Pengar till mumbo jumbo


Det mest tragiska när det gäller det jag håller på, som bland annat inkluderar att granska slöseri med skatt, är inte att man hittar oceaner med dumheter som vi kastar surt förvärvade skattepengarna på medan det vi tror betalar till blir lidande. Utan att det inte verkar spela någon roll om det kritiseras, har man en gång fått pengar av skattebidrag verkar det vara omöjligt att bli utan trots stor kritik.

Ta detta som el-allergi. Eller elöverkänslighet.

Det har kritiserats i många år nu. För att det helt enkelt inte finns. Det finns ingen evidens i forskningen att det finns. Besvären finns hos patienter men inte en enda seriös studie har lyckats vederlägga att besvären kommer från el. Om personerna vet att elen är på känner de symptom men de kan inte avgöra om el är på eller inte i sådana tester.

Elallergi började dyka upp redan på 80-talet och då kopplades det till kraftledningar. Men när internet kom, mobiler var hos vem som helst och datorer blev mångas arbetsredskap fokuserade istället kritiken och allergierna på skärmar och strålningen från dem

De fick uppmärksamhet, bildade en förening, fick offentliga institutioner som sjukhus att bygga “elsanerade rum” och fick kommuner att ge dem bidrag till “elsanering”.

Men nu rivs till exempel sådana, dyra och helt onödiga rum. För att ingen använder dem. Kan bero på att det alltså inte finns något som heter elallergi eller elöverkänslighet. Besvären folk har beror helt enkelt inte på el utan är förmodligen stressrelaterade i kombination med psykiska som tar sig fysiska uttryck. Detta är åtminstone den vanligaste slutsatsen som finns angående dessa “elallergiker”.

2016 fastslog Kammarätten att kommuner inte borde dela ut bidrag för elsanering. 

Enligt myndigheterna Folkhälsomyndigheten och Strålsäkerhetsmyndigheten finns det inga belägg för kopplingen mellan el, dvs elektromagnetiska fält, och elöverkänslighet. Det. Finns. Inte. 

Och ändå beviljar alltså Socialstyrelsen Elöverkänsligas Riksförbund fortfarande bidrag som handikapporganisation. Trots den massiva kritik som funnits mot både diagnosen och pengarna.

2015 senast gjordes en granskning och debatten gick varm om att det är orimligt att något som inte finns får bidrag. Ändå hände absolut ingenting.

Det spelar alltså ingen roll vad forskningen säger. Om man en gång fått bidrag av andra människors pengar har man rätt till det resten av livet, verkar kontentan vara. Detta gör mig på riktigt deprimerad. Att till och med myndigheter kan gå ut och säga att det inte finns och bidragsgivande myndigheter, i detta fall Socialstyrelsen, struntar i det och glatt ger bort 1,6 miljoner av våra pengar. Ändå. Varje år. De fick 1,6 miljoner kronor för 2018. Tre år efter SVT gjorde sin granskning.

Elallergikerna har fått 1,5 – 2 miljoner kronor per år i en massa år.

På bara 10 år har de mottagit nästan 20 miljoner kronor trots att det inte finns. 

De får mer pengar varje år än för saker som bevisligen finns och är stora problem, som ätstörningar, blödarsjuka eller HIV. 

Fortfarande, trots domen i Kammarrätten och bevisen eller snarare avsaknaden av bevisen för att det ens existerar elallergi delar kommuner ut dyra “elsanerings”-bidrag till folk.

I Umeå får skattebetalarna punga ut med max 30 000 kr, i Skellefteå är det max 50 000 kr per “sanering”.

Hur kan det inte spela någon roll vad forskningen säger och att den nu konstaterat att detta är fejk, i den meningen att personerna inte är allergiska mot el?

Ska vi ha ett samhälle där det är omöjligt att dra in bidrag?

Så att skattebetalarna sitter med en evighetsnota till varenda förening och organisation som lyckas passera det nålsögat? Eller nålsöga och nålsöga, min uppfattning är att det tyvärr inte krävs särskilt mycket och att kontrollerna om de finns alls är otroligt bristfälliga.

Vi måste kunna dra in bidrag och det kan inte ens betraktas som kontroversiellt i detta fallet. Inte en krona skatt ska gå till “elallergi”.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

0 kommentarer till Pengar till mumbo jumbo

  1. Tack intressant artikel. Men i tredje stycket skriver du vederlägga när du menar belägga. En förutsättning för samtal är att märka ord.

  2. Hej Rebecca W.U.,
    Först av allt, tack för din spalt, alltid läsvärd!

    “Nålsöga och nålsöga”, skriver du, nej det verkar överdrivet snålt. “Pärleporten” vore en bättre benämning.

  3. Hej Rebecca!
    Tack för allt du uppdagar av dåligheter, slöseri av skattepengar m.m.
    I din text ovan tror jag att du råkade använda fel ord: “Besvären finns hos patienter men inte en enda seriös studie har lyckats vederlägga att besvären kommer från el.”
    Jag antar att du menar belägga, inte vederlägga?
    En annan organisation som du skulle kunna titta närmare på är Tandvårdsskadeförbundet //www.tf.nu/
    Jag misstänker att de också uppbär någon form av skattefinansierade bidrag.
    De ger också ut en tidning, TF-bladet, som har en hel del artiklar som är mycket ovederhäftiga.
    Jag får regelbundet denna tidning och är förmodligen en del av deras prenumerationsunderlag vilket förmodligen ger dem presstöd?
    Jag betalar alltså inte för någon prenumeration, har aldrig beställt den, men tidningen kommer ändå.
    M.v.h.
    Anders Engström

  4. Hej Rebecca!
    Det kanske ändå finns en stor känslighet mot el, eftersom man använder elslingor i gräsmattor för att få hundarna att stanna på tomten. Likaså, har jag en gång för kanske 40 år sedan av ett elproffs, lära mig att de är viktigt att elen genom typ affärslokaler går åt samma håll hela vägen från första till sista lampan, just för att det inte ska bildas spänningar eller vad det nu var i luften!
    Men å andra sidan så tycker jag mig förstått att många utav dessa bidragsmottagare är rädda att förlora bidragen om de inte fortsätter rösta på Sossarna då S är grunden för alla sådana här bidrag och hos de flesta myndigheterna sitter ju S-medlemmar i viktiga positioner och att betänka att Sverige styrs av alla dessa myndigheter som numera inte har tjänstemannaansvar, ca 337 myndigheter, utan de håller varandra om ryggen i de flesta situationer.!

  5. Det skall stå “Besvären finns hos patienter men inte en enda seriös studie har lyckats BELÄGGA att besvären kommer från el. ”

    Ordet du använde betyder motsatsen.

  6. Strålskyddsmyndigheten i Sverige är inte neutral när det gäller kunskap om elektromagnetisk strålnings påverka på människor. De som sitter i styrelsen där är Maria Feychting*, Eric van Rongen och Maria Rosaria Scarfi. Men de sitter också i en organisation som heter ICNIRP (International Commission on Non-Ionising Radiation), baserad i Tyskland och finansierad på ett krokigt sätt av mobiltelefonindustrin och är således inte alls transparant i vem som ligger bakom eller hur det finansieras. ICNIRP ger ut skrifter där man påvisar att det inte finns några skadeverkningar av mobiler. Det baserar de på att enbart läsa vetenskapliga rapporter som inte innehåller något som kan vara negativt för industrin.
    Alla tre personer sitter också i WHO och har således industrins bästa för sina ögon när de uttalar sig. WHO brukar hänvisa till ICNIRP när de ger ut sina rapporter.
    Etiska rådet på Karolinska Institutet har uttalat sig (3753-2008-609) om att när dessa personer skriver sina rapporter borde de ange sina kopplingar till ICNIRP när de uttalar sig för myndigheters räkning.
    * = numera avgången

  7. Du påstår att elöverkänslighet började dyka upp på 80-talet. De symtom som man kan få få av strålning har varit välkända sedan 60-talet.

    //www.justproveit.net/sites/default/files/prove-it/files/military_radiowave.pdf

    Sen vet jag inte vilka “seriösa studier du hänvisar till. De provokationsstudier jag har läst är allt annat seriösa. Det finns ingen annan sjukdom som man försöker diagnostisera med hjälp av provokationsförsök med subjektiv bedömning, därför att det inte är en seriös metod. I många studier anser man att en elöverkänslig är en person som som får besvär när han eller hon använder mobiltelefon. Ingen av de svårt sjuka elöverkänsliga som jag känner använder mobiltelefon. Dessutom visar det sig i studierna att de som använder mobilen mycket och har mer besvär än de som använder den lite. Andra fel man gör att man inte tar hänsyn till fördröjningseffekter eller har skärmat av testrummet från strålning som kommer utifrån. I en studie vägrade testledaren att släcka lysrören i taket vid ett provokationsförsök.

    Det normala metoden att diagnostisera sjukdomar är att titta på olika biomarkörer. Då visar det sig att man kan diagnostisera elöverkänslighet.

    //www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27454111

    Ju närmare man bor en mobilmast desto större är risken att drabbas av de problem som elöverkänsliga lider av.

    //citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.654.8551&rep=rep1&type=pdf

    //www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16962663

    Det vore önskvärt om du istället granskade hur Strålsäkerhetsmyndigheten ljuger och tittade på all den forskningen som finns och som visar på mycket allvarliga risker. Men det är kanske för mycket begärt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap