

För att alla röster räknas lika mycket i riksdagen och man blir inte som man umgås. Människor med integritet kan samarbeta med alla möjliga parter utan att själva påverkas och SD:s migrationspolitik är redan införd. Av sossarna.

Faktum är att Centern går längre på vissa områden inom migration än SD gör. Läs partiprogrammen och avgör själva. Som att inte en enda krona ska ges i bidrag under etableringen av nyanlända utan att alla ska tvingas låna. Precis som systemet var på 1980-talet då invandrare fick etableringslån som sedan krävdes tillbaka.

Annie Lööf få gärna drömma om att bli statsminister men det kommer aldrig ske. Centern har inte potential för att växa större än kanske 10 %, om Folkpartiet åker ut då de får de vänsterväljare som finns där.

Kommande mandatperiod kommer istället kunna bli fyra år där de högerväljare som trots allt finns i Fp och C kommer att välja M istället, för att hur man än röstar får man ändå sossar och högerväljare vill inte ha det. De vill ha högerpolitik. 

För första gången på länge kan Moderaterna växa istället. Man slipper bojan av att leda ett samarbete som inte fungerar för att medlemmar är illojala och istället kan man få väljare som inte gillar den nya given och tycker att i valet mellan pest eller kolera väljer man faktiskt kolera eftersom man dör av pesten och bara blir allvarligt sjuk av kolera (nej, jag jämför inte SD resp socialism med sjukdomar).

2022 kommer därför landets verkliga höger, bestående av M och KD samt de väljare som valde C och Fp i tron att de skulle få borgerlig politik och därför i detta val väljer M eller KD istället, kunna ha växt. Till 175 mandat, med SD:s stöd.

C och Fp har en lång väg tillbaka till en borgerlig familj efter fyra år som stödhjul åt sossar. Jag hoppas dörren är stängd även 2022, att Fp åker ut och att C:väljarna reagerar som de gjorde vid förra sveket 1998 då Olof Johansson valde Göran Persson – 30 % av väljarna lämnade Centern. De väljare som är basen, egenföretagarna på landsbygden inklusive skogs- och lantbruk, är redan idag till del Moderater. Resten, som inte känner igen sig i Centerns nya märkliga vänsterliberala retorik om amnestier och nazister, kommer kunna välja M.

Under kommande fyra år hoppas jag också att SD gör sig av med de delarna som fortfarande är sossiga. Som motståndet mot EU. Kraven på att gå ur måste bort, man kan förhålla sig kritiskt ändå. Jag hoppas av de överger sitt Nato-motstånd också och släpper LO-mys som krav på höjning av bidrag.

Vill de, som en del av deras väljare uttrycker, ingå i någon slags möjlig höger måste de också bli mer höger. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *